Dreads – eller hur jag slutade ängslas och lärde mig älska tovorna

Jag hatar verkligen mitt hår just nu. Det har blivit såpass långt att jag måste borsta det flera gånger om dagen för att inte få tovor stora som fotbollar, och let’s face it; något som kräver så mycket uppmärksamhet har jag varken ork eller tid till. Jag har liksom dödat alla plantor jag någonsin ägt, haha. Problemet är att jag är 1) för fattig för att gå till frisören, och 2) för dum i huvudet för att kunna klippa det själv. Och min resident hårtuktare Evelina (som brukar klippa mitt hår en gång i halvåret för ett paket mentolcigg) har flyttat till Skåne.

Jag har redan vant mig vid att se ut som Amy Winehouse varje morgon efter att jag tagit en kvällsdusch, ska jag bara släppa taget om alla pretentioner och skaffa Dreads Au Naturel också?

Tags: , , , , , , ,

RASTAMAN VIBRATION, YEAH! POSITIVE!

Dissar du Winehouse, w00t?

Vincent: Nä vadå, jag bara gör hårliknelser ju! TEAM WINEHOUSE!

Godtyckligt hårstrå jag just ryckte loss: 52,5 cm.

Fast jag har för tunna hårstrån för att kunna skaffa dreads, tydligen. Fast inte fan vill jag ha ett sånt insektsbo på huvudet.

hahaha. nog att regular rasta dreads är risigt. men white mans dreads är det råttigaste som finns. INTE OK!!!!!

bejbi, beställ tid hos Pia, typ. Jag sätter in en femhundring. Dreads tror jag inte på=not your stile (hellre flätor, men jobbigt..) Puss

ha! vad glassigt att bli klippt för ett paket mentolcigg. kan tänka mig att man fick en dagisfröken på 80-talet att jobba över med att passa ens unge för ett paket gula blend. det är rimlig byteshandel.

Jag ber så mycket om ursäkt! Nästa gång jag kommer upp till stan kan jag klippa till dig, för ett eller två paket cigg såklart!