Vissa kanske ser det som ett slöseri att köpa en dryck med ett literpris på 240 kr bara för flaskans skull.
Dessa människor har uppenbarligen inte upplevt äkta nördkärlek.
You are currently browsing the archive for the Bilder category.
Till slut har det skett! Johan har fått erfara konsekvenserna av sitt dumdristiga beslut att ingå i en challenge med mig (och förlora den). Idag begav vi oss till East Street Piercing och blev väl emottagna av en väldigt kort piercarman med två väldigt uttöjda örsnibbar. I ett kalt och kliniskt lysrörsupplyst rum fick Johan sin underläpp penetrerad av ett skitstort vasst rör. Otroligt nog tycktes hans kött vika sig som nyvispad grädde inför den metalliska inkräktaren, och inte en droppe blod spilldes från hans svullna läpp!
Nice.
Jag känner att det är för lite bilder i den här bloggen. För lite spontanitet, för lite…bloggfeeling. Som tur är har jag precis insett att jag har en webcam på min lilla, lilla dator, och därmed kan ge er en liveuppdatering om vad som händer precis just nu. New and happenin’ in the life of Meidi.
Ja, ni förstår.
När jag kom till KTH trodde jag att alla skulle vara 19-åriga fullblodsmoderater som bodde i familjevillan i Täby fortfarande, och typ, hade båt eller något.
Tydligen inte.
Jag har just gått med på att pierca naveln om min vän Johan klarar av att hålla sig ifrån alkohol i en månad. Om han misslyckas ska han pierca läppen.
Jag känner mig “lite” nervös inför utfallet av den här utmaningen.
Då jag igår fick ett välpaketerat litet brev innehållandes två kisstrattar tyckte jag att det kunde vara en god idé att uppdatera Mr Blawg med resultatet från tävlingen. Jag är mycket imponerad av alla bidrag; jag själv har knappast något riktigt juicy att bidra med i en sån här tävling, faktiskt. Det enda jag kan tänka mig är att jag har en tendens att kissa på mina fötter när jag är full, men hey…det gör väl alla?
Nåväl. Då jag själv är en sucker för humiliation var det en speciell historia som fick mig att skratta lite extra högt (samtidigt som jag sa “awwwww!” och knöt mina händer i djupt medlidande, såklart): fotbollskisshistorien. Gympaångest och kiss i en välorkestrerad symfoni leder till att jag enväldigt utser min kära vän Leks till Vinnare av Kisstratten!
Aleks tyckte att jag skulle hitta en bild på henne där hon såg skamsen ut, men jag bidrar istället med denna klassiska festivalbild på oss två från 2006. Awww.
Dock skulle det vara förfärligt nedrigt av mig att inte ge lite recognition till några andra fantastiska kisshistorier, i form av tröstpris. När jag gjorde min beställning från Lunapads slängde jag nämligen även med lite awesome klistermärken med motivet “I <3 my period” (blod är coolt, okej?). Elin J kan vänta sig ett sådant i posten, och så även anonymiz om hon känner för att mottaga ett solklart bevis på sin hemliga identitet till hela sin bekantskapskrets. Haha. (Annars får du säga till, så ger jag mitt übersticker till någon annan!!!)
God jul bloggen! Här får du ett tveksamt julkort för att fira att du äger:
Vi ses på andra sidan julbordet.
Jag träffade Aleks igår, och reminiscade lite (ok, mycket) över tiden då vi var Galna Tonåringar och sprang runt på fester och festivaler stup i kvarten. Vår gemensamma slutsats verkade bli något i stil med “gah, varför gör vi inte sånt längre?!” följt av räkningsbetyngda vuxensuckar och nostalgiglansiga blickar. Rutiner och plikter har blivit något lite mer motiverat när åren har gått (inte minst känns det ganska bra att kunna bestämma själv när man ska lägga sig, även om det leder till komplikationer à la förra blogginlägget), men en del av kroppen saknar ändå att flänga runt utan mål och mening och hälla i sig äcklig alkohol. Jag är väldigt bra på att romantisera det förflutna.
Aleks och jag i Göteborg i början av 2004. Ack, minnen…
Senare på kvällen satt vi och IRCade om Aleks stundande resa till London för att gå på dnb-spelning på awesomeklubben Fabric. Efter att ha beklagat mig över att Stockholm är tråkigt och grått sa Aleks till slut “men, häng med då?” Jag började kolla biljetter mest for the lols, men tänkte någostans ändå att…varför inte? Jag har ändå ingenting att göra den närmaste månaden bortsett från att sitta och bli tjock på julgodis; jag kan lika gärna avsätta 48 timmar till att hoppa runt i neon och fika i Camden. Sure, jag borde plugga, men två dygn är ju knappt fem sidor i matematiktid!
