omg ew

Igår under kvällens n0llepubrunda lyckades jag med något ganska fantastiskt. Något som verkligen sätter vardagen i perspektiv till vad som är bebloggningsvärt 4-real. På väg till kemisektionens klubblokal måste jag ha inhalerat osedvanligt kraftigt eller något, för jag kände plötsligt hur någonting liksom följde med andetaget och sögs ner långt ner i strupen. Sekunden efteråt hostade jag upp ungefär 95% av objektet i min hand. En fluga. Som fortfarande levde (och sprattlade), mind you.

Jag sköljde ner de amputerade flugben som fortfarande befann sig i min hals med kemisektionens sektionsdrink; organslask.

I övrigt kan kvällen beskrivas ungefär såhär:

Igår vaknade jag av att Vespertine nafsade på mina vingar. Mina Always Ultra Plus©-vingar, dvs. Det var bara ett sånt där underbart hoppsan-perverst ögonblick som gör livet värt att leva. Räknas det som zoofili om katten tar initiativet? Uhh.

Förresten fångade jag ett fint ögonblick i lördags som jag glömde slänga med i förra uppdatten. I give you HEPI FEET:

Axel och Alex stod för Gunget, såklart.

Det känns som att gårdagens inlägg var smått olycksbådande, då jag imorse vaknade med Den Kvinnliga Arvssynden mellan benen! Jag lyckades dock undvika en regelrätt Gudfadern-scen, tack och lov. Det är alltid lika trevligt att märka att ens kön har enorma krafter inom området Förstöra Textilier.

Jag har typ en miljard mens-anekdoter från min ungdom som innefattar en hel del collateral damage. Dock har min kropp aldrig fattat det här med mensvärk, det är som att den säger “öööh, spasma? ORKA!” för att sen dregla som en byfåne i en vecka. Hahaha. Åh, mens. Detta outtömliga ämne! I helgen roade jag mig med att äckla Jonas med detaljer från Shark Week, han är en sån där överkänslig karl som hellre äter fekalier än snuddar vid bortstött slemhinna. Jag har verkligen aldrig varit en av de där tjejerna i reklamerna som oroar sig sjukt mycket för om bindan syns eller något; snarare har jag sett det som FET STATUS att kunna producera så mycket blod helt utan någon egen insats. Lite som Spindelmannen, fast med blod från fittan istället för vitt klägg från handlederna. Med lite högre tryck i livmodern kanske man hade kunnat slänga sig från husväggar!

För övrigt har Aleks skaffat en blogg. MEIDI IS MUCHLY PLEASED.