Frågan är om man får göra det, dock, eller om tentavakterna tycker det blir “för distraherande” eller något annat töntigt. Personligen tror jag att blotta synen av en partyhattsbeklädd tentaskrivare (djupt försjunken i n-dimensionella vektorrum) skulle kunna bli en riktig pickmeup, i klass med Red Bull-och-kaffe-combon en klasskamrat hittade på härom dagen! Lägg till det att jag får äta tårta medan alla andra sitter med Pluggbananen, och…nej. Jag måste göra det!

Slå mig om ni läser det här någon gång i december och jag har bangat ur.

Jag har känt mig som en superstar när jag fått dagssnittet över 60, liksom. Det var länge sen jag sa “VA?!” framför datorn! Tur att IRC också fungerar som ett ganska mysigt lugnande medel:

För övrigt känns det nästan lite pinsamt att inlägget som låg högst upp i bloggen inför denna besökschock var inlägget om min asfula hemsida, haha. Lite som att få oväntat Gevalia-besök precis när man sitter och syr ihop sina gamla trasiga otvättade “b-league”-trosor. Eller något.

För övrigt kan en eventuellt uttråkad bloggbesökare notera att länken från hemsidan tillbaka till bloggen ger möjligheter till en jätterolig klickloop mellan hemsidan och bloggen, till dess att man öppnat 53 nya Firefox-tabbar och fnissar lite skamset över sin egen busighet.

I övrigt känner jag mig inte sådär superhemma i de här östermalmskvarteren. Alla är liksom rika, och verkar (att döma av alla övervakningskameror och “grannsamverkan mot brott”-stickers) tro att alla andra är ute efter deras grejer. Jag vill bara säga “lugna dig killen, jag vill varken ha din antika farfarsklocka eller dina dammiga minkpälsar”, men jag är rädd att det skulle kunna feltolkas. Istället sitter jag i självvald husarrest (när jag väl inte är i skolan) med IRCen igång och nudlarna i en skål bredvid mig.

Att jag känner mig obekväm kan även ha något med det att göra att en tjej på sushistället i Fältöversten skrattade åt mig häromdagen när jag försökte köpa en overpriced vegosushi – med kontanter. Eller att alla sales clerks är sådär jobbigt påstridigt övertrevliga och använder svengelska begrepp i stil med “super mega deluxe facial cream de la France that will make din hud jättenice”.

Nåväl, om max två månader är jag tillbaka på blå linjen. Prisa ghettoguden!

Det kan ha något att göra med att man får en gratis t-shirt. Vad vet jag?

Hur lagar man en dygnsrytm som är jättejättetrasig? Med sömnpiller och gaffatejp?

Nån Kille: Jag såg Iron Man igår, så jävla bra!
Meidi: Nä, jag vet inte, jag tyckte den sög faktiskt.
Nån Kille: Ameh, det är ju bara för att du är tjej.

Vad gjorde jag då, efter att ha funderat ett par sekunder på om han verkligen var seriös med sin fantastiska slutledning (om tjej => ogillar Iron Man)? Blev jag arg och ifrågasatte hans uttalande? Nej. Sa jag något trevande om att Iron Mans hjärta påminde mig om E.T., för att sedan bli arg EFTERÅT och prata i 100 km/h med Alex och Daniel om hur idiotiskt det är att säga något sånt? Oh yes.

Jag har en tendens att bli efterskottsarg rätt ofta, känns det som. En gång när en kille jag dejtat i några veckor avslöjade att han ljugit om sin ålder och i själva verket var 12 år äldre än vad han sagt (haha jag vet, det låter som jag är DUM I HUVUDET verkligen, men jag lovar att han såg ung ut) sa jag mest “eeeh, eeeh, eeeeh” i en timme för att bli svinförbannad ett par timmar senare. Wtf is up with that liksom?

För övrigt vet jag inte om det är kanske är lite töntigt att bli arg på att någon ifrågasätter min auktoritet inom fältet actionfilmer. Nån som vill bekräfta min ilska?

Är assimileringen utförd till 100%? Stay tuned for another episode of Meidi och Vägen Till Examen.

P.S. Det är i alla fall roligt! D.S.

Är det creepy att sova bredvid sin laptop? Det känns som att jag borde ringa något slags hotline om jag vaknar imorgon tätt omslingrad min kära Thinkpad Z61p, eller vad säger ni?

Det är möjligt att jag kanske är lite för trött för att blogga vettigt just nu.

Okej, jag skrev visserligen brev och haxade inte program, men…jag var tre och ett halvt år gammal! Haha. Dessutom minns jag relativt tydligt att jag kunde en del DOS-kommandon, i alla fall “cd ..” ! Otroligt avancerat.

Åh, 90-talet, var tog det vägen?