July 2008

Något annat man kan roa sig med som certifierad fattiglapp är s.k. kontrollerade cellskador mha UV-strålning (även kallat “att sola” i vissa kretsar). Min hudnyans brukar ligga någonstans mellan A4-pappersvit och totaltransparent, så jag kan med säkerhet säga att jag just nu är brunare än jag någonsin varit. Jag är beige! Man ser inte längre rakt igenom huden i mitt ansikte! Jag är mörkare än vissa delar av vissa människors underarmar!

Såhär glad blir jag av att känna mig som en Riktig Människa:

När man varken har jobb, skola eller pengar att förlusta sig med om dagarna, kan man unna sig själv nöjet att spela Half-Life 2: Deathmatch samt att göra Joker-versioner av alla ens poserbilder.

Eller så kan man kombinera sysslor.

Jag hade tänkt förse er med en HOTT TECHNICOLOR-VIDEO av mig när jag cyklar för första gången på tio år, men något i konverteringen har gjort att spektaklet snarare blivit en pixlig felvänd slideshow än en video. Hur som helst är ljudet ändå helt okej, så för den som vill höra paniken i min röst är nedanstående klipp ett måste (även Quicktime, sry2say):

HEJ JAG ÄR EN ROLIG LÄNK

Ni som hatar QT får en ännu sämre version, grattis!

Det här är en bild av den telefonmodell jag har för tillfället, en Nokia 5610. Likt försnyggat vinklade Myspacebilder av tjocka goter, är inte denna bild representativ för telefonen överhuvudtaget. Det här är den mest idiotiska jävla telefonen jag haft i hela mitt liv. Det är som att köpa en rysk fotomodell på postorder och istället få en överviktig medelålders man med herpes (som gått en kvällskurs i ryska för tjugo år sen). Jag hatar den! Jag vill kissa på alla dess utvecklare!

Någon som vill köpa den?

1. Oavsett hur mycket man planerar och hur mycket tid man tror att man har måste man alltid springa minst två kilometer med tiokilospackningen skumpande på axlarna. Till slut kan du inte göra annat än att skratta åt fenomenet, som efter tre veckor benämns endast som The Running.

2. Om man får mens två dagar för tidigt hos någon man inte känner (som dessutom är en uptight dude med mental ålder 45 och kroppslig ålder 25) kan man klara sig rätt bra med ett par ihoprullade trosor.

3. Det tyska ordet “pikant” betyder i ostsammanhang inte riktigt “pikant” utan snarare “med doft av ruttnande fötter”. Eventuella försök att äta en macka med nämnda ost på ett nattåg till Milano kommer att bemötas med demonstrativt parfymsprayande från dina fellow tågresenärer.

4. Att försöka prata den amerikanska engelskan du är van vid fungerar bara i Amsterdam. I Italien kommer du endast få oförstående leenden och nickningar till svar, vilket till slut resulterar i att du går över till interrail-engelskan: “I go there? Yes? It was so-funny!”

5. Myggbett med tio centimeter i diameter är inte normalt, utan snarare ett tecken på allvarliga allergier. 47 dylika myggbett leder dock inte till anafylaktisk chock, utan endast till rödfläckiga ben som får folk att undra om du har AIDS.

6. Dricksar man 60% för att det är SÅ BILLIGT!, blir det inte så billigt längre.

7. Dricksar man i ett ockuperat hus får man förvirrade blickar från bartender-punkaren.

8. Knarkhundar kan vara söta. Ibland är de till och med svartvitfluffiga cocker spaniels.

9. Ingen blir förvånad om man på en Amsterdamsk gata går förbi någon som glatt suger in limångor ur en enorm plastpåse.

10. Man kan ramla på en cykel även när den står stilla.

Fler spännande historier kommer när bilderna är framkallade. Ja, framkallade. LOL@analog kamera!

Nu blir det The Dark Knight, sedan födelsedagsfirande av massiva proportioner! Sedan tågluffsblogg, jag lovar.

Möttes i dörren av ett brev från KTH. “Grattis, du har kommit in!” stod det, och trots att jag redan visste det internetledes känns det ganska win att skriftligen få bekräftat att jag är SMRT. Nu återstår bara att försöka reparera ekonomin med lite extrajobb samtidigt som jag smälter resan. Denna dialog från i tisdags kan få beskriva det monetära läget:

Meidi tar ut pengar i en bankomat och betraktar kontoutdraget.
Meidi: OJ! Hahahaha!
Janna: Vadå?
Meidi: Jag har verkligen skitlite pengar kvar! Hur fan har tretusen spänn försvunnit på en vecka?
Janna: Men…du hade väl tänkt före resan att du skulle ha något kvar att leva på när du kommit hem?
Meidi: …nej! Hahaha!
Janna: Hahahaha!