Så, jag köpte en flygbiljett. Ibland äger det att vara vuxen och kunna bestämma själv vad som är vettigt att göra – även om det mesta delen av tiden innebär något annat än att boka in spontanresor till London.
Nu har jag både fyllt 22 år och failat min första KTH-tenta! Det känns ganska mysigt faktiskt, speciellt eftersom tentavakten fnissade åt mig när jag lämnade in efter en timme (efter att ha ätit min awesometårta, såklart). Jag är sjukt stolt över mina partners in fail som inte bangade partyhattarna, vi äger!
Det finns få saker som är så mysiga som att sitta i en nästan övergiven KTH-korridor klockan ett på natten och plugga programmering. Munnen tuggar godis och sväljer cola, ögonen hoppar frenetiskt fram och tillbaka över skärmen. Någon ensam stackare i en av terminalsalarna sisådär tjugo meter längre bort visslar för sig själv, och ger då och då ifrån sig en djup suck riktad till ett buggande JavaScript.
Jag har fått en del önskemål på MOAR PICS i den här bloggen, och vem är jag att neka min ljuva bloggpublik? Nedan ser ni en bild på mig (från gårdagen, no less!) ur min absolut bästa vinkel, featuring bebismodet 2008:
Ja, jag har flätor. Ingen drog i dem på hela kvällen, helt otroligt!
Jag sitter seriöst och skriver ett program i Java som simulerar en pojkvän. Det är extremt roligt, speciellt metoden som säger åt dig att dumpa pojkvännen om han ger dig oralsex i mindre än 15 minuter. Hahaha. Jag skulle pasta hela koden, men…jag är rädd att det skulle få mig att framstå som lite av en psykopat.
Om jag inte redan gjort det vid det här laget, dvs.
Min mamma hittade en gammal bild på mig anno 1990, som även kan fungera som ett ganska slagkraftigt “jag är mer data än du”-bevis:
Okej, jag skrev visserligen brev och haxade inte program, men…jag var tre och ett halvt år gammal! Haha. Dessutom minns jag relativt tydligt att jag kunde en del DOS-kommandon, i alla fall “cd ..” ! Otroligt avancerat.
Åh, 90-talet, var tog det vägen?
När man varken har jobb, skola eller pengar att förlusta sig med om dagarna, kan man unna sig själv nöjet att spela Half-Life 2: Deathmatch samt att göra Joker-versioner av alla ens poserbilder.
Eller så kan man kombinera sysslor.
Jag skulle vilja skriva att jag “precis kom hem från New York” men det är verkligen inte sant. Jag kom hem klockan sju igår morse och har sedan dess gått runt i något slags jetlag-dvala. Jag vet inte riktigt vad klockan är i huvudet på mig just nu, men inte är den något vettigt.
För att komma in i mina internetrutiner igen tänkte jag dock försöka NYC-blogga så utförligt jag kan innan jag svimmar över tangentbordet. Detta kommer förmodligen innebära en enorm bildpost med en rad lite lustiga undertitlar. Precis så mycket text gemene man orkar med på en tisdagskväll, det vill säga!
Vi bodde precis söder om Harlem, i ett område som kallas Morningside Heights. Bilden till trots var det värsta söta lilla området med affärer fulla av grejer en svensk vegetarian som jag bara drömmer om. Typ fake-bacon! FAKEON!
Klicka nedan för fortsättningen, bitches.
Firade något slags midsommar igår (eller så var det bara en vanlig fredagkväll?) med Mats, Alex, Jon, Sara och Saras vänner.
Just ja, Frasse var med också. Frasse är en amstaff på åtta jordsnurrizar som Sara ska passa i två månader. Han gillade att ligga på rygg och sola genitalierna, att äta fimpar, samt att kissa på Saras vän Niklas Lacosteskor.
Mer bilder efter denna fantastiska länk.
Johnny Scharonne har skrivit ett mer utförligt inlägg om FRA-demonstrationen. Med HOT PICZ! Tagna av mannen själv, såklart.
Miriam, jag och Victor kanaliserar vår ilska i momentan glädje över att bli fotade.
Jag är så jävla arg och ledsen just nu. Politiska frågor kan (och brukar ofta) göra mig fly förbannad, men de har aldrig gjort att jag känt för att gråta förrän nu. Jag skulle kunna dra hur många klyschor och liknelser med Orwell-böcker som helst, men jag känner mig helt matt ända in i själen. Bara uppgiven och ledsen, som att demokratin har gjort slut med mig. Jag hoppas att det sjunker in snabbt så att jag kan byta sorg mot konstruktiv ilska.
