Lol

Det är verkligen otroligt tacksamt att blogga om sökord. Dels är det ett uppenbart ämne som alltid ligger där och ber om att få bli återanvänt; dels genererar det i sin tur ännu fler sökordsträffar. That said; dagens skörd är något alldeles speciellt.

Utöver den uppenbara WTF-faktorn på “tanja suhinina abort” gillar jag även att mitt number one sökord (of all time, faktiskt) “fittan” denna gång är tätt följt av ett lite mer blygsamt organ - “öron”. Öron! Vem fan googlar öron? De sitter på huvudet. Man hör med dem. Vad kan man mer tänkas vilja veta om dem, sådär…generellt?

“Förälskad i serbisk man” får tala för sig självt.

Laddade ner Spore Creature Creator för att kolla om spelet verkade värt att lägga ner pengar motsvarande typ 40 Pressbyrån-kaffekoppar på, och insåg efter ett par minuter att evolution suger. Evolution innebär att livsodugliga men fantastiskt roliga djur som det på bilden nedan (ömt döpt till “Cp-lol” av yours truly) inte skulle ha en chans att få sprida sina gener på den här planeten. “Ameh, näbbdjuret då,” säger ni kanske, “eller djuphavsbläckfisken?” De kommer inte ens i närheten. Ett djur utan armar och med en enorm spikklubbepenis; där har vi en vinnare.

Igår under kvällens n0llepubrunda lyckades jag med något ganska fantastiskt. Något som verkligen sätter vardagen i perspektiv till vad som är bebloggningsvärt 4-real. På väg till kemisektionens klubblokal måste jag ha inhalerat osedvanligt kraftigt eller något, för jag kände plötsligt hur någonting liksom följde med andetaget och sögs ner långt ner i strupen. Sekunden efteråt hostade jag upp ungefär 95% av objektet i min hand. En fluga. Som fortfarande levde (och sprattlade), mind you.

Jag sköljde ner de amputerade flugben som fortfarande befann sig i min hals med kemisektionens sektionsdrink; organslask.

I övrigt kan kvällen beskrivas ungefär såhär:

Mottagningen har börjat sätta sina spår; inte bara i själ, men även i kropp. Från att ha haft en kille i klassen med kryckor är vi nu tre personer som haltar omkring på KTH-campuset. Själv stukade jag foten under ett intensivt laserkrig, då jag på något högeligen märkligt sätt lyckades fastna med sidan av mina vans på golvet på ett sånt sätt att jag kastade hela min tyngd på vristen. Jag har gått från “aj, det gör lite ont” till “fan vad ont det gör” till “herregud, har jag ett glödgat spett i foten?!” på under 24 timmar - ganska impressive.

Jag har även börjat känna mig som något slags patetisk zombie i Resident Evil då jag försökt springa till bussen med högerfoten släpandes bakom mig (i baktakt!). Man tror att såna här skador ska framkalla sympatier amongst the general public, men det känns snarare som att alla tror att jag är utvecklingsstörd och glömt min vårdare hemma. Typ som den här dooden i Silent Hill-filmen:

Den tredje kryck-killen hade förresten trampat på en spik under dagens lådbilsbyggande och fick åka in på akuten för att få stelkrampsspruta. Hahaha. Oh, KTH!

Jag känner att det är dags att bring back my roots i den här bloggen och köra på ett klassiskt overshareinlägg! Det är trots allt sånt jag lever för.

När jag var på tågluffen (närmare bestämt i Berlin) och fick oväntad mens hos den blyga tyska kommunisten lärde jag mig inte bara att ett par ihoprullade trosor kan fungera som tillfällig scoutlösning på problemet. Jag lärde mig även att det på Lidl finns två valmöjligheter vad gäller mensverktyg; ett enormt årsförbrukningspaket av de gamla vanliga Alwaysbindorna, samt ett litet nätt paket tyska bindor med doft av Aloe vera och avokado. Och att man inte under några som helst omständigheter ska välja det senare, hur praktiskt det än låter.

Doften av livmodersblod har man definitivt vant sig vid efter ungefär tio år, men ingenting hade kunnat bereda mig på den överväldigande kvalmiga stanken av avokadoblandat mensblod. Min första tanke var att jag hade dragit på mig något slags sjukdom i Fröken Fitta som hade resulterat i denna guacamoleinspirerade luktfest, men till min enorma lättnad insåg jag sekunden efteråt vad orsaken var. Detta gjorde dock inte att jag inte fick kväljningar varje gång jag sedan var tvungen att återigen konfrontera styggelsen i mina trosor.

Kommer detta bli en trend? Kanske finns det redan tzatzikidoftande kompresser och gasväv med lukt av sötsur sås? Time will tell.

Var på Cybertown och spelade laser tag med ett gäng koola kidz tidigare ikväll och insåg än en gång vilken dålig vinnare jag är (okej, inte för att jag direkt vann, men tvåa är tillräckligt in my book). Bra förlorare, men dålig vinnare. Sure, jag skriker också “AAAGHHHH NEEEEEEEEEJ” när någon äger mig i Tekken, men jag klagar i alla fall inte på glappande kontroller eller felkonstruerade spel (ni vet vilka ni är). Jag är egentligen heller ingen direkt tävlingsmänniska och brukar vara mer för att tävla med mig själv än att ställas mot andra, men när jag väl hamnar i en tävlingssituation och det går bra så blir jag helt egohög.

