Jag kan med stolthet rapportera att jag numera kan lösa Rubiks kub. Jag känner mig som motherfucking Leonardo da Vinci. Skitsamma om den här civilingenjörsutbildningen går åt helvete och det slutar med att jag står i kassan på ICA for the rest of my life, liksom, jag kan lösa kuben! Epic win!
Sen att jag löser den i snitt på fyra minuter (världsrekordet tror jag är…sju sekunder?) och att det egentligen inte är så komplicerat att lösa den som man tror; det är liksom sekundärt. Om inte annat är det ett rätt fantastiskt partytrick. N’est-ce pas?