Skönhet

Jag har ingen nyckel till tvättstugan. Detta är ett relativt gammalt problem; jag tror att det härstammar från den gången mitt ex Johan fylletappade min ena nyckelknippa någonstans i Norrköping. Det har egentligen alltid varit ett ganska irrelevant problem för mig i vardagen, i och med att jag haft nyckel till själva tvättstugedörren och bara inte kunnat boka någon tid med min bokningsnyckel, men… Nu har de tydligen bytt bokningssystem här nere. Och jag kommer inte in.

Det mest uppenbara här vore kanske att gå till fastighetsskötaren och få en ny nyckel. Och ja, det hade jag också tyckt, om det inte vore så att hans enda mottagningstid sammanfaller med den enda lektionen jag har i veckan som är sådär absolut 100% obligatorisk. Tvätta eller få A i en kurs, liksom? Inte ett svårt val för en nrrd som jag.

Detta medför dock att jag börjar, well, få slut på saker att ha på mig. Jag har börjat krångla mig in i tröjor som slutat passa för flera år sen, bara för att allt annat luktar Unken Meidi. Jag ser lite ut som en stoppad korv med djupt missanpassat fashion sense.

Det är tur att man han en mamma man kan snylta på.

Jag hatar verkligen mitt hår just nu. Det har blivit såpass långt att jag måste borsta det flera gånger om dagen för att inte få tovor stora som fotbollar, och let’s face it; något som kräver så mycket uppmärksamhet har jag varken ork eller tid till. Jag har liksom dödat alla plantor jag någonsin ägt, haha. Problemet är att jag är 1) för fattig för att gå till frisören, och 2) för dum i huvudet för att kunna klippa det själv. Och min resident hårtuktare Evelina (som brukar klippa mitt hår en gång i halvåret för ett paket mentolcigg) har flyttat till Skåne.

Jag har redan vant mig vid att se ut som Amy Winehouse varje morgon efter att jag tagit en kvällsdusch, ska jag bara släppa taget om alla pretentioner och skaffa Dreads Au Naturel också?

Det är rätt spännande att komma hem och upptäcka att det smink man en gång i tiden hade ovanför ögat nu migrerat till något skönt ställe mellan nedre franskanten och kindbenen. Hur går det till egentligen? Är det små små svettdroppar som fungerar som något slags Klarälvsfors och för sminket längre och längre ner över ansiktet? God only knows.

Egentligen skulle man kunna föra något slags chart över hur långt sminket kommit i sin degraderingsprocess och på så sätt kalkylera hur länge kvällen fortskridit.

Stage 1: Din kajal har lämnat lustiga små avtryck i övre delen av ögonlocket som får dig att se ut som en lezen panda. Du rättar till problemet med ett fuktat finger; no biggie.

Stage 2: Din ögonskugga har bytt fas från fast till flytande och lagt sig tillrätta i ett mysigt streck rakt över ögonlocket. Du smetar ut strecket och hoppas att det funkar.

Stage 3: Upp har blivit ner och ner har blivit upp. Du minns inte att du gick hemifrån i corpsepaint och eyelinertårar – ej heller att du fått ett plötsligt utbrott av läppstiftsherpes. Tydligen är dock detta numera fallet, så du fräschar upp dig med lite vattenstänk i ansiktet och försöker dölja halva ansiktet med håret resten av kvällen.

Varför finns det förresten inte peel off-smink? Det skulle vara precis som det där nagellacket som kom nån gång på 90-talet sen fast liksom, på ansiktet. Och awesome. I och med att det troligtvis skulle behöva vara latexbaserat eller något skulle man säkert se ut lite som en cyborg, men hey; det behöver inte vara en nackdel. För det finns trots allt inget tråkigare än att tvätta bort smink.

PATRICK BATEMAN APPROVES OF THIS

Jag var och köpte Finkläder(tm) till n0llebanquetten med mina kära mor igår. För er som är trogna fanz av den här bloggen är det knappast något nytt att jag får grav ångest av att shoppa i mer än typ, en halvtimme. Efter det att denna tidsfrist gått ut är det bara mitt eventuella sällskap som kan hålla mig kvar vid galgarna, och igår var det alltså Mother Dear som fick höra mitt klagande; “Neeeeej, inte ett par skor till! JAG ORKAR INTE!”

För skor är alltid, alltid, alltid det värsta. Det är det som gör att SATC känns så brutalt långt bort från min egen verklighet. Jag fattar inte hur man kan tycka det är kul att köpa skor. Klämmer de, glappar de, är de för hårda, för mjuka, för fula? “Jag…jag vet inte!” tänker jag, och ber en stilla bön om att Gud ska komma ner från sin skolösa himmel och amputera mina fötter.

