September 2008

Någon gång under gårdagens maratonpluggsession i linjär algebra insåg jag än en gång att tentan i detta fantastiska ämne kommer att äga rum på min födelsedag den 17:e december. Det slog mig då att jag borde komma dit med partyhatt på huvudet och en tårtbit i en liten matlåda, för att…lulz. Oavsett hur tentan går då så vinner jag liksom!

Frågan är om man får göra det, dock, eller om tentavakterna tycker det blir “för distraherande” eller något annat töntigt. Personligen tror jag att blotta synen av en partyhattsbeklädd tentaskrivare (djupt försjunken i n-dimensionella vektorrum) skulle kunna bli en riktig pickmeup, i klass med Red Bull-och-kaffe-combon en klasskamrat hittade på härom dagen! Lägg till det att jag får äta tårta medan alla andra sitter med Pluggbananen, och…nej. Jag måste göra det!

Slå mig om ni läser det här någon gång i december och jag har bangat ur.

Följande miniscreenshot från IRCen kan väl allra bäst beskriva min reaktion på resultatet av en länkning Hanna gjorde till mig (i ett ganska tveksamt matchmakingsammanhang, no less) tidigare idag:

Jag har känt mig som en superstar när jag fått dagssnittet över 60, liksom. Det var länge sen jag sa “VA?!” framför datorn! Tur att IRC också fungerar som ett ganska mysigt lugnande medel:

För övrigt känns det nästan lite pinsamt att inlägget som låg högst upp i bloggen inför denna besökschock var inlägget om min asfula hemsida, haha. Lite som att få oväntat Gevalia-besök precis när man sitter och syr ihop sina gamla trasiga otvättade “b-league”-trosor. Eller något.

Jag har gjort en jätteful kth-hemsida i svart och cerise, haha. Den kan besökas här, for great pleasure. Hemsidan är ju egentligen till en HTML-labbuppgift, varvid jag inte direkt kan lägga upp nakenbilder och annat roligt, men…jag funderar på att göra den till ett riktigt 90-tals-mayhem. Blinkande graphix, marqueetaggar och omotiverade tabeller. Vad säger ni, internets? Ska jag radda upp mina favoritdjur i pedagogiska bullet point-listor också?

För övrigt kan en eventuellt uttråkad bloggbesökare notera att länken från hemsidan tillbaka till bloggen ger möjligheter till en jätterolig klickloop mellan hemsidan och bloggen, till dess att man öppnat 53 nya Firefox-tabbar och fnissar lite skamset över sin egen busighet.

Varje gång jag går förbi den handskrivna skylten om V64 utanför grannskapets lilla tobaksaffär läser jag det som √64 och tänker “yes, en jämn kvadrat, det blir åtta! JAG KLARADE DET!”

I övrigt känner jag mig inte sådär superhemma i de här östermalmskvarteren. Alla är liksom rika, och verkar (att döma av alla övervakningskameror och “grannsamverkan mot brott”-stickers) tro att alla andra är ute efter deras grejer. Jag vill bara säga “lugna dig killen, jag vill varken ha din antika farfarsklocka eller dina dammiga minkpälsar”, men jag är rädd att det skulle kunna feltolkas. Istället sitter jag i självvald husarrest (när jag väl inte är i skolan) med IRCen igång och nudlarna i en skål bredvid mig.

Att jag känner mig obekväm kan även ha något med det att göra att en tjej på sushistället i Fältöversten skrattade åt mig häromdagen när jag försökte köpa en overpriced vegosushi - med kontanter. Eller att alla sales clerks är sådär jobbigt påstridigt övertrevliga och använder svengelska begrepp i stil med “super mega deluxe facial cream de la France that will make din hud jättenice”.

Nåväl, om max två månader är jag tillbaka på blå linjen. Prisa ghettoguden!

Jag, Emilia och Veronica i min klass har idag anmält oss till SM i programmering som äger rum den 4:e oktober. Hahaha. Detta är EXTREMT roligt. För att inse riktigt hur roligt det är skulle man kunna säga att det är som att delta i OS i fjärilssim när man bara kan koka kaffe. Det är helt uppenbart att vi kommer misslyckas fatalt, men på något sätt känns det ändå som att vi kommer vinna oavsett hur det går.

Det kan ha något att göra med att man får en gratis t-shirt. Vad vet jag?

Jag kom hem klockan åtta imorse. Jag brukar verkligen inte vara den som går hem sist, men igår kändes det bara 100% rätt. Det kändes även 100% rätt att hoppa i en hoppborg med en trasig fot, så min magkänsla kanske inte går att lita på sådär…hundraprocentigt.