Om jag hade åkt till OS och vunnit någon medalj i något skulle jag typ sprungit runt och skrikit “HA-HA-HA, ni är sämst och jag är BÄST!” om och om igen istället för att göra ett ärofyllt segervarv. Är det ett tecken på dåligt självförtroende?

Ibland funderar jag på att börja låtsas att jag inte förstår sarkasm och ta allt folk säger på allvar. Kanske mest för att jag inte fattar hur man klarade sig humormässigt innan man någon gång i fjärde klass fattade att man kunde säga saker utan att vara seriös (ni minns säkert när era klasskamrater brought down the house genom att säga saker som “smaaaartooooo!” när någon typ, tappade ett glas mjölk på golvet).

Jag minns lite svagt att jag försökte mig på en “hit-and-miss”-strategi när jag var liten och tittade på humorprogram med mina föräldrar och helt enkelt smög in ett skratt då och då där det verkade vara lämpligt, i hopp om att någon gång förstå vad som faktiskt var roligt. (En gång skrattade jag åt att Europeiska Gemenskapen skulle döpas om till Europeiska Unionen, för det lät så fånigt. Det var för övrigt på nyheterna.) Det verkar rätt drygt att vara barn, in retrospect.

En gång lyckades jag i vuxen ålder dricka bort förmågan att förstå sarkasm. Vi satt på någon klubb jag inte minns namnet på och någon person jag inte minns namnet på sa något i stil med att “fåglar är ju däggdjur, höhö.” Jag försökte sedan i ungefär tio minuter övertyga personen om att fåglar in fact lade ÄGG och därmed INTE var däggdjur. När han till slut tappade tålamodet och sa “alltså, jag skämtade bara” kände jag mig plötsligt ganska dum i huvudet och lovade mig själv att inte ta någonting på allvar ever again.

Jag fick ett samtal från en tjej på Datasektionen som undrade om jag var överkänslig mot höga ljud, epileptiker eller allergisk mot några nämnvärda substanser. “Hallå, jag har varit på rave,” tänkte jag at the time, men seriöst - vad tänker de göra med oss? Rickrolla oss i 160 dB i ett rum fyllt med pollenutsöndrande stroboskop?

‘Cause that would suck.

Jag drömde att jag hade sex med en i Justice samtidigt som han spelade “We are your friends” på hög volym i iTunes. Fast han såg liksom inte ut som någon av dudesen på bilden ovanför. Han var snygg! Haha.

Sen drömde jag att jag och Janna förföljdes av en gross blottare som såg ut som en gris. Jag ringde 112 men kopplades till George Carlin istället.

What.

Jag hade tänkt förse er med en HOTT TECHNICOLOR-VIDEO av mig när jag cyklar för första gången på tio år, men något i konverteringen har gjort att spektaklet snarare blivit en pixlig felvänd slideshow än en video. Hur som helst är ljudet ändå helt okej, så för den som vill höra paniken i min röst är nedanstående klipp ett måste (även Quicktime, sry2say):

HEJ JAG ÄR EN ROLIG LÄNK

Ni som hatar QT får en ännu sämre version, grattis!

1. Oavsett hur mycket man planerar och hur mycket tid man tror att man har måste man alltid springa minst två kilometer med tiokilospackningen skumpande på axlarna. Till slut kan du inte göra annat än att skratta åt fenomenet, som efter tre veckor benämns endast som The Running.

2. Om man får mens två dagar för tidigt hos någon man inte känner (som dessutom är en uptight dude med mental ålder 45 och kroppslig ålder 25) kan man klara sig rätt bra med ett par ihoprullade trosor.

3. Det tyska ordet “pikant” betyder i ostsammanhang inte riktigt “pikant” utan snarare “med doft av ruttnande fötter”. Eventuella försök att äta en macka med nämnda ost på ett nattåg till Milano kommer att bemötas med demonstrativt parfymsprayande från dina fellow tågresenärer.

4. Att försöka prata den amerikanska engelskan du är van vid fungerar bara i Amsterdam. I Italien kommer du endast få oförstående leenden och nickningar till svar, vilket till slut resulterar i att du går över till interrail-engelskan: “I go there? Yes? It was so-funny!”

5. Myggbett med tio centimeter i diameter är inte normalt, utan snarare ett tecken på allvarliga allergier. 47 dylika myggbett leder dock inte till anafylaktisk chock, utan endast till rödfläckiga ben som får folk att undra om du har AIDS.

6. Dricksar man 60% för att det är SÅ BILLIGT!, blir det inte så billigt längre.

7. Dricksar man i ett ockuperat hus får man förvirrade blickar från bartender-punkaren.

8. Knarkhundar kan vara söta. Ibland är de till och med svartvitfluffiga cocker spaniels.

9. Ingen blir förvånad om man på en Amsterdamsk gata går förbi någon som glatt suger in limångor ur en enorm plastpåse.

10. Man kan ramla på en cykel även när den står stilla.

Fler spännande historier kommer när bilderna är framkallade. Ja, framkallade. LOL@analog kamera!

Nu blir det The Dark Knight, sedan födelsedagsfirande av massiva proportioner! Sedan tågluffsblogg, jag lovar.

Möttes i dörren av ett brev från KTH. “Grattis, du har kommit in!” stod det, och trots att jag redan visste det internetledes känns det ganska win att skriftligen få bekräftat att jag är SMRT. Nu återstår bara att försöka reparera ekonomin med lite extrajobb samtidigt som jag smälter resan. Denna dialog från i tisdags kan få beskriva det monetära läget:

Meidi tar ut pengar i en bankomat och betraktar kontoutdraget.
Meidi: OJ! Hahahaha!
Janna: Vadå?
Meidi: Jag har verkligen skitlite pengar kvar! Hur fan har tretusen spänn försvunnit på en vecka?
Janna: Men…du hade väl tänkt före resan att du skulle ha något kvar att leva på när du kommit hem?
Meidi: …nej! Hahaha!
Janna: Hahahaha!

