Jag vill mest bara stirra in i en lysrörslampa just nu och låtsas att det är ljuv och underbar sommar, och att jag ligger ute på en gräsmatta och läser böcker.

Jag tänkte tillbringa de närmaste dagarna med ett försöka hitta awesome kvinnliga förebilder inom mitt eget blivande fält. I’d hate to become en kvinnoseparatist verkligen, men ibland behöver man lite pepp från personer som har haft samma kuklösa utgångsläge som en själv. Förslag på peppfeministisk litteratur tas emot med glädje!

Jag fick även för ett par dagar sen en mailinbjudan till datatjejfika på KTH, vilken jag accepterade med en fråga om hur många fellow klitorisbärare som faktiskt skulle gå på kursen. Det jag inte behöver just nu är mer deprimerande verklighet; typ att jag kommer till tjejfikat och är den enda personen där utöver organisatören själv.

Och jag typ; 13 tjejer?! Det är ju ungefär 13 gånger så många tjejer som jag trodde! Helt awesome.

Det gör mig i alla fall lycklig, that’s gotta count for something.

För övrigt är jag fortfarande sjuk, jag fattar ingenting. Mina bihålor är svullna vilket gör att jag går runt i något slags lockföröronen-bubbla och inte fattar någonting. Och igår när jag skulle sova blev jag så trött på att jag behövde åtgärda min rinnande näsa hela tiden att jag till slut bara körde in en näsduk i näsan och somnade av ren irritation. Kan ingen komma över och donera ett knippe vita blodkroppar?

Hm. Undrar om nästamponger vore ett vinnande koncept? Imma be rich!

STRESS. Det behövs mer.

Jag treatade mig själv två bokklassiker idag: 1984 (Jag har försökt läsa den förut, men då på svenska, och det gjorde ont i själen. Minisann liksom, uhhh!) och Catch 22. Sjukt pinsamt att jag inte läst dem tidigare! Jag skyller det på alla Ellisböcker jag plöjt igenom.

Nåväl. Jag funderar på att starta en ny följetong här i Blågen; Meidi Läser Dålig Litteratur. Jag har insett att jag är världens bokelitist som tycker det är sjukligt pinsamt att läsa chick lit eller annan litteratur av ett folkligare värde, speciellt in public (jag vet, jag vet, image minded och allt det där), så att tvinga mig själv att läsa The Game eller vadsomhelst av Dan Brown på tunnelbanan känns som ett sätt att befria mig från mina uppnästa fasoner. Dessutom får jag något att spy galla över! Sweet!

Gud vilket aggressivt inlägg det här blev. Jag är ju snäll egentligen? Jag skyller på fysikångest.

Jaaa, jag vet, hennes horn ser mer ut som dildos. Jag fick inte direkt MVG i bild, haha.

Var och firade min mammas födelsedag igår och hann avhandla både knark, skidåkning och World of Warcraft. På något sätt kom vi in på Det andra könet (okej, kanske för att den tar upp typ 45% av min hjärnkapacitet just nu):

Gunilla: Det är ju Åsa Moberg som översatt den! Henne har du träffat när du var liten. Du blev kär i henne direkt!
Jag: Hahaha, va?
Gunilla: Ja, du blev helt förälskad. Det var så fint att se; det var som att ni fann varandra med en gång.

Det känns fint att jag även som femåring gjorde skäl för min frigjorda uppväxt med en åldersgränsöverskridande blixtromans, alltså. Gullemeidi! Jag var verkligen en liten lesbian som barn, i lågstadiet blev jag helt besatt av min kompis Sussi och la lappar i hennes låda där jag bedyrade min vänskapliga (ha!) kärlek till henne. Hon hade så blont hår att det var vitt och var otroligt överklass, vilket jag insåg först senare. Undrar vad hon gör nu? Jag gissar på 1) juridikstudent eller 2) au pair.

På detta tema kan ni även läsa min recension av But I’m A Cheerleader på gayfilmsbloggen nu, rejoice!

För övrigt är dagens bedrift att jag har lyckats trycka ner mig i mina för hårt tvättade stretchjeans. Jag har nu påbörjat assimileringen och hoppas att jeansen snart inser att det är jag som har överhanden! Vik er för min kroppsvolym, denimfibrer!

“Kolla, Old School-Wikipedia!” utbrast Mats glatt.

Jag gjorde schyssta miner.

Mats var PÅSKKATTEN :D

Min fars stiliga flickvän Ann-Catherine lystes upp bakifrån, likt en gud. I handen har hon en snajdig mugg jag gjorde till henne i julklapp 2005 (I <3 KYRKOR).