Det är också detta som är anledningen till att jag haft samma skor i snart ett och ett halvt år. De skor jag hade innan dess fick till slut femkronors-sizade hål i sulan som gav mig weirdly formade skavsår på hälen, men inte ens då gav jag efter för Skoköpet! (Jag stoppade hålen med toapapper och tejpade över med gaffa. Allt går med gaffa.)

Lägg till detta att jag känner mig som en transa i klänning, och förstå hur traumatisk gårdagens shoppingsession var för mig! DET ÄR SYND OM MÄNNISKAN!

Jag och Mats kör just nu en Six feet under-revisit mha de fem DVD-boxarna han köpte förra sommaren. Jag är helt kär i SFU. Om SFU var en människa skulle jag dregla och drabbas av eufori-inducerad afasi varje gång jag såg henom på stan. Det är för bra! FÖR BRA! Som en fantastisk film, fast utspridd i fem säsonger och snyggt förpackad i entimmesavsnitt.

Så bra att den lagts ner, såklart. Men det betyder inte att man inte kan gräva upp den då och då, som den där underbara släktingen som dog när man var liten och som man önskar att man hade hunnit lära känna lite bättre. Ungefär.

Var och hämtade mitt pass idag, och alltså, hahahaha. Jag ser ungefär lika delar galen och skräckslagen ut:

What’s with the enorma kinder dessutom? Tur att jag inte är med i Top Model, jag hade fått en major utskällning av Tyra för den här bilden. INTE FIERCE!

Flunky tyckte att hennes fantastiska bildredigeringsskills kunde komma väl till pass i fråga om Blått Eller Inte Blått:

Frånsett det att det ser ut som jag har sperma i håret tycker jag det blev rätt hett!

Also in the land of Meidi: Jag vill ha blått hår! Nu! Jag tänker mig nyansen Kate Winslet (a.k.a min första lesbiska celebcrush) har i Eternal Sunshine:

Så jävla snyggt! Mitt enda problem är egentligen NÄR denna blåndering (höhö) ska äga rum. Jag vet inte om jag vill ha blått hår när jag är i Serbien och träffar hela Jannas släkt, liksom. Det blir nog tillräckligt jobbigt att vara vegetarian.

Men AH! BLÅTT HÅR!!!!!!!!!!1

Jag hade tänkt skriva om hur en promenad runt Götgatan idag gav mig ångest eftersom alla är så jävla stylish att man tror att man gått rakt in i ett fucking streetstylereportage, men bleh. Jag fick mina t-shirts från Threadless idag och tänkte fira med att visa hur snygg jag är i mina kläder istället. Internetshoppning är verkligen the shit; som Flunky sa idag så känns det ju helt avlägset att man betalat för något när kläderna väl kommer, så det är som att få en present från sig själv! En present man betalat 582 kr i tullavgifter för! WOOO!

Det ni ser här är alltså resultatet av min första bild tagen med self-timer, EVER. Jag har alltid varit all about att ta poserbilder i badrumsspegeln, men nån gång måste väl även jag ta steget in i världen post-2003 antar jag. Lite mer lyckade försök bakom länken!

Read the rest of this entry »

Jag shoppade loss som en galning på Threadless igår. Internetshopping is the best! Man slipper köra en moshpit med trettio modebloggare bara för att komma fram till provrummet liksom. Jag försökte i alla fall tänka på stylingnyckelorden Flunky gav mig häromveckan; “knarkigt, färgglatt och weird”. HAR JAG LYCKATS, MODEMAMMA?

Powered by awesome liksom, jag kände att det var jag.

Jag har dragit ner en massa Le Tigre som jag inte lyssnat på förut. Så bra, så braaa! Jag är kär i JD Samson. Jag vill vara hennes flickvän och gå ut och dansa med henne och beundra hennes mustasch och typ sno alla hennes kläder. So grawr. Varje gång hon syns i Shortbus (vilket väl är typ totalt en och en halv gång, men ändå) gnyr jag vällustigt inombords. Eller utombords, om jag är på det humöret. Som en utombordare!

Jag är även kär i ena tjejen i Nouvelle Vague, hon som gör de där axelrörelserna när hon uppträder och verkar bli helt rosig om kinderna av att få stå på scen och sjunga new wave-covers.

Jag borde göra en lista på alla människor jag är avståndskär i (inkluderat friend-crushes) och skicka ut brev till dem eller något. Som jobbansökningar fast med roligare meriter, som t.ex. att jag är ett asbra TV-spelssällskap och att jag har sjukt bra filmsmak. Och att jag dricker te utan mjölk och socker. Och att jag är bra på att färga folks hår, men inte mitt eget.

Typ så.