Det känns som jag är översvämmad av anekdoter från Resan, och de kommer bebloggas tids nog. Nu ska jag sova i en säng som 1) inte är en luftmadrass, 2) inte är en soffa, 3) inte luktar konstigt. YAY!

Vem sager att man inte kan internetblogga bara for att man vykortsbloggar?

Ar i Amsterdam nu pa ett varmt internetcafe. Natten tillbringades pa ett kristet hostel med Glada Kristna Flickor i receptionen. Exotiskt! Besokte aven en awesome bluesklubb med liveakten The Terryman Show - youtuba “terryman show” for exempel pa hans greatness. Bra Terrymancitat om McCain: “He calls himself a war hero when all he did was to crash a fucking plane and get himself landed in a prisoner camp!”

Annars ar det basta hittills Jannas forfragan om hennes sparvagnsbiljett fortfarande var giltig. “Is it still guilty?” I syndernas stad drabbar Skulden saval manniskor som tram tickets.

Jag skulle vilja skriva att jag “precis kom hem från New York” men det är verkligen inte sant. Jag kom hem klockan sju igår morse och har sedan dess gått runt i något slags jetlag-dvala. Jag vet inte riktigt vad klockan är i huvudet på mig just nu, men inte är den något vettigt.

För att komma in i mina internetrutiner igen tänkte jag dock försöka NYC-blogga så utförligt jag kan innan jag svimmar över tangentbordet. Detta kommer förmodligen innebära en enorm bildpost med en rad lite lustiga undertitlar. Precis så mycket text gemene man orkar med på en tisdagskväll, det vill säga!

Vi bodde precis söder om Harlem, i ett område som kallas Morningside Heights. Bilden till trots var det värsta söta lilla området med affärer fulla av grejer en svensk vegetarian som jag bara drömmer om. Typ fake-bacon! FAKEON!

Klicka nedan för fortsättningen, bitches.

Read the rest of this entry »

Såg Sex and the city-filmen nyss, med Flunky. 97 procent av filmen var som en riktigt dålig förolämpning; ni vet, en sån där tolvåriga kids drar om varandras mammor som får en att vilja skratta och gråta samtidigt (eller, som i Mr T:s fall, göra en låt om det). Och jag gillar ändå SATC. De kvarvarande tre procenten var, well…scener med Samantha. Hon var filmens enda redeeming quality (bortsett från en statist med rött hår och keps som VAR JAG, det VAR JAG I tell you!) - hela filmen borde ha hetat Samantha and the city och handlat om henne, hennes män och hennes kåta lilla terrier.

Trots allt detta gjorde de fantastiska kameraåkningarna över stan att jag drabbades av en New York-längtan jag aldrig känt förut. Jag ville också shoppa på Fifth Avenue och skrika “TAXI!” samtidigt som jag trippade runt i obekväma Manolos! “I couldn’t help but wonder, vad kostar flygbiljetter these days?”, tänkte jag för mig själv, och bokade en spontan tripp till NYC denna tisdag. Äpplet, här kommer en tjej som egentligen är allergisk mot dig men älskar dig ändå!

(Nu ljög jag. Denna resa har varit planerad i ett halvår, och jag har helt glömt att nämna den förrän nu. Haha. Lika glad för det är jag!)

Scenario: Jag, Flunky och Johnny är på väg från FRA-demonstrationen för att köpa delicious foodz. En man försöker få oss att ta ett litet gult flygblad om Jesus. Vi börjar gå förbi, varpå han följer efter ett par meter.

Man: Jesus älskar dig!
Flunky: (argt) Nej, det gör han inte, för han FINNS inte! Han är DÖD!

Mannen ser något bestört ut. Vi går vidare.

Det var roligt ett tag. Men nu är det fan bara deprimerande:

Det roliga är att jag använt F-ordet (nej, jag är inte pryd, jag tänker bara inte bidra till statistiken haha) i tre inlägg av ungefär 130. TRE. Sen när är jag the go-to-guy vad gäller de kvinnliga genitalierna? Jag kanske borde starta en frågespalt?

Alltså. Jag hatar egentligen blogginlägg vars enda poäng är “hallååå klicka på länken dårå!” men jag kan inte låta bli. Mats skickade mig nyss en länk till en video av den här killen, och…det går inte att beskriva. Han är SÅ JÄVLA ROLIG. Jag skrattar väldigt sällan högt åt något när jag är ensam då det får mig att känna mig lite som en psykopat, men det finns some major lulzyness up in this bitch.

Show me your genitals, your genitals (wut!)
Show me your genitals (your genitali-yuuuh)

Haha, okej. Jag var tvungen att visa hur fantastisk jag ser ut som Officiell Kinesisk Cheerleader:

Världens mest corny ansiktsuttryck, jag vet. Och första klappet kom inte med så ni får helt enkelt fylla i det själva!

Förresten har jag alltid velat videoblogga, man “jag är ju ingen talare va” så jag har ingen aning om vad jag skulle orera om i mer än trettio sekunder. Man kan liksom inte vara kort och kärnfull i det formatet, då blir det bara “Hej! Idag såg jag en kul bild på internet! Eh, hejdå”. THAT ASIDE, om någon har en asbra idé på ett ämne jag kan behandla muntligen blir jag meget tacksam. Även om ni vill att jag ska framföra en Shakesperiansk monolog.