Hur lagar man en dygnsrytm som är jättejättetrasig? Med sömnpiller och gaffatejp?

Stod och spelade Double Dragon med Daniel i ESCapen tidigare idag, då följande utväxling skedde mellan mig och Nån Kille Som Stod Bakom Mig:

Nån Kille: Jag såg Iron Man igår, så jävla bra!
Meidi: Nä, jag vet inte, jag tyckte den sög faktiskt.
Nån Kille: Ameh, det är ju bara för att du är tjej.

Vad gjorde jag då, efter att ha funderat ett par sekunder på om han verkligen var seriös med sin fantastiska slutledning (om tjej => ogillar Iron Man)? Blev jag arg och ifrågasatte hans uttalande? Nej. Sa jag något trevande om att Iron Mans hjärta påminde mig om E.T., för att sedan bli arg EFTERÅT och prata i 100 km/h med Alex och Daniel om hur idiotiskt det är att säga något sånt? Oh yes.

Jag har en tendens att bli efterskottsarg rätt ofta, känns det som. En gång när en kille jag dejtat i några veckor avslöjade att han ljugit om sin ålder och i själva verket var 12 år äldre än vad han sagt (haha jag vet, det låter som jag är DUM I HUVUDET verkligen, men jag lovar att han såg ung ut) sa jag mest “eeeh, eeeh, eeeeh” i en timme för att bli svinförbannad ett par timmar senare. Wtf is up with that liksom?

För övrigt vet jag inte om det är kanske är lite töntigt att bli arg på att någon ifrågasätter min auktoritet inom fältet actionfilmer. Nån som vill bekräfta min ilska?

KTH är en egen planet på många sätt. Till exempel tror jag inte att jag har några vänner kvar utanför KTH-planetens eget gravitationsfält; jag har i alla fall inte sett något som helst spår av dem på ungefär en månad (måste jag börja schemalägga folk?). Plötsligt tillhör man en art vars habitatgränser knappast sträcker sig mer än någon meter förbi Valhallavägen, och som pratar ett språk som få utomstående tycks förstå (linalg och inda och Flottis, oh my!). Fritiden tillbringas i, believe it or not, årskursens egen IRC-kanal. Fritid är för övrigt något ganska exotiskt; eftersom man halkade efter i linjär algebra redan andra dagen i skolan tillbringas minst åtta timmar varje dag (utöver schemalagd undervisning) med panikplugg i KTHs lokaler.

Är assimileringen utförd till 100%? Stay tuned for another episode of Meidi och Vägen Till Examen.

P.S. Det är i alla fall roligt! D.S.

Det är något allra extra mysigt, det här att ligga i sängen med en varmt brummande laptop i knät. Som att ha någons huvud i knät och kärleksfullt stryka fingrarna över denne någons hår; bara det att håret är tangenter och kärleken är oändlig.

Är det creepy att sova bredvid sin laptop? Det känns som att jag borde ringa något slags hotline om jag vaknar imorgon tätt omslingrad min kära Thinkpad Z61p, eller vad säger ni?

Det är möjligt att jag kanske är lite för trött för att blogga vettigt just nu.

Min mamma hittade en gammal bild på mig anno 1990, som även kan fungera som ett ganska slagkraftigt “jag är mer data än du”-bevis:

Okej, jag skrev visserligen brev och haxade inte program, men…jag var tre och ett halvt år gammal! Haha. Dessutom minns jag relativt tydligt att jag kunde en del DOS-kommandon, i alla fall “cd ..” ! Otroligt avancerat.

Åh, 90-talet, var tog det vägen?

En (säkert inte alldeles unik) undran: varför förkortas Överskottsbolaget ÖoB? Överskotts-och-bolaget? Jag förstår inte.

Annars vill jag mest sova i tusen år. Jag somnade på bussen idag; något som verkligen aldrig händer mig vanligtvis. Jag vaknade först när vi skumpade in på någon ojämn jävel till väg och mitt huvud dunkades mot fönsterrutan upprepade gånger. Kanske har jag lärt mig att sova obekvämt under tågluffen? Har man sovit i ett sittsäte åtta timmar (och vaknat varje halvtimme av att ens rumpa har somnat) känns det som att man blivit en rätt epic överalltsovare.

Kan man jobba som det?

Jag gillar att DN understryker det viktigaste, verkligen. “Shit, störst i världen, då måste det vara seriöst!”

