För det verkar vara det som gör folk mest upprörda; att vi nu plötsligt ägnar dyrbara tankar och känslor åt Michael Jackson när vi istället hade kunnat må dåligt över BarnenIAfrika. Tror folk verkligen att det fungerar så? Att vi har en bestämd mängd må-dåligt i hjärtat och måste ransonera den sparsamt över alla hemskheter som händer i världen? Självklart är det sjukt dåligt att media slutar ägna sin uppmärksamhet åt läget i Iran, men det betyder inte att alla som är ledsna över Michael är hjärtlösa svin som bara bryr sig om kändisar.

Kan vi inte bara vara kollektivt nöjda för att folk ännu inte blivit såpass härdade av internet att de helt saknar känslor?

När jag var yngre och inte hade lärt mig hantera min angst än slutade det oftast med att jag fokuserade på något asläskigt, väldigt intensivt. Hela sommaren. En sommar lyssnade jag så mycket på det high-pitchade bakgrundsljudet i mitt huvud att jag inte kunde sova ordentligt på flera månader. Jag övertygade mig själv om att jag hade supertinnitus som aldrig skulle försvinna, och grät floder för att jag var skadad för livet. En annan sommar skulle pappa operera gallblåsan, och jag drömde fruktansvärda mardrömmar om att han blev brutalt mördad under narkos.

Nuförtiden är det mest rastlösheten och känslan av meningslöshet som slår in när jag inte har något att göra. Avsaknad av stress gör mig stressad; jag förstår inte hur man överhuvudtaget klarar av att vara pensionerad! Det är typ den ultimata ledighetsångesten; sommarlovet som aldrig tar slut. Hemskt!

Å tredje sidan (what!) ska jag på LAN och borde diska.

Nice.

När jag tänder ljus (vilket händer 1) under ett strömavbrott, 2) under Earth Hour) återkommer alltid samma corny tankemönster till min lilla veka 2000-talshjärna. Jag börjar tänka att “oooh, såhär levde folk på 1800-talet när de inte hade elektricitet och datorer och TV! Jag är så in touch med mina rötter just nu!” Som att mina förfäder ofta fann sig i en situation där de var ensamma och uttråkade i en funkislägenhet som inte blivit städad på tre veckor. Jag tänker dessutom alltid att jag borde göra något “som folk brukade göra istället för att kolla på TV”, typ läsa en bok och försöka att inte få migrän för att ljuset är för svagt. Av någon anledning verkar jag tycka att det är otroligt värdefullt att låtsas som att jag inte, t.ex., har en ficklampa.

Fatta hur awesome det hade varit om folk hade Twittrat på den här tiden.

Den här gången gav jag dock upp efter ungefär fem minuter och effektiviserade gammal Javakod på min laptop istället. Civilisationen – Pretentionerna, 1 – 0.

ANYWAY. Sanningen är sådan att jag precis insett vem i mp jag ska kryssa, och eftersom hon är så Internet att hon försett oss politiska groupies med en praktisk liten banner…

…har jag väl ingen anledning att mörka det, precis. Klicka, du vet att du vill!

Ja, ni förstår.

Tydligen inte.

Kanske är det kåren som försöker förebygga underskott tills det att kårobligatoriet försvinner? Tragiskt.