Det här är typ det bästa ever. Kina har infört en officiell OS-cheer. Hur söt får man vara? Om fotbollsfans var såhär koordinerade och inte bara lät “ÖÖÖÖÖHHHHH” hade det kanske varit roligt att kolla på EM.

And I don’t know ’bout you, men jag gjorde just den där klappramsan fem gånger i rad. Och jag är bland folk!

Jag fattar inte hur man kan ha såhär mycket träningsvärk! Jag går runt som något slags sodomerad 90-åring med förtvinade lår och kastar mig fram från den ena foten till den andra samtidigt som jag ger ifrån mig små gnyenden av smärta. Quasimodo - jag känner mig som Quasimodo. Men jag gillart! Jag kollade passivt på Rocky 15 eller något igår när den gick på tv; jag vill också åka till Sovjet och slåss mot Dolph Lundgren!

Show lots of things happenin’ at once,
remind everyone of whats going on, (Whats going on!)
And with every shot, show a little improvement,
to show it all would take too long

That’s called a montage! (Montage!)
Do it with a montage! (Montage!)

“Ibland hör man också benämningen ”data”. I IT-sammanhang betyder data endast information. Personer som använder data (eller ännu värre: ”datan”) för att referera till själva datorn upplevs ofta som mindre kunniga (se t ex Maria Bloms film Masjävlar) av de som skiljer på datorer och informationen som datorerna behandlar.”

“Programmerare och andra nördar är kända för sin torra humor. Ett sätt att införa det i programmet är att införa en konstant.”

Hahahaha, vad i helvete har jag registrerat mig på?

Var och hämtade mitt pass idag, och alltså, hahahaha. Jag ser ungefär lika delar galen och skräckslagen ut:

What’s with the enorma kinder dessutom? Tur att jag inte är med i Top Model, jag hade fått en major utskällning av Tyra för den här bilden. INTE FIERCE!

Hahaha. Jag följde Camillas exempel och frågade 118100 vad som är bra med min blogg:

Det bra med http://meidi.gangsterville.org är att skrivaren har lagom mycket text, fina bilder och en personlig stil.

Lagom mycket text? Är det därför folk läser bloggen, för att jag skriver lagom mycket? “Shit, mellan 10 och 45 meningar per inlägg, vilken winner!”

Jag undrar om det är värt att lägga ner pengar på ett till sms där jag frågar vad som är dåligt med bloggen. Oh right, en fin bild också för att stärka mitt rykte:

—

UPDATE: “Det finns inget dåligt med http://meidi.gangsterville.org. Texterna är intressanta och bilderna är fina (HAHA, Reds. anm.). Sidan är snyggt komponerad.”

Jag blir så sjukt förvirrad av reklamer där modellernas roll i bilden inte är helt uppenbar, som i den här reklamen för snabblån. Liksom, vem är den här killen? Är han en nöjd låntagare? En nöjd långivare? Tyckte han bara att det var grymt att skjortan matchade deras layout? Om jag någonsin blir så desperat efter läsare att jag går ut med reklambilder ska jag bildgoogla “glada människor” och göra ett collage av de tio första bilderna. (Eller så ber jag Elin göra det, eftersom hon gick med på min förra request.)

P.S. Jag var för feg för att ställa mig upp i vagnen med kameran och fota så jag satt snällt i sätet och körde “nää vadå jag fotar inte jag bara fixar inställningar”-grejen, därav den dåliga vinkeln.

“Wtf?” tänkte jag nyss när jag ännu en gång kollade besöksstatistiken och noterade att “komodovaran” låg högst bland sökordsträffarna denna vecka. Inte “rakad fitta” eller “kåta tanter” eller något annat ganska rimligt, utan…komodovaran. Jag hann bli riktigt glad över internätets aldrig sinande utbud av zoologi-nördar, innan jag insåg att 90% av sökarna förmodligen aldrig hört talas om varaner innan de läste att de där dykarna hade fightats med dem.

Besviken.

Det finns så många häftiga djur som folk förmodligen aldrig hört talas om! T.ex. tror jag att det i princip bara är furries som vet om att det finns en sån här krabat:

Fennekräven! Den har skitstora öron för att bli av med värme och inte kollapsa in da heat. Om jag hade trott på intelligent design hade jag förklarat öronen med att Gud fick ett “aaawww, SUPER KAWAII!”-infall.

För övrigt är det här den bästa sökordsskörden på länge:

Virka eller knulla liksom, denna tidlösa fråga! Otroligt svårt val, speciellt om man är down with the stolpar and shizzle.

Hade sista tentan igår och är därmed fri från plugg tills jag börjar på KTH i höst, amagad! Det känns helt sjukt att jag kan typ, läsa böcker utan att ha ångest över att det är något annat jag borde lära mig. Anyway. Satt i Frescati med klassen i sisådär åtta timmar efter tentan och åt potatissallad samt brände mig i solen. Jag hade fått låna någons solkräm (faktor 30, a.k.a. smör på flaska) och utvecklade därmed inte blåsor (Arvika 2005, hej hudcancer!), thank god. Dock insåg jag när jag kommit hem att jag hade utvecklat en röd patch på armen, formad som typ…ett städ?

