Jag har nyligen insett att världens enklaste sätt att skaffa nya vänner (eventuellt en egen liten fanclub av stirrande tanter och farbröder) är att sitta på tunnelbanan och lösa Rubiks kub. Jag kan seriöst inte tänka mig något bättre; man ser ut som att man sitter och mindar sin egen business, liksom, inget attention-whorande, men folk KAN inte hålla sig från att ställa frågor! Kuben är tillräckligt hypad som genitillbehör i media för att folk ska veta vad det är och vara nyfikna – det är inte direkt samma sak som att sitta och plugga differentialkalkyl på nattbussen hem (seriöst, hur sexiga är gränsvärden för en oinvigd?). Man slipper ta initiativ, och alla som chattar upp en tror automatiskt att man är supersmart. Senast igårkväll utbrast en kille “JAG ÄR IMPONERAD!” och sa att jag borde börja jobba på hans bettingföretag, haha.
Är det här nya krograggningsprylen? Sitta på en barstol och lösa ett 3D-pussel om och om igen tills någon blir kär i en? Jag är fan på.