In the meantime, lite bilder:
Prioriteringar, de är rimliga.
Jag smygfotar Pagrotsky.
Riksdagen är täckt av penisar, det känns passande på något sätt.
Jag ska nog skriva mer om FRA-demonstrationen ikväll när allt är över, men när jag nu är hemma en sekund för att trycka i mig mat och kaffe måste jag ändå säga att…
…fan vad Pagrotsky är söt.
Haha, okej. Jag var tvungen att visa hur fantastisk jag ser ut som Officiell Kinesisk Cheerleader:
Världens mest corny ansiktsuttryck, jag vet. Och första klappet kom inte med så ni får helt enkelt fylla i det själva!
Förresten har jag alltid velat videoblogga, man “jag är ju ingen talare va” så jag har ingen aning om vad jag skulle orera om i mer än trettio sekunder. Man kan liksom inte vara kort och kärnfull i det formatet, då blir det bara “Hej! Idag såg jag en kul bild på internet! Eh, hejdå”. THAT ASIDE, om någon har en asbra idé på ett ämne jag kan behandla muntligen blir jag meget tacksam. Även om ni vill att jag ska framföra en Shakesperiansk monolog.
Man kan ju inte blogghylla sin pappa utan att göra detsamma med sin mamma; I don’t play favorites liksom. Jag skulle vilja fylla hela det här inlägget med din mamma-skämt in reverse (typ “min mamma är en sån superstar att alla andras mammor bara kan titta på henne med solglasögon”), men jag tror jag istället väljer att ägna detta utrymme åt något lite mer vettigt – en kontaktannons! Yay!
Min mamma heter Eva och är fett snygg. Hon behöver en karl (sorry ladies!) som är minst lika snygg att dricka vin och diskutera litteratur med. För ja, ni tror rätt, hon är en etablerad författare som inte hänger med bara vemsomhelst! Om du är intresserad är det viktigt att du åtminstone läst något annat än Bodströms deckare i år. Annars får ni inte min blessing.
Eva är dock inte bara mörk och mystisk poet, hon är även en jävligt rolig brud som uppskattar allt från Rammstein till Gwen Stefani (ja, alla 50-talister kan sätta sig ner igen, hon gillar Beatles också). Pretentionerna lyser med sin frånvaro i Evas hem vars väggar pryds med såväl Seriös Konst som kattbilder och diverse blinkande kitsch.
Du, eventuella man som vill få chans på min mamma, måste gilla katter. Du behöver inte redan ha typ femton katter och gå på utställningar och sånt skit, det räcker om du kan klia dem bakom öronen. Dessutom får du inte dricka för mycket eller vara otrogen (det funkade inte så bra senaste gången). Om du är fanboy som bara vill hänga med Sveriges författarelit är du också diskvalificerad.
Intresserad? Skicka bild och personligt brev till eva.ar.snygg@gmail.com så förmedlar jag kontakten!
Var och hämtade mitt pass idag, och alltså, hahahaha. Jag ser ungefär lika delar galen och skräckslagen ut:
What’s with the enorma kinder dessutom? Tur att jag inte är med i Top Model, jag hade fått en major utskällning av Tyra för den här bilden. INTE FIERCE!
Jag blir så sjukt förvirrad av reklamer där modellernas roll i bilden inte är helt uppenbar, som i den här reklamen för snabblån. Liksom, vem är den här killen? Är han en nöjd låntagare? En nöjd långivare? Tyckte han bara att det var grymt att skjortan matchade deras layout? Om jag någonsin blir så desperat efter läsare att jag går ut med reklambilder ska jag bildgoogla “glada människor” och göra ett collage av de tio första bilderna. (Eller så ber jag Elin göra det, eftersom hon gick med på min förra request.)
P.S. Jag var för feg för att ställa mig upp i vagnen med kameran och fota så jag satt snällt i sätet och körde “nää vadå jag fotar inte jag bara fixar inställningar”-grejen, därav den dåliga vinkeln.
Flunky tyckte att hennes fantastiska bildredigeringsskills kunde komma väl till pass i fråga om Blått Eller Inte Blått:
Frånsett det att det ser ut som jag har sperma i håret tycker jag det blev rätt hett!
