New York i PICZ

Jag skulle vilja skriva att jag “precis kom hem från New York” men det är verkligen inte sant. Jag kom hem klockan sju igår morse och har sedan dess gått runt i något slags jetlag-dvala. Jag vet inte riktigt vad klockan är i huvudet på mig just nu, men inte är den något vettigt.

För att komma in i mina internetrutiner igen tänkte jag dock försöka NYC-blogga så utförligt jag kan innan jag svimmar över tangentbordet. Detta kommer förmodligen innebära en enorm bildpost med en rad lite lustiga undertitlar. Precis så mycket text gemene man orkar med på en tisdagskväll, det vill säga!

Vi bodde precis söder om Harlem, i ett område som kallas Morningside Heights. Bilden till trots var det värsta söta lilla området med affärer fulla av grejer en svensk vegetarian som jag bara drömmer om. Typ fake-bacon! FAKEON!

Klicka nedan för fortsättningen, bitches.

Och sen bara en sån sak att vi bodde ett olympiskt diskuskast bort från Seinfeld-dinern gör en ju inte mindre lycklig precis. Vi åt aldrig där dock; den enorma Kramer-tavlan kändes lite avskräckande.

Jag har aldrig känt mig så mycket som en öststatare som på amerikanska Starbucks (de jag gått på i London har varit rätt underwhelming, faktiskt). Precis när man tror att man vet vad man vill ha så blir man ställd inför ännu ett val. Tall, grande, venti, skim milk, whole milk, blended lemonade, iced caramel macchiato, GAH! (Jag älskar det egentligen.)

Vi går lite i Central Park och Mats hittar en homie. Dawg!

Såhär glad blir man av New York. På riktigt! Även om man är gjord i brons.

JA FATTANTE HURE KAN VA SÅHÄR FINT ASSÅ DE E HEL-SJUKT!

Big city life osv. Jag älskar det! Älskar! Jag fattar inte hur det går ihop med att jag är miljöpartist riktigt, men det gör det nog. Ändå.

Inne på Metropolitan museum of art. Värt varenda dollar! Speciellt om man gillar gamla grejer och små antika metal-pojkar.

Pennies från 1942 till 2006. Inte riktigt lika gamla grejer, men ändå! Förresten fattar jag inte varför pennies över huvudtaget finns kvar, de motsvarar liksom sex svenska ören.

De amerikanska alkoholvarningarna är lite mer blygsamma än de svenska, yo.

Shocking. För övrigt bodde vi alltså inte på hotell utan hos min mammas fantastiska kusin Göran som är expert på jordbävningar och vulkaner. Fatta! Jordbävningar! Vulkaner!!!11 Jag vet inte om det bara är jag, men det är ett så häftigt jobb att jag blir elva år gammal igen sådär automatiskt.

Den här typen av arkitektur känns lite aggressiv på något sätt. Typ FUCK YOU LILLA HUSET, nu ska vi klämma in dig mellan två nyare och snyggare hus!

Bats. They are everywhere.

Varför, varför, varför ser inte Stadsbiblioteket ut såhär?

Och varför saknar det såna här fantastiska slogans?

Och varför, E-type, får vi inte bygga såna här enorma hus? Då kanske turisterna skulle ha något annat att göra än att sno älgskyltar från motorvägarna?

Ett klassiskt tecken på att man turistar i New York är nackförslitningar, har jag hört.

DEN ER STOR HUSET. Min mamma håller med.

Vi åker upp i ett annat stort hus (gissa vilket!). Hela eskapaden tog typ en och en halv timme, awesome!

Ghettoduva.

Barnes & Noble är fantastiskt. Har ni någonsin sett folk sitta ner i gångarna och läsa på Akademibokhanlden liksom? DIDN’T THINK SO. Dessutom hittade jag under Women’s Studies en awesome bok om nördande skriven av kvinnliga nördar!

På tunnelbanan träffade vi en fet man som somnade på Mats axel.

Heath Ledgers dödsbo :o :o :o

Den här bilden är otroligt beskrivande. Svettig, trött och överväldigad i 33 graders värme. I Chinatown. YAY!

DELICIOUS CHICKEN HERO IS DELICIOUSLY HEROIC

Jag har verkligen ungefär 300 bilder till jag skulle kunna lägga in, men JAG ORKAR INTE MER. Om någon mot all förmodan är sugen på att studera resan i detalj kan jag eventuellt göra en follow-up, haha. Tills vidare får ni nöja er med den här avslutningen - en hott Meidi i nyinköpt shit från Urban Outfitters!