rave

You are currently browsing articles tagged rave.

En Londonupplevelse

Så, jag åkte till London för att gå på klubb. Det kanske låter lite som att åka till Skövde för att köpa mjölk, men tro mig; det var värt varenda krona. Det är inte varje dag man får dansa sönder nerverna i fötterna (ja, jag har tappat känseln i mina tår, what gives?) till högklassig dnb i en enorm klubb – speciellt inte i Stockholm. Faktum är att jag inte varit ute och dansat i Stockholm en enda gång sen jag började på KTH. Det kan för all del bero på att jag finner det lite mer roligt att nörda runt på internet these days, men följande skillnader mellan Fabric och your average Stockholmsklubb kan också ha spelat in:

  • Man kan andas på Fabric, och inte bara vid dörren. Istället för att springa ut var femte minut för att ta luft (och således bli instaförkyld) kunde man stanna kvar på dansgolvet och njuta av något som jag tror kallas för vettig ventilation.
  • Ljudet får en inte att vilja ta livet av sig med en pickaxe to the brain. I Stockholm känns det alltid som att folk drar upp basen till absurda nivåer som får flimmerhåren i halsen att vibrera så våldsamt att man till slut hostar ur sig en halv lunga innan låten ens är slut. På Fabric är ljudet högt, men behagligt! Som att ha sex i öronen, fast skönt.
  • Vatten finns tillgängligt. FÖR FAN. Ska man dansa i mer än tjugo minuter till monoton musik behöver man, t.ex., inte dö av uttorkning för att det inte finns en enda vattenkran i hela byggnaden. Jag har gått hem från ett flertal rave (eh ja, jag har varit en sån där person som sprungit runt i skogen och viftat med glowsticks i händerna – more on that nån annan gång) för att det inte funnits ett enda handfat i närheten som fått plats med en vattenflaska under kranen. Vad gör man liksom, lapar upp sin egen svett? På Fabric hade de iaf awesome kranar och därtill oändligt många vattenflaskor till försäljning i baren.

Sen att vi stod i kö i en timme utanför klubben följt av en halvtimme garderobskö, och att ett hundratal personer med biljetter inte kom in för att de tryckte in för mycket folk, well…det känns så sekundärt för min upplevelse, ya know? Bara det att se en e:ad kille utan tröja ligga och hångla med sig själv i en soffa gjorde ungefär halva min kväll.

Mottagning

Jag fick ett samtal från en tjej på Datasektionen som undrade om jag var överkänslig mot höga ljud, epileptiker eller allergisk mot några nämnvärda substanser. “Hallå, jag har varit på rave,” tänkte jag at the time, men seriöst – vad tänker de göra med oss? Rickrolla oss i 160 dB i ett rum fyllt med pollenutsöndrande stroboskop?

‘Cause that would suck.