Liksom wtf? Hur händer det här ens?, TÄNKTE JAG, innan jag insåg att det är typ outlinen på min HAND som gjort detta möjligt. Jag är alltså lika cool som han äckliga killen i Sällskapsresan. Jag kan dock säga med relativt stor säkerhet att jag inte hållit mig om armen konstant i åtta timmar, så jag måste ha typ smetat ut überkrämen jättedåligt med handen och därmed missat en bit längst upp som blev promptly stekt av solens smaskiga UV-strålar. Asnice.

Jag gillar verkligen att Jamba bara har en röstskådis till alla sina reklamer. Han tycker säkert det är asgrymt att sitta i tv-soffan och höra sig själv krysta ut slogans för blinkande skit trehundra gånger om dagen. “SEXY BLAWNDE!!!” är nog hans favorit. Eller så kanske han inte har någon tv och bor i skogen eller nåt, typ Gällivare? Det måste vara så.

Förresten hade jag fysiktenta idag. Helt berusad av hur bra det gick tyckte jag att det skulle passa sig väl att spexa lite i svaren och ge Mr Rätter-man lite saftigt lingvistisk fysikkuriosa à la “Visste du att “de Broglie” uttalas typ “de Bröj”, trots att han var fransk? Helt sjukt!” Hoppas han uppskattar det. de Broglie är ju trots allt något av en superhjälte inom fysiken, han är fan värd ett korrekt uttal! Sen att hans namn i sin helhet lyder Louis-Victor-Pierre-Raymond, 7ème duc de Broglie är väl något man kan ha överseende med. Vad är dealen med fransmän och deras milslånga förnamnskedjor anyway? “ETT namn? ETT?” “But…this is too much…this is madness!”

“THEEESS EEEESS FREEEENCE.”

Biologitenta idag. En av frågorna löd “Vad finns det för skillnader mellan vår kroppstemperatur och en abborre?” Well…den ena mäts i antingen Kelvin, Celsius eller Fahrenheit och brukar ligga runt 37°C…och den andra…är en fisk?

Kanske, asså, jag är ju ingen biolog eller nåt va.

Är det bara jag som säger “eeewww” högt varje gång jag åker förbi den här reklamen på tunnelbanan?

Seriöst, vad tänkte de? Att kvinnor i Taras målgrupp skulle uppskatta symbolismen? Att de undermedvetet skulle få lust att stoppa in sminkgrejer i fittan för att sedan skriva till deras frågespalt och be om råd? JAG FATTAR INTE.

Vice gör det i alla fall på ett roligare sätt. Det är ju inte fittorna jag tycker är äckliga liksom, utan…innehållet. Ska man stoppa in saker i sig själv ska man fan klä dem i en kondom först, det vet väl alla! Gah!

Flunky tyckte att hennes fantastiska bildredigeringsskills kunde komma väl till pass i fråga om Blått Eller Inte Blått:

Frånsett det att det ser ut som jag har sperma i håret tycker jag det blev rätt hett!

En kvinna fastnade med sin sjal i min ryggsäck på väg upp för rulltrappan idag. Hennes omedelbara reaktion var att börja skratta hysteriskt nervöst på grov göteborgska; “Hahaha! Oh, hohoho, guuud vad knasigt det kan bli!” Eftersom vår intrasslade situation gjorde att jag var tvungen att stå med ryggen mot henne kände jag inte att det var nödvändigt att utbyta fler artigheter än nödvändigt för att försöka lösgöra mig från hennes trådiga grepp. Efter ett par “nej, alltså, du måste ner under blixtlåset” och minst lika många “hohoho!” utbrast Sjalkvinnan plötsligt: “Hahaha, synd att jag inte fastnade med en karl när något sånt här väl händer!”

När jag återhämtat mig från hennes heteronormativa diss i såg jag briljansen i hennes uttalande. Det ultimata raggningsknepet! Fuck social dynamik och internetraggning, att fastna i människor är ju the shit! Man håller kvar personen ifråga tillräckligt länge för att skapa en förbindelse utan att behöva tränga sig på onödigt mycket, och sen kommer man att ha en gemensam überanekdot att bjuda på när folk frågar hur man mötts! Jag kan tänka mig hur många utvecklingar som helst av den här tekniken. Typ att man står och fipplar med ett par handklovar på tunnelbanan precis då tåget kränger till, varpå man får det att se ut att man råkar ramla över måltavlans handled och sin egen samtidigt; “Hohoho! Näää, guuud vad knasigt! Du ser, de enda nycklarna till de här finns på en militärbas i östra Peru! Hahaha, vi måste nog på ett transatlantiskt äventyr du och jag!”

Vad säger du, Neil, ska jag börja ha workshops?

I övrigt har jag idag även dissekerat en fisk.

Det här är mitt hundrade blogginlägg! Jag har hört att man ska göra något Extra Häftigt för att fira att det finns så vackra runda siffror här i världen, så jag tänkte bjuda på lite mer dirt om mig själv som barn. Således:

Top-three tecken på att jag var en psykopat som barn (dvs, störda saker jag sysslade med before the age of ten)

1. När jag var sisådär sju-åtta år gammal var jag dödligt kär i en mycket söt och snäll kille i min klass. Jag frågade chans på honom utan att ta hänsyn till att han redan hade en flickvän och därmed var out of reach. Han avvisade mig vänligt och vi fortsatte vår vänskap (det enda jag riktigt minns att vi gjorde tillsammans var att titta på Love Boat och leka med MS Paint). Jag tyckte att det kändes som ett naturligt nästa steg i vår relation att klippa ut ett femtiotal bilder på underklädesmodeller ur en katalog och posta dem anonymt till honom. Jag minns inte om jag FAKTISKT postade dem, bara att jag skrev adressen. Jag hoppas verkligen att jag inte gjorde det.

