Jag fick en bra kommentar av Tanja på mitt misogynistinlägg häromdagen:
Been there, kommit över det ganska mycket. Jag började testa att göra tjejiga grejer och känna efter. Jag blev inte mer puckad av smink, inte mindre cool och inte mindre… ja, vad det nu var som var otjejigt med mig. Sen började jag rannsaka varför jag tog “du är så otjejig” som komplimang, och insåg att det var apapuckat att folk sa det till mig och väntade sig att jag skulle bli glad. För när jag tänkte efter var det ju ingen komplimang, och jag slutade bli “OMFG nisse sa att jag är som en av grabbarna!!!” helt naturligt. Jag tror helt enkelt att jag insåg att det var bäst att inte sky ena sidan, för då tappar man en massa roligt.
Det här är verkligen en sjukt bra idé! Jag tror att jag skulle behöva connecta med lite typiskt “tjejig” kultur och inse att det inte får mig att tappa hjärnceller. Problemet är bara vad jag ska söka mig till – det känns som att det mesta jag tänker på som girlygirly är riktat till tjejer som är yngre än jag (typ Gossip Girl, The OC och dylikt). Har jag fel?
Hursomhelst skulle jag behöva tips på bra kvinnokultur (Miriam, jag vet att du vill få mig att läsa Chick Lit, here’s your chance), så chat me up med rekommendationer! Serietidningar, böcker, TV-serier, hobbies; whatever. Jag sväljer allt. Go!
Kisstratten är för övrigt på väg till min dörr as we speak, och den enväldiga enmansjuryn (läs: jag) bearbetar bidragen noggrannt..