Jag blir så fruktansvärt ynklig när jag är sjuk. Jag går runt i sunkkläder och säger “uuh, uuuuhhhh” gång på gång som om jag vore något slags odöd version av mig själv, samt skickar tycksyndommig-sms till alla jag känner. Om någon finns i närheten tycker jag att det är deras mänskliga plikt att ta hand om mig som om jag vore ett spädbarn; med nudelsoppa, te, halstabletter och allt annat som hör sjukdomen till. Så vad gör jag nu, när jag tvingats åka taxi till min mammas lägenhet för att sällskapa hennes två katter medan hon är i Västerås?

Kollar på dålig TV, såklart. Och säger “uuuhhhh”.