Förresten gick strömmen tidigare ikväll, i ungefär 1½ timme. Tydligen hade något coolt exploderat någonstans. Spännande! Jag reagerade som man alltid reagerar när strömmen går och tände typ åttio små ljus runt om i lägenheten, trots att solen inte ens hade gått ner än. Något slags apokalypsförberedelseinstinkter, säkert. “Om zombies anfaller mig nu kan jag i alla fall försvara mig med PARAFFINLJUS!”
När jag tänder ljus (vilket händer 1) under ett strömavbrott, 2) under Earth Hour) återkommer alltid samma corny tankemönster till min lilla veka 2000-talshjärna. Jag börjar tänka att “oooh, såhär levde folk på 1800-talet när de inte hade elektricitet och datorer och TV! Jag är så in touch med mina rötter just nu!” Som att mina förfäder ofta fann sig i en situation där de var ensamma och uttråkade i en funkislägenhet som inte blivit städad på tre veckor. Jag tänker dessutom alltid att jag borde göra något “som folk brukade göra istället för att kolla på TV”, typ läsa en bok och försöka att inte få migrän för att ljuset är för svagt. Av någon anledning verkar jag tycka att det är otroligt värdefullt att låtsas som att jag inte, t.ex., har en ficklampa.
Fatta hur awesome det hade varit om folk hade Twittrat på den här tiden.
Den här gången gav jag dock upp efter ungefär fem minuter och effektiviserade gammal Javakod på min laptop istället. Civilisationen – Pretentionerna, 1 – 0.
