Könlös är inte identitetslös

Läste i SvD om Nora och Jonas, föräldrarna som valt att inte berätta för omvärlden vad deras barn har för kön. Klickade mig även vidare till bloggar om artikeln och konstaterade att i princip alla är negativa och upprörda över Nora och Jonas föräldrastrategi. Tydligen tycker de flesta att det är att “beröva Pop sin identitet” om man inte låter omgivningen veta vad hen har för könsorgan. Wtf.

Varför är det så fruktansvärt att folk inte vet vad Pop har för kön? Enligt artikeln vet ju Pop själv vad hen har mellan benen – det är inte som att de släcker lampan när de byter blöjor och låtsas att hen är hermafrodit. Det är alltså att beröva någon dess identitet att inte ANDRA känner till en (egentligen väldigt privat) detalj om barnets fysiologi. För ja, det är en ganska irrelevant detalj – speciellt när det gäller små barn som inte ens kommit in i puberteten. Barn är barn är barn, och är knappast särskilt olika vad gäller kön. Är det så dåligt att låta Pop utveckla sin identitet baserat på något annat än omgivningens fördomar?

För det är väl ändå det som är grundtanken, känns det som. Vi har förutfattade meningar om folk baserat på kön, och det berövas oss när vi inte vet hur vi ska könsplacera barnet (eller ens människan) vi pratar med. Vi blir obekväma, osäkra, och vet inte hur vi ska reagera. Men varför inte bry sig om något viktigare än om man ska ge Pop dockor eller bilar? Vore inte det ganska befriande?

FOTNOT LOLZ: Egentligen tycker jag “könlös” låter fel i sammanhanget. Det låter sexlöst och sterilt. Vad borde man kalla det, könsFRI? Haha.

Det är viktigt för folk eftersom de måste veta hur de ska behandla personen. De som blir mest provoserade är förmodligen de som är värst på särbehandling pga kön.

håller i princip med dig men problemet kan vara att Pop:ar kanske väcker könsfrågan ännu mer än om det rör en hon eller en han. Hunden biter sig i svansetippen. Å andra sidan är det ju alltid så när ngt är främmande, nytt.
Pop:ar är en bra föräldratanke. Frågan är vad barnet kommer att tycka senare i livet? Stolt, eller “varför fick inte jag va kille/tjej som alla andra..?”

btw:engelskhjälp behövs ganska snart..kan du?

Effi: Pop får ju vara det, det är bara så att föräldrarna inte berättar för andra vad Pop är. Pop kommer säkert berätta när Pop börjar kommunicera med andra än sina föräldrar.

Själv gillade jag att Pop ibland ville gå i klänning och ibland ville gå i byxor, det visar på att Pop är mindre påverkad av fördomar uppifrån av typen “Men pojkar kan ju inte ha klänning!”

Dagens tysklektion: Flickor på tyska är inte fem. de är neutrum. Lite fascistoida drag har vi minssan kvar ! ( Pojken/Flickan Der Junge/Das Mädchen)

“hen” betyder höna på engelska om du nu inte visst det. Det finns inget svenskt ord som heter “hen”.

rae: Jag tror SAOL ligger efter på just den punkten! :P

This is LOVELY! Jag är glad att det finns en del som skaffar barn som inte slås av en plötslig Svenssonpsykos efter förlossningen. För så verkar vara fallet för de flesta andra i det här landet. Det är som med föräldrar som exempelvis vill att deras barn ska äta vegetariskt. Ett fint citat från en viss “Andreas”;

“Du kanske inte ska låta ett så litet barn bara äta vegetariskt? Har du moraliska dilemmor så köp kravmärkt eller något. Om du inte hittar någon riktig studie på vilken vegetarisk mat som man måste ge barn för att de ska växa upp bra, så tycker inte jag att du ska utsätta ditt barn för den risken!”

Vem är det som har ett moraliskt dilemma här egentligen? Haha.

Det spelar nog ingen roll vad Pops föräldrar gör. Barn är programmerade att vara superlyhörda för sociala signaler (via sina spegelneuroner mm). När nån försöker avskärma signalerna (à la Pops föräldrar), suger ungen ändå upp det lilla läckaget som en svamp.

Enda sättet att undvika social påverkan vore att spärra in Pop i en mörk källare. Gör man inte det, kommer Pop lik förbannat att få den identitet som klaffar med tas förutsättningar. (ta = könsneutralt pronomen i 3:e person)

rae: hen är en svenskt ord. förutom i tidningar/internet så använder man det med rätta i akademisk text och på universitetet!!! och lärarhögskolan där jag pluggar. bra va!