Det här är mitt hundrade blogginlägg! Jag har hört att man ska göra något Extra Häftigt för att fira att det finns så vackra runda siffror här i världen, så jag tänkte bjuda på lite mer dirt om mig själv som barn. Således:
Top-three tecken på att jag var en psykopat som barn (dvs, störda saker jag sysslade med before the age of ten)
1. När jag var sisådär sju-åtta år gammal var jag dödligt kär i en mycket söt och snäll kille i min klass. Jag frågade chans på honom utan att ta hänsyn till att han redan hade en flickvän och därmed var out of reach. Han avvisade mig vänligt och vi fortsatte vår vänskap (det enda jag riktigt minns att vi gjorde tillsammans var att titta på Love Boat och leka med MS Paint). Jag tyckte att det kändes som ett naturligt nästa steg i vår relation att klippa ut ett femtiotal bilder på underklädesmodeller ur en katalog och posta dem anonymt till honom. Jag minns inte om jag FAKTISKT postade dem, bara att jag skrev adressen. Jag hoppas verkligen att jag inte gjorde det.
2. Efter ett tag blev svartsjukan för mycket för min barnahjärna att klara av, jag behövde ta ut mina aggressioner! Vem skulle vara ett bättre mål för min svartsjukeilska än min kärleks blonda stycke till flickvän? En dag efter skolan stannade jag kvar en halvtimme extra på lekis för att sedan leta upp hennes låda innehållande alla hennes skrivböcker, vilka jag prompt förstörde med limstift och sax. Lustigt nog hörde jag aldrig mer något om det här igen och jag fick inte känna av några som helst konsekvenser. Slutsats: hämnd is the SHIT!
3. Från dess att jag var fem till det att jag var 14 bodde jag på femte våningen i ett hyreshus med balkong mot gården. Ett dagis höll till i samma hus vilket innebar att det varje lunch cyklade runt ett trettiotal små knattar på ondskefullt gnisslande trehjulingar. Och, well…när andra brände myror med förstoringsglas hällde jag litervis med vatten på intet ont anande dagisbarn. Andra dagar kände jag mig lite snällare och kastade istället bara jordnötter i mina grannars blomkrukor.
Man blir ju nästan rädd.
Alltså my god vad jag älskar nostalgi! För mig kan nostalgi i och för sig i princip gälla saker som hände för typ en vecka sen, men ändå. Jag lever aldrig i nuet, man behöver lite perspektiv för att uppskatta sin situation I believe.
Anyhow! Jag hittade lite gamla bilder på min halvdöda dator (story of my life, jag är världens fotodokumentärsmongo och har typ en saftig terabyte bilder lite överallt) från tiden då jag var blott 18 år och jobbade i en diamantfabrik. Haha. Jag hade labbrock varje dag och på arbetsspecet stod det laseroperatör, fatta! Jag var knappt myndig och fick sköta en maskin för drygt en miljon kronor. Det är fortfarande det bästa jobbet jag haft, sådär härligt monotont och självstyrt att man kunde låta tankarna vandra iväg lite (och sedermera surfa webternets när jag blev tillräckligt skillad på lasern).
Notera: BLOND PAGE, skyddsglasögon, skyddshandskar, labbrock, faktumet att jag hade tid över att ta poserfoton på mig själv. Haha.
Notera: den stora röda knappen längst upp till höger som man bara vill trycka sjukt mycket på!
Synd att företaget gick i konkurs bara. Buhu.
Jag hade tänkt skriva om hur en promenad runt Götgatan idag gav mig ångest eftersom alla är så jävla stylish att man tror att man gått rakt in i ett fucking streetstylereportage, men bleh. Jag fick mina t-shirts från Threadless idag och tänkte fira med att visa hur snygg jag är i mina kläder istället. Internetshoppning är verkligen the shit; som Flunky sa idag så känns det ju helt avlägset att man betalat för något när kläderna väl kommer, så det är som att få en present från sig själv! En present man betalat 582 kr i tullavgifter för! WOOO!
Det ni ser här är alltså resultatet av min första bild tagen med self-timer, EVER. Jag har alltid varit all about att ta poserbilder i badrumsspegeln, men nån gång måste väl även jag ta steget in i världen post-2003 antar jag. Lite mer lyckade försök bakom länken!
Något jag roar mig med mycket just nu är FaceStat, sidan där man slänger upp en bild på sig själv utan någon ytterligare personlig information för att fem timmar senare få utförlig statistik om hur internetfrämlingar uppfattar ens utseende. Då jag både gillar bekräftelse och pie charts är det ju rätt givet att jag har blivit beroende av detta, haha. Fun Facts är att jag tydligen inte ser trustworthy ut på någon av mina tre bilder, samt att nördbilden på mig hållandes en TI-83 gav mig mitt högsta intelligenssnitt.