För övrigt vet jag inte hur ni känner, men imo är det fett värt att bli uppäten av ett litet svart hål om det innebär att vi hittat/diskvalificerat Higgspartikeln. En nanosekund av “YES, WE DID IT” och sen schlurp. Oh, science!

Jag lämnar er med denna något fantastiska rap om LHC:

Det är verkligen otroligt tacksamt att blogga om sökord. Dels är det ett uppenbart ämne som alltid ligger där och ber om att få bli återanvänt; dels genererar det i sin tur ännu fler sökordsträffar. That said; dagens skörd är något alldeles speciellt.

Utöver den uppenbara WTF-faktorn på “tanja suhinina abort” gillar jag även att mitt number one sökord (of all time, faktiskt) “fittan” denna gång är tätt följt av ett lite mer blygsamt organ - “öron”. Öron! Vem fan googlar öron? De sitter på huvudet. Man hör med dem. Vad kan man mer tänkas vilja veta om dem, sådär…generellt?

“Förälskad i serbisk man” får tala för sig självt.

Laddade ner Spore Creature Creator för att kolla om spelet verkade värt att lägga ner pengar motsvarande typ 40 Pressbyrån-kaffekoppar på, och insåg efter ett par minuter att evolution suger. Evolution innebär att livsodugliga men fantastiskt roliga djur som det på bilden nedan (ömt döpt till “Cp-lol” av yours truly) inte skulle ha en chans att få sprida sina gener på den här planeten. “Ameh, näbbdjuret då,” säger ni kanske, “eller djuphavsbläckfisken?” De kommer inte ens i närheten. Ett djur utan armar och med en enorm spikklubbepenis; där har vi en vinnare.

Johnny tipsade om ett vetenskapligt försök att göra den sämsta låten ever (återfinnes här). Och alltså…jag älskar den. Operarappen, den hysteriskt skrikande barnkören, banjon - allt! Vad säger det om min musiksmak?

För övrigt behöver jag sluta äta skräpmat varje dag. Ska bara ner till Alviksgrillen först.

Jag + vänner, inom kort.

Jag hatar verkligen mitt hår just nu. Det har blivit såpass långt att jag måste borsta det flera gånger om dagen för att inte få tovor stora som fotbollar, och let’s face it; något som kräver så mycket uppmärksamhet har jag varken ork eller tid till. Jag har liksom dödat alla plantor jag någonsin ägt, haha. Problemet är att jag är 1) för fattig för att gå till frisören, och 2) för dum i huvudet för att kunna klippa det själv. Och min resident hårtuktare Evelina (som brukar klippa mitt hår en gång i halvåret för ett paket mentolcigg) har flyttat till Skåne.

Jag har redan vant mig vid att se ut som Amy Winehouse varje morgon efter att jag tagit en kvällsdusch, ska jag bara släppa taget om alla pretentioner och skaffa Dreads Au Naturel också?

Igår under kvällens n0llepubrunda lyckades jag med något ganska fantastiskt. Något som verkligen sätter vardagen i perspektiv till vad som är bebloggningsvärt 4-real. På väg till kemisektionens klubblokal måste jag ha inhalerat osedvanligt kraftigt eller något, för jag kände plötsligt hur någonting liksom följde med andetaget och sögs ner långt ner i strupen. Sekunden efteråt hostade jag upp ungefär 95% av objektet i min hand. En fluga. Som fortfarande levde (och sprattlade), mind you.

Jag sköljde ner de amputerade flugben som fortfarande befann sig i min hals med kemisektionens sektionsdrink; organslask.

I övrigt kan kvällen beskrivas ungefär såhär:

Vi hade allmän kursinformation någon dag förra veckan, vilket mest innebar tragglande hit och dit om vilka matteböcker som skulle inhandlas och hur jobbigt allt snart skulle komma att bli. Hållningen blev mer och mer slokande och ögonlocken mer och mer tunga allt eftersom minuterna gick - fram tills dess att en liten glad man stegade fram till katedern och berättade att vi kommer få läsa den här kursen i höst. “Ja, alltså, det var från början inte meningen att kursen skulle ges, men sen blev det så, och alltså, vi har bara labbtillfällen mitt i natten i princip hohoho!” Artificiell muthafuckin intelligens och multiagentsystem. What! Klassens avmätta miner förbyttes genast i ett kollektivt :D med mungiporna någonstans över norra polcirkeln. Labba mitt i natten? Whatever - det här är framtiden! Det här är satans så 1337! Vi kommer få titta på små program som springer omkring och som har utvecklat en egen form av intelligens, ahhh! Oh my science!

Det känns som att jag har valt rätt linje.