Att vara sjuk på vintern kan vara det sämsta i världen. Allt det här sovandet gör att man missar alla möjliga chanser att se solen (även om det skulle ha varit genom ett kilometertjockt regntäcke). Det känns lite som jag är fången i min egen lägenhet, vilket också förklarar att jag just nu sagt FUCKYOU till lymfkörtlarna och begett mig ut till mitt gamla stammiscafé Bönor & Bakat för att trycka i mig lite paj. Sängliggande får mig att ḱänna mig så värdelös.
Jag vill mest bara stirra in i en lysrörslampa just nu och låtsas att det är ljuv och underbar sommar, och att jag ligger ute på en gräsmatta och läser böcker.


Detta är en isbrytare, vilket är en metafor för att jag helst vill ha ett helt meningslöst inlägg som inledning på denna nystartade blogg. Detta för att smeta på något slags pretto-repellant-kräm över hela grejen så att jag inte om två veckor känner att, “shiit, jag måste skriva värsta djuplodande politiska analyserna jag orkar inte amagad!” utan bara kör på och ser hur det går. Och förhoppningsvis kommer väl de där snygga smarta inläggen ändå.