De som röstade på “dull” är såklart bara förvirrade över faktumet att jag inte bär glasögon.
Fikade med fantabulösa mångsysslar-Karin idag i sisådär fyra timmar, sjukt splendid. Hon angstade över att hon inte fattar när killar stöter på henne, jag angstade över att jag inte fattar när tjejer stöter på mig. Det är typ allmänt känt att jag har sämst lesbianradar och inte tar en hint förrän bruden i fråga kastar sig om halsen på mig. Liksom, de flesta tjejer är rätt kramiga av sig – hur märker man skillnaden mellan ett kompisbeteende involverade kramar och en raggningskampanj?! Helt obegripligt.
Karin med sitt lesbiska snus, fett hett!
Firade Mats födelsedag igår med lite OMG WTF BBQ på uteplatsen. Vi hällde säkert sammanlagt tre liter marinad i gräset, haha. Hoppas grannarna uppskattar att trädgården luktar mangobalsamico.
Det är så jävla grymt med sommar egentligen. Synd att den inte slagit på ordentligt än och att jag tvingas leva med vårallergier à l’extrème istället, LAME! Fler bildz och witty commentary bakom länken.
Städade lite halvhjärtat igår och hittade diverse roliga saker jag skrivit under åren, bl.a. en skoldagbok från 1995. Jag vet att alla tycker att de var så sjukt speciella som barn, men seriöst, vem skriver “Idag fick vi skriva efter diktamen. Det var JÄTTEKUL!” som nioåring? Sen att jag bedyrar mitt hat för skolidrotten på ungefär varje sida (med fantastiska uttryck såsom “Gympan är dumidumdum!”) är väl mindre häpnadsväckande. Jag fattar egentligen inte hur jag orkade med idrotten i elva år utan att en enda gång försöka ta livet av mig! Det var verkligen den största ångestkällan för mig under hela min uppväxt.
Såhär söt var jag för övrigt på den tiden:
Jag kom just på att jag drömde en sexdröm i natt. Om datorer. Jag spelade Civ 1, tror jag, och någon kom och uppgraderade hela min dator. Jag blev helt otroligt upphetsad! Inget regelrätt sex utspelade sig ens, det bara låg i luften. Haha. Jag är verkligen inte frisk.
Spelade Monopol igår i alla fall, och avslutade min karriär thusly:
Aleks bjöd på trummorochbas-förfest i Tensta igår, och självklart gjorde jag ett appearance! Dock kändes det lite lame att betala 175 pengaroner för att komma in på ett ställe där jag äter sunklunch ett par gånger i veckan, så huvudakten skippades fullständigt. Att döma av Alexs mittinatten-sms tycks det ha blivit en trevlig tillställning, dock (I quote: “Ulf .Ace i:)åklag.g.bly abb .g:)le i…lad läckace jag.åka jjj abba eden .blad kön illow i.g.jakod ? ELLER?”).
Jag har uppenbarligen fantastiska händer. Fler bilder efter länkizen.
Idag var en mer peppad dag. Idag var början på Meidi’s And Janna’s Awesome Super Kewl Mega-Tågluff Adventure 2008! Idag köptes de inledande biljetterna till Köpenhamn.
Under en Mojo-kaffe betraktade vi det sjuka regnvädret och drömde om sommaren.
Det syns inte, men det står “Mixad 6-bädd” på biljetten. Det tyckte jag var roligt. Förmodligen har jag sett för mycket internetporr?
Jag vet, jag vet, det är helt sjuuukt ute att driva med modebloggar, men jag kom inte på något annat vettigt sätt att peppa min nördtröja som kom med posten idag! Så, to cut to the chase:
Foto: iDCIK
Tröja, despair.com
Halsband, madewithmolecules.com
Jeans, min mamma
Miniräknare, Texas Instruments
Finurlig uppsyn (privat)
Idag tyckte Victor att det vore en grym idé att fira sin födelsedag med lite högstadiefeeling à la brännboll på Huvudstafältet, och vem var jag att misstycka liksom? Jag hade dock nystartade pollenallergier, som den nörd jag är, så jag satt vid sidelinen och var en awesome öldrickande domare istället. Jag hade seriöst aldrig fattat att man räknade poäng i brännboll, jag trodde det bara var en sport man hittade på för att ge mig ångest på gympan eller något. THE MORE YOU KNOW.
Det ser typ ut som att jag har påssjuka och därutöver reumatism. Jag tror att jag har förlorat alla mina posingskills.