2. Efter ett tag blev svartsjukan för mycket för min barnahjärna att klara av, jag behövde ta ut mina aggressioner! Vem skulle vara ett bättre mål för min svartsjukeilska än min kärleks blonda stycke till flickvän? En dag efter skolan stannade jag kvar en halvtimme extra på lekis för att sedan leta upp hennes låda innehållande alla hennes skrivböcker, vilka jag prompt förstörde med limstift och sax. Lustigt nog hörde jag aldrig mer något om det här igen och jag fick inte känna av några som helst konsekvenser. Slutsats: hämnd is the SHIT!

3. Från dess att jag var fem till det att jag var 14 bodde jag på femte våningen i ett hyreshus med balkong mot gården. Ett dagis höll till i samma hus vilket innebar att det varje lunch cyklade runt ett trettiotal små knattar på ondskefullt gnisslande trehjulingar. Och, well…när andra brände myror med förstoringsglas hällde jag litervis med vatten på intet ont anande dagisbarn. Andra dagar kände jag mig lite snällare och kastade istället bara jordnötter i mina grannars blomkrukor.

Man blir ju nästan rädd.

Toalettklotter är väl oftast inte direkt en källa till insikt och eftertanke, men något med kombinationen universitetsstudent och spritpenna gör att resultatet blir alldeles särskilt speciellt. Något jag roat mig med under mina månader på naturbasåret är att jämföra den naturvetenskapliga toalettklotterdiskursen med den samhällsvetenskapliga.

Ett parafraserat utdrag ur en toalettväggsdialog på den humanistiska sidan kan lyda ungefär såhär:

- Jag hatar killar!!! :(

- Sådär kan man ju inte resonera. Förstår du inte att du bara förstärker samhällets könsuppdelning med ett sådant uttalande? Sluta cementera könsrollerna din jävla biologist!

- Men hallå, utan hatet underifrån kommer den feministiska revolutionen aldrig bli av. För att älska kvinnor måste du hata män! Klasskamp är kvinnokamp!

- Man kan inte välja sida sådär i kampen för jämställdhet, bägge könen drabbas lika mycket av könssegregeringen…

- Hallå KÖN FINNS INTE ERA IDIOTER!!!

En naturvetenskaplig klosettdebatt riktar dock in sig på lite andra ämnen:

- Jag vill ha sex!

- Går man upp klockan fem har man en timme till sex. Höhö.

- Jag hinner aldrig ha sex :(

- FEST HOS JOCKE PÅ FREDAG!!!

Jag vet inte riktigt vad slutsatsen av min empiriska studie är. Kanske att tentafrustration tar sig olika uttryck beroende på det sociala klimatet?

Jag var precis på en föreläsning i analytisk kemi hållen av två glada karlar med varsin version av Powerpoint. Powerpoint får vuxna människor att hålla föreläsningar för andra vuxna människor med hjälp av bilder på roliga gubbar. Min biologilärare har en alldeles särskild affinitet för att slänga in foton på fåniga djur och serierutor bredvid sina prydligt staplade bullet points; typ rävar med stora öron och björnar som dansar. Igår skulle han vara lite extra pedagogisk genom att konstatera att rabies (bild på arg hund) är lika med virus (bild på komodovaran…jag tror jag missade något där) som är lika med DÖDEN (bild på, well, döden i sin sedvanliga svarta outfit).

Powerpoint har fått människor att tycka att det är helt normalt att prata om tunnskiktskromatografi med en 1×1 m stor bild på en clipart-detektiv bakom sig. Är det faktumet att man tvingats vara så dödligt seriös under hela sin karriär som kemist/biolog/fysiker som gör att Fånighetscentrat i hjärnan plötsligt blir överaktivt när man inser att man faktiskt bara lär ut ämnen på gymnasienivå för tillfället?

Ja. Jag tänkte att det kan vara värt att nämna att det inte bara är mitt förnamn som ställer till problem för mig. Nedan ser vi en pizzaräkning:

Ja, det är på riktigt. Jag (och Johan, som var närvarande at the time) skrattade i ungefär fem år.

Är den här bloggen på riktigt? Att döpa sin blogg till Lycklig Kvinnas Dagbok känns som det mest osympatiska man kan göra utan att faktiskt trampa någon direkt på tårna. Hej och välkommen till min blogg, “How is my life better than yours? - Let me count the ways!” heter den. Herregud. Och innan nån kommer och påstår att jag är avundsjuk på Lycklig Kvinnas liv;

Vi hittade jättefina köksmöbler på EM-Möbler i Stenungsund. Precis det vi var ute efter. Jag tror det blir väldigt hemtrevligt med vitt i köket, och inslaget av ek passar perfekt till våra ekgolv.

Är det sånt man tänker på när man är Lycklig klarar jag mig nog väldigt bra med att vara Miserabel.

Biologilabbade idag, med cancerceller vars anfaderceller ursprungligen kom från en spontan prostatatumör! Indirectly from a man’s ass, dvs. Rätt spännande. Vi fick attackera dem med lite allt möjligt, bl.a. en detergent vid namn Triton X-100. Seriöst, vem namnger de här grejerna? Manusförfattarna till Star Trek?