Det känns som jag är översvämmad av anekdoter från Resan, och de kommer bebloggas tids nog. Nu ska jag sova i en säng som 1) inte är en luftmadrass, 2) inte är en soffa, 3) inte luktar konstigt. YAY!

Bonus:

De flesta får en hjälpande hand men jag, jag har en hjälpande katt!

Vem sager att man inte kan internetblogga bara for att man vykortsbloggar?

Ar i Amsterdam nu pa ett varmt internetcafe. Natten tillbringades pa ett kristet hostel med Glada Kristna Flickor i receptionen. Exotiskt! Besokte aven en awesome bluesklubb med liveakten The Terryman Show - youtuba “terryman show” for exempel pa hans greatness. Bra Terrymancitat om McCain: “He calls himself a war hero when all he did was to crash a fucking plane and get himself landed in a prisoner camp!”

Annars ar det basta hittills Jannas forfragan om hennes sparvagnsbiljett fortfarande var giltig. “Is it still guilty?” I syndernas stad drabbar Skulden saval manniskor som tram tickets.

Alltså. Jag vet att det är hemskt praktiskt och väldigt säkert och i princip det enda sättet man kan vara säker på att inte få passet stulet när man sover bland fulla backpackers…men…jag kan inte släppa det här. Jag har på mig en FANNYPACK. Det här är typ det ultimata beviset på att jag är en nörd to tha core.

Med detta säger vi adjö för denna gång, bros n hoes!

Imorgon klockan 22.30 påbörjar jag och Janna vår resa runt Europa. Jag skulle därför vilja ta tillfället i akt att presentera

(Märks det att jag inte direkt pluggar design? Hahaha.)

Vykortsbloggen är ett Nytt Koncept© som går ut på att jag stillar er Meidibloggsabstinens genom att vykorta in mina bloggar istället för att behöva leta upp något litet serbiskt internetcafé var och varannan dag. Jag adresserar helt enkelt mina vykort till hemmet, varpå min servermaster tillika sambo (även kallad “Mats”) scannar in och postar mina handskrivna inlägg. Det här är ett projekt som jag velat genomföra ända sen i mars någon gång och jag har verkligen behövt spänna mig för att inte avslöja det för tidigt, fatta hur excited jag blir av det här! Jag har alltid älskat att skicka vykort; man kan skriva kort och slagkraftigt, kuvert behövs inte, och man har möjligheten att göra alla ens vänner avundsjuka genom att välja lagom snygga bilder att skicka hem till dem. Haha. Likheterna med bloggande är slående.

Jag hoppas att ni kommer älska det här lika mycket som jag!

Det känns som att allt bara ler mot mig just nu! Började dagen med att akutboka en tandläkartid för att fixa min metallskena (nej, jag är ingen cyborg, men jag har haft tandställning) och fick tid inom 45 minuter på ett ställe som ligger fem minuter bort. Väl där möttes jag av ett asgulligt tandläkarteam som seriöst stod och dividerade i fem minuter om hur de skulle bokföra min behandling för att det skulle bli så billigt för mig som möjligt. (DAGENS ROS LIX) Sen var jag lite i min egen värld på väg från posten (där jag hämtat ut tre bra böcker och fått ett “ha en bra dag” från människan bakom disken) och råkade dansa iväg framför en bil som skulle till att parkera, och möttes varken av ilskna tut eller skrik, utan ett leende. Ett muthafuckin leende! Bor jag verkligen i Stockholm fortfarande? Det känns som att jag borde rädda femhundra hemlösa katter nu bara för att väga upp allt det här!

ME SO HEPI ^_^

Jag vet inte om det är hormoner eller något, men jag börjar på riktigt gråta av den här videon.

Jag skulle vilja skriva att jag “precis kom hem från New York” men det är verkligen inte sant. Jag kom hem klockan sju igår morse och har sedan dess gått runt i något slags jetlag-dvala. Jag vet inte riktigt vad klockan är i huvudet på mig just nu, men inte är den något vettigt.

För att komma in i mina internetrutiner igen tänkte jag dock försöka NYC-blogga så utförligt jag kan innan jag svimmar över tangentbordet. Detta kommer förmodligen innebära en enorm bildpost med en rad lite lustiga undertitlar. Precis så mycket text gemene man orkar med på en tisdagskväll, det vill säga!

Vi bodde precis söder om Harlem, i ett område som kallas Morningside Heights. Bilden till trots var det värsta söta lilla området med affärer fulla av grejer en svensk vegetarian som jag bara drömmer om. Typ fake-bacon! FAKEON!

Klicka nedan för fortsättningen, bitches.

Read the rest of this entry »