Igår tyckte Mats och Alex att det vore en god idé att bada i Mälaren eftersom det var så sjukt varmt ute (två grader Celsius, man riktigt dröp av svett!). Herrarna Gammeldansk och Kilkenny befäste karlakarlarnas mod i frågan och badbyxor packades ner i diverse plastpåsar. På väg till bryggan blev dock gånghastigheten långsammare och långsammare och Alex upprepade fraser i stil med “herregud, tänk om jag får en hjärtattack och DÖR?!” Jag fnissade åt hans ångest; inte för att jag är så sjukt köldresistant och cool utan snarare för att jag inte hade några som helst intentioner att hoppa i. Och för att jag hade en kamera.
Varken Mats eller Alex tyckte att deras kroppar såg 100% fördelaktiga ut på bilderna där de kommer skjutande upp ur vattnet likt pistolkulor av adrenalin, så jag gjorde det enda vettiga och croppade bilderna lite. Här syns Mats med en stark längtan efter en varm handduk.
Jag tror dock att Alex vinner en eventuell grimasduell. Det ser ut som han FÖDS! Notera även att vattnet ger honom ett stiligt örhänge; så snabbt dök han upp från avgrunden.
Lättnaden. Den är stor.
Nu låter jag verkligen som Anna Skipper (SE ILLUSTRATION), men dagens random irritationsobjekt är folk som inte respekterar Frukosten. Jag tyckte det var weird redan när jag var liten och var hemma hos vänner att folk faktiskt äter typ, Frosties till frukost. Wtf! Eller ännu värre, folk som sockrar vanliga flingor. Det är som att kissa på julgranen! Eller att föra högljudda konversationer under ett biobesök! Jag är 100% för att äta sega nappar till middag eller chokladpudding till lunch men frukost är fan heligt. (Det säger sig självt att bakismorgnar följer sina egna regler; typ MEST FETT VINNER.)
Nåväl. Jag funderar på att starta en ny följetong här i Blågen; Meidi Läser Dålig Litteratur. Jag har insett att jag är världens bokelitist som tycker det är sjukligt pinsamt att läsa chick lit eller annan litteratur av ett folkligare värde, speciellt in public (jag vet, jag vet, image minded och allt det där), så att tvinga mig själv att läsa The Game eller vadsomhelst av Dan Brown på tunnelbanan känns som ett sätt att befria mig från mina uppnästa fasoner. Dessutom får jag något att spy galla över! Sweet!
Gud vilket aggressivt inlägg det här blev. Jag är ju snäll egentligen? Jag skyller på fysikångest.
Jaaa, jag vet, hennes horn ser mer ut som dildos. Jag fick inte direkt MVG i bild, haha.
Träffade Janna igår for some master planning hos Pierre och sedan öldrickande på Sjätte Tunnan. Jag hade aldrig varit där, bara hört stället nämnas tidigare i meningar såsom “jag var så sjukt full igår, vi var på Sjätte Tunnan” eller “jag minns inte vad jag gjorde igår, men jag tror vi var på Sjätte Tunnan”. Needless to say tänkte jag mig en enorm ölorgie, typ Carmen fast utökat i alla dimensioner. Verkligheten innebar dock en stor källare fylld med lajvare och konstig öl.
Pierres syndabock. Mer BILDZ after the cut.
Diskussioner om Einstein under fysiklektionen idag gav denna bild:
För att vara en total idiot på Photoshop tycker jag ändå den blev rätt fin. Glädjen i hans ögon, liksom. Den ger allt. Sen att handen tillhör någon random ladyboy är liksom sekundärt?
Jag har i allmänhet sjukligt torr hud, så när min superhudkräm Atrix (det är billig skit, men det är även The Shit) tog slut härom veckan fick jag Mats att köpa ny på vägen hem. Atrix fanns dock inte på affären han gick till, så jag fick HTH. Jag har tappert försökt att gilla den, men den lämnar efter sig ett klistrigt lager på huden som bara kan jämföras med känslan man har efter att någon kommit en i ansiktet. Dessutom har den oooh aaah “lågt pH”, och eftersom jag tydligen smörjer in mig med obehindrat enorma flaxande armrörelser kunde jag inte undvika att få lite i ögat. Jag trodde seriöst att det skulle spricka inifrån. Aj. Detta ger även en sur smak på läpparna som är allt annat än angenäm. Till sist ser den ut som färsk sperma!