Tja, har de ingenting emot att jag tilltalar deras barn som “den” eftersom de inte vill låta mig veta vilket kön den har, så är det OK för min del.

det är så lustigt att ämnet verkligen upprör folk :D
är det inte konstigare att uppfostra ett barn på ett visst sätt, beroende på dennes kön? rosa täcket osv. !
intressant att samhället kommit långt i många frågor ang. kön/homo, hetero, trans-sexualitet osv. men fortfarande är könsfrågan en liten nagelbit i ögat på många!
så vi hade visst inte kommit så långt ändå..:/
väl talat meidan

caromonte – varför uttrycker du dig så bra för?! Önskar jag kunde. Ta är tydligen ett ord (?) jag menar, inte som verb, men hen låter helt perfekt. Eller så får man väl bli est där hon o han hela tiden blandas ihop. Eller hur?
..och redan i stenåldern fick jag bära blått och min tvillingbror rött därför att min mamma blev ilsk på tjejrosa o pojkblått. Följden? Jag lär passa i blått men VÄGRAR ha det på mig.

Det är lustigt hur de pratar om “konsekvenserna” med hemligt kön och att ungen aldrig kommer att anpassa sig till samhället, men att ingen tänker på konsekvenserna AV vårat samhälle, dvs mobbning och utfrysning av utstickande typer..

Jag har själv funderat på att hålla mina framtida barns kön hemligt. Jag är mycket mer provocerad av Pops föräldrars åsikter om dagis än deras beslut att inte prata om ungens kön; som att det är något fel med att vilja låta nån annan ta hand om sitt barn några timmar om dagen! Gah.

Och LOL @ alla som inte accepterar ordet ‘hen’. Ja, det betyder höna på engelska, men det betyder inte att det inte är ett svenskt ord. Är ‘le’ inte heller ett svenskt ord eftersom det betyder nåt annat på franska? Är ‘londonsvensk’ inte ett riktigt ord eftersom det inte står i SAOL? Dåliga argument!

Åååh vad jag gillar när folk försöker ge tyngd åt sina argument med malplacerade psykologik abegrepp. Spegelneuroner. Hihi.

I alla inlägg jag läst verkar “barn” syfta på någon/något som man kan bestämma över, precis efter eget tycke. Är det inte en människa som har fötts med egna förutsättningar och önskningar. En människa som hörde och drömde långt innan han/hon kom ut. Jag motsätter mig tanken att man inför omgivningen skall behandla en människa som ett ”det” för i samma stund har man lagt in sin egen värdering i den människans liv. Vad är din värdering värd jämfört med det lilla barnets? Om du själv väljer att vara ett neutrum är det inte bara okey utan en direkt stimulerande tanke. Men det är fortfarande ditt egna val. Därför måste du värdera varje situation som du bestämmer dig för att din omgivning skall/måste gå igenom. Ditt barn är inte ditt, det är sin egen.

Ted: Jag motsätter mig tanken att man inför omgivningen skall behandla en människa som en “han” eller “hon” för i samma stund har man lagt in sin egen värdering i den människans liv. Vad är din värdering värd jämfört med det lilla barnets? Om du själv väljer att tillhöra en könsroll är det inte bara okey utan en direkt stimulerande tanke. Men det är fortfarande ditt egna val.

:P

Meidi: Han eller hon är per definition ingen värdering, det är ett uttryck för x- resp y-kromosom. Att kalla en han eller hon för det är däremot en värdering. I alla fall så länge han eller hon inte kan värja sig. Sekundärt finns det däremot värderingar kring han och hon. Det var väl inte så länge sedan folk höjde på ögonbrynet åt en man som bytte blöjor på herrtoan eller ännu längre tillbaka, kvinnor som började bära långbyxor.

Ted: Hen, inte det. Hen är ett extremt praktiskt könsneutralt personligt pronomen. Du är den enda som kallar Pop det!

Kom att tänka på en sak, läs Gibran och hans poetiska inställning till ett barn. Han är “ganska” ödmjuk…
Ingen vet vad som är rätt eller fel förrän man tittar i backspegeln. Dessutom är det väl väldigt sällsynt att något överhuvudtaget är rätt eller fel; det finns bara åsikter. Saker och ting förändras. En sak bara, det är nog vid det här laget väldokumenterat att ingen människa mår bra av dubbla budskap. Föräldrars dubbla budskap står sannolikt bakom många blivande självständiga individers trassliga liv. Typexemplet är självklart drogberoende föräldrar men att dra den parallellen så långt kan sannolikt inte avgöras förrän de här och andra barn med liknande förhållanden har växt upp.

Finns det något som är medfött vad gäller kön, vad gäller uppförande – då kommer sådant att synas oavsett om man behandlar barnet på ett visst sätt eller ej. Att omgivningen inte vet vad barnet har för kön är således inte att beröva barnet något, utan tvärtom att, till skillnad från alla andra, ges möjligheten att komma närmre det som hör till eventuella medfödda könsskillnader.