Ända sen jag fick reda på för någon vecka sen att världens äldsta nu levande träd hittats i Sverige (i Dalarna, no less) har jag varit sjukt pepp på att vallfärda dit för att tafsa lite på denna levande relik. När något så fantastiskt för en gångs skull finns bara ett par timmar bort känns det som ett slöseri att inte åka dit och uppleva det! Men så hittar man till slut en bild på urtidsträdet:
Och vad i helvete är det här liksom? Stort och ståtligt my ass! Det här var det fånigaste trädet jag någonsin sett! Som en övervuxen sparris som sträcker upp sig från tundran. Jag är otroligt besviken.