Problemet är att jag får ångest om jag slänger något som knappt är öppnat, det är i princip den värsta i-landssynden man kan begå. Någon som vill ha lite hudkräm som förmodligen är helt okej om man inte är en människa som tydligen behöver skyddsutrustning för att tvätta håret?! Såhär glad blir jag om någon vill befria mig från min slösångest:
Då gårdagens Singstarfest blev inställd pga Johnnys sjuka à la vinterkräk byttes karaokeplanerna till technoplaner. Robert Hood på Clustret. Det var trevligt, men den överdrivet höga basen gjorde all form av kommunikation omöjlig. As below:
Jag: Hej, en Burn!
Bartender: Va?
Jag: En BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRN!
Bartender: Vaaaa?
Jag: Alltså, Burn! Energidrycken Burn! Energidryck!
Bartender: Nej, nej, inte fri dricka, det kostar!
Jag tar upp mobilen och skriver “Energidrycken burn”. Bartendern skakar på huvudet. Jag ser smått förvirrad ut, eftersom hela klubbkvällen verkar vara sponsrad av Burn – mitt i de Coola TechnoProjektionerna kommer det upp reklam för nämnda dryck ungefär var femte sekund. Alex pekar ut det 20-talet burnflaskor som står en decimeter från bartendern. Et voilà! Wtf.
Anyway, basfrekvenserna och de tjackade idioterna som stod närmast dj-båset gjorde att min självbevarelsedrift förpassade mig till utkanten av dansgolvsklungan; ni vet, där den där konstiga killen som flaxar för mycket med armarna alltid befinner sig. Denna kväll var inkarnationen en svettig 45-åring i kostym och militärkeps.
BILDER NEDAN! Dock ej på Konstiga Killen, jag ville verkligen inte uppmuntra hans sälliknande parningsrop.
Alltså ååh vad jag hatar kläder! Redan när jag vaknade idag förbannade jag textiliernas existens, trots de TRE TON KLÄDER jag äger så var allting antingen 1) för varmt, 2) för kallt, 3) för hippiefult (sommaren 2006, vad kan jag säga) eller 4) för litet. Jag skulle kunna bränna upp allt och start anew, om jag inte hatade att shoppa. Min shoppingtaktik är att vara in and out på under en kvart, man liksom känner hur hudlager efter hudlager nöts bort efter allt detta provande och provande och provande, aaargh! Min shoppingfobi har fått mig att bli världens hobo; när jag hade nött ut mina vans så att innersulan fått ett par snygga femkronors-sizade hål fyllde jag dem med toapapper och tejpade över med gaffa. Haha. Och slitaget i skrevet på mina “all day, every day”-jeans gör att de är mer assless chaps än Cheap Monday.
Jag köpte i alla fall en byrå för att försöka bli av med problemet (alltså ja, jag har en garderob också), men det räckte inte! Jag måste frammana bicepskraften från Helvetet för att kunna trycka ner allt i lådorna! Herregud! Kan inte skiten bara spontant självantändas?
Bluääääärgh, jag kräks kläder över dig och din livsvilja, Meidi!!!
Wtf. Ett tåg har spårat ur här utanför! I värsta krigsjournalistanda sprang jag ut i vårskorna och fotade. Man ser verkligen inte att det har spårat ur, men ni får take my word for it. Och sl.se.
Alltså ååååh. Det är i princip omöjligt att undvika frekventa nostalgi-orgier om man levt åtminstone 10 år av sitt liv på internet. Jag satt och letade gamla gotbilder på mig själv nyss och reminiscade över tiden då man tyckte att en asbra dag var en dag tillbringad på Pierrot, i sällskap av andra svarthåriga 14-åringar man inte ens kände by name (Lava-namnet bara, såklart). Finns den här kulturen fortfarande kvar? Var hänger de nu liksom, Pierrot har ju blivit ett dött barnvagnscafé? Har de lika roligt som vi hade eller står de ständigt i skuggan av Berny Pålssons svällande skärsår?!
Är det sånt här man funderar på när man börjar bli…gammal?
Katter, alltså. När man inte har dem som husdjur själv har man något slags uppfattning om att alla katter är sjukt smarta och graciösa. Och sen skaffar man ett par själv, och, well…
Fr. V: Vespertine och Capa (sjukt nöjda katter)
Vespertine satte sig på en ugnsplåt idag, en Mats hade använt till att göra pommes frites i förrgår. Jag kan uppskatta att hon satte sig i ungefär tre deciliter matolja. Det intensiva tvättarbete som därefter inleddes gjorde inte sitt jobb till 100%, märkte jag när hon nyss satte sig på ett av mina fysikpapper och lämnade fettfläckar.
Le sigh.