I övrigt var kanske inte cellerna i sig särskilt intressanta, men det sötaste ever var när en bollformad bakterie (tänk de här grejerna från Spirited Away) vandrade tvärs över petriskålen. Den liksom vibrerade och klämde sig fram mellan cellerna som en tanig kille på en korridorsfest med två efterfrågade öl i handen; “Excuse me, coming through, sorry bout that…” Gullbakterie!

Jag har fortsatt läsa igenom min skoldagbok från mellanstadiet, och…jag kan inte hålla mig längre. Jag MÅSTE posta ett utdrag! Jag är seriöst helt kär i mig själv som barn.

Utöver mina artistic mishaps: Futurekids, alltså. För er som inte gick på hightech innerstadsskolor kan det vara värt att veta att Futurekids var (på 90-talet alltså, säkerligen får dagens framtidsungar haxa Perl eller något annat trevligt) en institution som samarbetade med skolan om att utbilda framtidens datornördar. Det låter väldigt fint, men i ärlighetens namn minns jag inte att vi gjorde särskilt mycket mer än att rita fula grejer i Creative Writer och spela Backpacker. Jag undrar vad det är för databas jag pratar om liksom? En…mapp, måhända? Jag blir i alla fall väldigt imponerad av hur internets jag var innan jag ens hunnit fylla nio:

Så. Jag ska försöka hålla mig ifrån att posta fler “I WAS A CHILD GENIUS!!!!”-inlägg nu, jag vet att det är ungefär lika kul att läsa om som det är att tvingas gå igenom en hel familjs semesteralbum. Men ändå!

Jag kom just på att jag drömde en sexdröm i natt. Om datorer. Jag spelade Civ 1, tror jag, och någon kom och uppgraderade hela min dator. Jag blev helt otroligt upphetsad! Inget regelrätt sex utspelade sig ens, det bara låg i luften. Haha. Jag är verkligen inte frisk.

Spelade Monopol igår i alla fall, och avslutade min karriär thusly:

Aleks bjöd på trummorochbas-förfest i Tensta igår, och självklart gjorde jag ett appearance! Dock kändes det lite lame att betala 175 pengaroner för att komma in på ett ställe där jag äter sunklunch ett par gånger i veckan, så huvudakten skippades fullständigt. Att döma av Alexs mittinatten-sms tycks det ha blivit en trevlig tillställning, dock (I quote: “Ulf .Ace i:)åklag.g.bly abb .g:)le i…lad läckace jag.åka jjj abba eden .blad kön illow i.g.jakod ? ELLER?”).

Jag har uppenbarligen fantastiska händer. Fler bilder efter länkizen.

Read the rest of this entry »

Vad är det på pizzan i den här SBAB-reklamen egentligen? Kattbajs? Det ser helt sjukt ut!

Hahaha, vad i helvete är det här egentligen? En heliumballongflygande präst försvunnen utanför Brasiliens kust? Helt fantastiskt!

Hoppas att de inte hittar honom spetsad på en klippa någonstans nu bara, då mår jag lite dåligt.

Igår tyckte Mats och Alex att det vore en god idé att bada i Mälaren eftersom det var så sjukt varmt ute (två grader Celsius, man riktigt dröp av svett!). Herrarna Gammeldansk och Kilkenny befäste karlakarlarnas mod i frågan och badbyxor packades ner i diverse plastpåsar. På väg till bryggan blev dock gånghastigheten långsammare och långsammare och Alex upprepade fraser i stil med “herregud, tänk om jag får en hjärtattack och DÖR?!” Jag fnissade åt hans ångest; inte för att jag är så sjukt köldresistant och cool utan snarare för att jag inte hade några som helst intentioner att hoppa i. Och för att jag hade en kamera.

Varken Mats eller Alex tyckte att deras kroppar såg 100% fördelaktiga ut på bilderna där de kommer skjutande upp ur vattnet likt pistolkulor av adrenalin, så jag gjorde det enda vettiga och croppade bilderna lite. Här syns Mats med en stark längtan efter en varm handduk.

Jag tror dock att Alex vinner en eventuell grimasduell. Det ser ut som han FÖDS! Notera även att vattnet ger honom ett stiligt örhänge; så snabbt dök han upp från avgrunden.

Lättnaden. Den är stor.

I natt drömde jag att mastodontbloggaren Perez Hilton hypade mig i sin blogg. Jag hann tänka “shit, nu kommer statistiken peaka” innan jag läste vidare och noterade att han även hade bjudit in alla på fest hemma hos mig! Alltså alla på hela internet som läser Hiltonfarbrorns blogg, vilket är…ett par miljoner? Sekunder efteråt stormades lägenheten av amerikaner med röda pappersmuggar i händerna. Jag tror att någon körde in en Chevrolet genom fönstret också. Haha. Det sägs att hus representerar Jaget i drömmar, wtf betyder då detta? Våldtäkt på g? I hope not!

Jag beställde just den här tröjan:

Alla som fattar kan ju skratta genom-näsan-style med mig. “It’s funny because it’s TRUE!”

Diskussioner om Einstein under fysiklektionen idag gav denna bild:

För att vara en total idiot på Photoshop tycker jag ändå den blev rätt fin. Glädjen i hans ögon, liksom. Den ger allt. Sen att handen tillhör någon random ladyboy är liksom sekundärt?

