May 2009

Jag känner att det är för lite bilder i den här bloggen. För lite spontanitet, för lite…bloggfeeling. Som tur är har jag precis insett att jag har en webcam på min lilla, lilla dator, och därmed kan ge er en liveuppdatering om vad som händer precis just nu. New and happenin’ in the life of Meidi.

Ja, ni förstår.

Tydligen tycker Facebook inte att jag är värd min existens på internet längre. Ingen kan se min profil eller bilder jag lagt upp, och när jag skriver till folk sker detta. ” wrote on your wall”. Är det allt jag är nu, ett jävla mellanslag? Jag ska stämma FB för psykiska skador resulterande i mindervärdeskomplex!

När jag kom till KTH trodde jag att alla skulle vara 19-åriga fullblodsmoderater som bodde i familjevillan i Täby fortfarande, och typ, hade båt eller något.

Tydligen inte.

Det går runt en spinkig kille med Unixskägg och samlar upp tomburkar utanför datasalarna här på KTH. Det förvirrar mig. Det verkar inte som att han gör något annat på skolan än att samla burkar; är han anställd utifrån som lokalvårdare med burkspecialitet? Är det en rastlös doktorand som försöker bygga ett torn till månen? Han är liksom här varje dag, och det krävs passerkort för att komma in i de här korridorerna.

Kanske är det kåren som försöker förebygga underskott tills det att kårobligatoriet försvinner? Tragiskt.

Efter en månads förberedelse på navelpiercing har min och Johans challenge tagit en intressant vändning. En något antiklimaktisk sådan, dock. Han tog helt enkelt en öl på eftermiddagen igår med motiveringen att han hade “planerat det länge” (något som jag anser vara taktisk bullshit för att försöka dölja faktumet att han gav efter för suget tre dagar innan challengen skulle ta slut, men men).

SÅ. Ingen 90-talspiercing för mig, men väl supah sexy läpp-piercing för Johan. Haha. Och eftersom det är jag som väljer smycket skulle jag bara vilja klargöra att…

…nej, jag har ingen nåd.

Prussian Blue fick mig osökt att tänka på en aerobicsledare jag haft sammanlagt tre gånger nu. Hon är ganska awesome och pepp, och kombinerar de vinnande koncepten headset och hög musik med varandra på ett sätt som ger ganska underbara resultat.

När man aerobicsar är det kutym att ledaren pekar åt hållet man ska samtidigt som de ger en verbal instruktion, typ “kick” eller “snurr”. Just den här ledaren är inget undantag, och ofta hör man hennes breda skånska formas till välkända peppfraser som “high kick” eller “high jump”. Problemet är bara det att skånskan, i samarbete med ovannämnda volym gör att varje “high” låter som “heil”. Och med ett visst mått fantasi gör detta även “kick” till “Hitler”.

Tanzen Adolf Hitler!

Vi hoppar alltså från sida till sida i takt till Eurodance Remixes 2007, samtidigt som en söt skånska säger “Heil Hitler! Heil Hitler!” om och om igen. Med ett brett leende på läpparna.

Hur kan man INTE gilla friskis?

Min blogg vägrar svälja kommentarer, helt plötsligt. Den ignorerar alla försök och bara redirectar tillbaka till inlägget utan att ge något som helst indiktation på att något gått fel. Så jävla elakt, bloggen! Kommentarer är ju typ bättre än 7-11:s yoghurtglass för mitt svullna ego. Hur ska jag annars få tillgång till den villkorslösa kärlek som bara bloggstalkers kan ge?!

Ändå känns det lite hemligt och häftigt att veta att man inte kan få feedback på det man skriver. Jag skulle liksom kunna göra värsta monsteruppdateringen om att jag är nazist och lyssnar på Prussian Blue samtidigt som jag skickar brevbomber till FN, och ändå inbilla mig att ni älskar mig! Som att skriva dagbok igen och vara medveten om att den ligger väl synligt på ett bord där alla kan öppna den och läsa, men ändå inte riktigt veta säkert.

Fast mest av allt vill jag ha mina kommentarer tillbaka. :(

Läste i Metro häromdagen om nån ny grej i WoW som går ut på att folk sätter kaninöron på kvinnliga karaktärer för att få acheivementpoäng. Tydligen blev tjejen i artikeln kränkt av detta för att det 1) bara gällde kvinnliga karaktärer (i artikeln verkar det som det gäller kvinnliga SPELARE, vilket är lite vilseledande) och 2) förde tankarna direkt till Playboy.

Rent spontant känner jag mig inte så upprörd över kaninörons vara eller icke vara i ett spel där både de kvinnliga och manliga könsrollerna är uppenbart superöverdrivna och karikerade. Kaninöron känns dessutom lite mer harmlöst än de asextravaganta tuttframhävande Xena-kläderna de kvinnliga karaktärerna har på sig, rent könsstruktursmässigt. Och är det bara jag som faktiskt inte tänker på Playboy när jag ser kaninöron? Men, sure, jag drar alltid en djup suck när uttröttade könsroller be starin’ me in the face.

HOWEVER. Det som gör mig lack är som sagt inte kaninöronen i sig, utan WoW-bloggarnas allmänna respons på artikeln. Typ, det här inlägget och alla dess kommentarer. En återkommande fras är “amen lol, det är ju bara ett spel” samt “blanda inte in politik i spel FFS”. Som att spel inte skulle vara en kulturyttring som tillhör vårt samhälle och därmed går utanför all möjlighet till politisk diskussion? ELLER? Hur ofta hör man någon säga “blanda inte in politik i mina böcker” eller “det är ju bara en film”? Man kan tycka att kaninöron är en töntig grej att störa sig på, man kan t.o.m vara antifeminist eller kvinnohatare for all I care, men man kan aldrig hävda att en specifik typ av kultur är okritiserbar (hittade jag på ett ord nu?).

För ja, det handlar om kritik och inte censur. Herregud. Det finns ingen feministmaffia som kommer springa iväg med era WoW-konton i nävarna och skrika “haha nu måste du bli jämställd, fucker!” Debatt och kritik är en del av vilket välfungerande samhälle som helst, och kritik != censur. Mitt råd är att lära er att besvara kritiken på ett sätt som inte ogiltigförklarar hela diskussionen.

För övrigt kan jag ingenting överhuvudtaget om WoW, I must admit. Spel där man behöver tänka slutade vara kul efter Civilization 1. Skjuta zombies är roligare!

Det här med svininfluensan är rätt intressant. Är det bara jag, eller blev folk mycket mer panikslagna över fågelinfluensan för ett par år sen? Det är som att alla ba “djurinfluensa is SO LAST SEASON! Vad kommer näst, hamsterinfluensan? LAME.” Det är även ganska intressant att jag, superhypokondrikern som trodde att hon hade mjältbrand för ett par år sen, inte är orolig överhuvudtaget. Egentligen tycker jag nog att det är lika delar läskigt och ashäftigt med Världens Undergång(tm), whether it be by influensa, atombomber eller zombies.

Dessutom ger det här mig ohämmad inspiration att spela Pandemic 2 om och om igen.

Jävla Madagaskar.