I anda med denna serie begav jag mig idag ut till Skytteholms IP i sällskap med ett par hundratal andra människor för att heja på Hässelby P-98 i deras match mot Huddinge. Det var smått fantastiskt! Världen behöver lite fler WTF moments. Sen att vi förlorade med 4-1 är väl rätt sekundärt egentligen.
Klicka här för att ladda ner en spektakulär film av händelsen. Sorry för den reklamspäckade hostingsidan, orkade inte hitta något bättre.
Jag vill gå på maskerad, för övrigt! Funderar på att klä ut mig till tampongninjan i detta inlägg. Alternativt Mel Gibson.
Var hos far och åt pasha idag, the amazing estniska påskefterrätt (okej, den är väl rysk från början, men eh!). Man måste ha lite respekt för något som kräver 18 äggulor, två burkar marmelad och en meter gasväv att framställa. Pictures were taken:
“Kolla, Old School-Wikipedia!” utbrast Mats glatt.
Dansade idag! När jag efteråt tog min celebratory dusch kom jag att tänka på (usch, jag hatar egentligen inlägg som börjar “idag gjorde jag x, det fick mig att tänka på y” – som att man behöver rättfärdiga sitt associationsmönster liksom?!) hela fenomenet Offentliga Duschar. Jag minns när jag var på Arvikafestivalen 2006 med ett par besökande brudar från Kanada, och vi till slut tvingades face up to vår hygiensituation via en sedvanlig tripp till badhuset. “We…we shower in front of eachother?!” Tydligen har man separata duschar i omklädningsrummen i Kanada. Jag har fo’ real aldrig känt mig så mycket som en svensk porrklyscha.
Relevant Festivalbild.
Anyway; jag är verkligen sjukt oblyg. Att visa mig naken är ingen big deal för mig, i alla fall inte IRL (bilder är oförlåtande!). Men ibland, när jag duschar bland en massa nakna kvinns, drabbas jag av något slags nakenneuros. Det är som med män och pissoarer, kan jag tänka mig; jag vet liksom inte alls var jag ska titta och det känns som att alla tänker “Öh! Den där bruden tittade på mitt ass en sekund för länge! Hon är perveeers!” Speciellt när det är barn involverade, alltså, herregud. Det känns som att jag ska bli lynchad för pedostirrande! Trots att jag inte alls stirrar (haha, älskar att neurosen gått så långt att jag bortförklarar mig även här, lovely)!
För övrigt vill jag ha ett påskägg. Man blir väl aldrig för gammal för påskägg?
Schlager igår. Det som började som en snacksätarorgie tätt avbruten av tonartshöjningar och Kristian Luuk spårade ur i en djuplodande teologisk diskussion som inte tog slut förrän tretiden på morgonen. Själv föredrar jag det senare, so I’m nöjd! Jag och Janna roade oss med att ta bilder:
“Se ut som du ska på arbetsintervju!” Jag tycker jag ser mer nyfrälst ut än meriterad.
Fikade i sammanlagt fem timmar idag, på Creem. Jag hade tänkt gå på sena fysikföreläsningen som började vid ett, men konceptet att gå till en lektion med en lärare som bara ser plågad ut av att tala inför folk är så sjukt deprimerande. Det, och så uttalar han “fjäder” “fjeeeeder”. Han är typ Stockholmaren ingen trodde fanns på riktigt längre.
Så. Jag festade till det med Alex och Karin och åt både semla och chokladboll. Tjockis! Bevis på min glädje över att slippa lyssna på dåliga fysikskämt demonstreras nedan.
Alex har självklart gjort det tidsödande Photoshoparbetet bakom denna, till synes, fullkomligen omöjliga bild. My senses, they fail me!
Dagens OMG HURRA: CSN har dragit huvudet ur arslet och bestämt sig för att ge mig pengar! Min ekonomi är räddad! Jag har inte fått pengar av dem sen i december, jag vet ärligt talat inte riktigt hur jag har klarat mig sen dess. Jag antar att jag är ett geni med pengar helt enkelt (haha, hahahahaha. Sanningen är att jag burit samma kläder varje dag sedan i maj förra året, ungefär).
Åh, nu fick jag en pust av min parfym i näsan. Jag vet inte varför, men den här parfymen får mig alltid att känna mig rik och snygg. Kan man lukta rikt liksom? Jag antar att det är såhär man luktar när man fått reda på att man kommer få 16000 kronor retroaktivt. Tågluff 2008 kommer inte att genomföras som uteliggare! Extas!
Mitt happyface, ovan.
För övrigt försöker Mats just nu mixa ihop SexyBack med hans mix av Terminator 2-themet. Det känns som jag sitter fast i ett skruvstäd mellan Justin Timberlake och Linda Hamilton.