Jag har i allmänhet sjukligt torr hud, så när min superhudkräm Atrix (det är billig skit, men det är även The Shit) tog slut härom veckan fick jag Mats att köpa ny på vägen hem. Atrix fanns dock inte på affären han gick till, så jag fick HTH. Jag har tappert försökt att gilla den, men den lämnar efter sig ett klistrigt lager på huden som bara kan jämföras med känslan man har efter att någon kommit en i ansiktet. Dessutom har den oooh aaah “lågt pH”, och eftersom jag tydligen smörjer in mig med obehindrat enorma flaxande armrörelser kunde jag inte undvika att få lite i ögat. Jag trodde seriöst att det skulle spricka inifrån. Aj. Detta ger även en sur smak på läpparna som är allt annat än angenäm. Till sist ser den ut som färsk sperma!

Problemet är att jag får ångest om jag slänger något som knappt är öppnat, det är i princip den värsta i-landssynden man kan begå. Någon som vill ha lite hudkräm som förmodligen är helt okej om man inte är en människa som tydligen behöver skyddsutrustning för att tvätta håret?! Såhär glad blir jag om någon vill befria mig från min slösångest:

Igår vaknade jag av att Vespertine nafsade på mina vingar. Mina Always Ultra Plus©-vingar, dvs. Det var bara ett sånt där underbart hoppsan-perverst ögonblick som gör livet värt att leva. Räknas det som zoofili om katten tar initiativet? Uhh.

Förresten fångade jag ett fint ögonblick i lördags som jag glömde slänga med i förra uppdatten. I give you HEPI FEET:

Axel och Alex stod för Gunget, såklart.

Wtf. Ett tåg har spårat ur här utanför! I värsta krigsjournalistanda sprang jag ut i vårskorna och fotade. Man ser verkligen inte att det har spårat ur, men ni får take my word for it. Och sl.se.

Skulle ner och köpa sushi igår (som för övrigt smakade gammal svett, wtf!) och märkte att den glashala backen ner mot vägen täckts av ett fint lager pudersnö. Det tog mig ungefär fem gånger längre tid att ta mig ner som det brukar. Jag vet inte vad det är med mig, om jag upphäver friktionen med min blotta närvaro, men jag är verkligen väldigt väldigt bra på att halka, närhelst det är möjligt.

Under min descent kom jag för övrigt på varför pingviner går som de gör - de vet att den smått pinsamma vagg-gången är det enda vettiga sättet att undvika att falla handlöst på röven när man går på is. Om nu ens pingviner har rövar? De är mest strömlinjeformade/bowlingkägleformade. Öh.

Förresten är detta the funniest shit jag har sett på FLERA VECKOR (en vecka är skitmycket på internet!):

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=nda_OSWeyn8]

Något av det finaste här i världen är bloggstatistik. “Åh, tjugotvå personer om dagen ÄLSKAR mig verkligen!” hinner man tänka innan man sänker blicken ett par scroll och ser vilka depraverade sökningar som i själva verket lett dem hit:

Att Elin får sin fair share av såna här sökord känns lite mer förståeligt då hon tecknar snygga brudar och skriver om telesex, men liksom…90% av min blogg är gnäll om fysiklabbar och redogörelser av hur tråkig jag är. DETTA ÄR INTE REPRESENTATIVT FÖR MIN TANTIGA LIVSSTIL!

Jag kan i alla fall nöja mig med att totalt tre personer hittat hit via en sökning på ordet “påskefterrätt”. Fint.

Hahaha, herregud. Möttes av ett par “LOL DU ÄR PÅ TV”-sms igår och insåg att jag glömt kolla på nyheterna. Men visst är jag snygg som knattesupporter? Jag skulle vilja säga “blinkar du så missar du mig” men TV4-tjejen var tydligen all up in mah grill.

Alex hade för övrigt detta att säga angående gårdagens kemiskt romantiska inlägg:

Äelx says:
jag har börjat utveckla lite dragning till knulla i labbutrustning, naken under labbrock och vinylhandskar, riktigt tajta!
Meidi says:
… :D

Jag kom just ihåg att jag drömde värsta romantiska sexdrömmen om min labassistent i natt. Herregud. Vi var på ett stort skepp av något slag och han skulle rädda mig från något och…ja…

Anders, om du läser det här, förlåt. Jag lovar att jag egentligen är en mycket professionell människa.

I anda med denna serie begav jag mig idag ut till Skytteholms IP i sällskap med ett par hundratal andra människor för att heja på Hässelby P-98 i deras match mot Huddinge. Det var smått fantastiskt! Världen behöver lite fler WTF moments. Sen att vi förlorade med 4-1 är väl rätt sekundärt egentligen.

Klicka här för att ladda ner en spektakulär film av händelsen. Sorry för den reklamspäckade hostingsidan, orkade inte hitta något bättre.

Jag vill gå på maskerad, för övrigt! Funderar på att klä ut mig till tampongninjan i detta inlägg. Alternativt Mel Gibson.

Fysik är inte min vän just nu.

I väntan på Johnnys Singstar-fest, och i syfte att undvika den stundande fysiklabrapporten, har jag idag roat mig med att vara en tönt på internet. Alla som vill höra mina karaokeversioner av Spice Girls och Michael Jackson lär ju hoppa upp och ner av glädje inför detta teknikens under!

Jag känner mest för att spela Silent Hill och äta chips.

Labbade igår! Vi fick instruktionen av vår labassistent att utföra Sammanblandandet Av Illaluktande Skit i dragskåp, trots att lukten relativt sett inte var särskilt påträngande (i jämförelse med, t.ex., ammoniak). “Varför?” frågade Nyfiken Tjej. “Ni får cancer och dör” blev svaret. Tydligen är 1-bromobutan något som man ger till möss för att de ska få cancer, i forsk