May 2008

Idag drabbades jag förresten av vätskebrist. Det är nog bara jag som lyckas drabbas av vätskebrist i fucking Sverige. Jag fattar inte att mina usla gener inte selekterats bort under evolutionens gång, jag är verkligen världens vekling! Tur att jag inte har några ambitioner om att make it big inom ett fält som kräver kroppsarbete eller något.

Jag har tänkt på ett tag nu hur ypperligt Lost skulle lämpa sig för ett drinking game, med tanke på alla repliker och plot points som upprepas over, and over, and over again. Jag googlade lite för att se om någon redan hade konstruerat ett dylikt spel, och sure enough: The Lost Drinking Game.

Dock är det här spelet lite utdaterat med tanke på att en handfull av karaktärerna i spelet har dött, så jag föreslår följande tillägg:

• Någon säger “The Island” - 1 drink
• Någon säger “We have to get off this island!!!” - 3 drinks
• Ben pratar om The Island som om den vore hans mamma eller nåt - 1 drink
• Flashback - 1 drink
• …som visar sig vara flash forward - 2 drinks
• Hurley pratar med någon död dude - 1 drink
• Jin pratar engelska - 1 drink
• ThE nUmBeRs dyker upp någonstans (typ i telefonnummer, registreringsskyltar, whatevz) - 2 drinks
• Någon säger “The Hatch” (gäller främst säsong 1 och 2) - 1 drink
• Överlevande vi aldrig sett förut introduceras på ett halvkrystat sätt (se: det där weirda paret som var med i typ två avsnitt, vad hette de nu igen? Pablo och Paulita?) - 2 drinks
• Juliet ler sitt jag-är-förlamad-i-överläppen-leende - 1 drink
• Sawyer använder någons smeknamn - 1 drink
• Jack står med munnen öppen som något slags idiot - 2 drinks
• En irriterande karaktär dör - 5 drinks

Jag tror man dör av alkoholförgifting om man ser mer än två avsnitt i rad.

Är det bara jag som säger “eeewww” högt varje gång jag åker förbi den här reklamen på tunnelbanan?

Seriöst, vad tänkte de? Att kvinnor i Taras målgrupp skulle uppskatta symbolismen? Att de undermedvetet skulle få lust att stoppa in sminkgrejer i fittan för att sedan skriva till deras frågespalt och be om råd? JAG FATTAR INTE.

Vice gör det i alla fall på ett roligare sätt. Det är ju inte fittorna jag tycker är äckliga liksom, utan…innehållet. Ska man stoppa in saker i sig själv ska man fan klä dem i en kondom först, det vet väl alla! Gah!

Flunky tyckte att hennes fantastiska bildredigeringsskills kunde komma väl till pass i fråga om Blått Eller Inte Blått:

Frånsett det att det ser ut som jag har sperma i håret tycker jag det blev rätt hett!

Also in the land of Meidi: Jag vill ha blått hår! Nu! Jag tänker mig nyansen Kate Winslet (a.k.a min första lesbiska celebcrush) har i Eternal Sunshine:

Så jävla snyggt! Mitt enda problem är egentligen NÄR denna blåndering (höhö) ska äga rum. Jag vet inte om jag vill ha blått hår när jag är i Serbien och träffar hela Jannas släkt, liksom. Det blir nog tillräckligt jobbigt att vara vegetarian.

Men AH! BLÅTT HÅR!!!!!!!!!!1

Alltså. Folk med någon som helst bakterieskräck borde aldrig någonsin läsa någon som helst form av biologi. EVER. Efter femtiotalet sidor om immunförsvaret och allehanda typer av infektioner börjar man långsamt dra upp tröjan över munnen och svär tyst på att köpa en femlitersförpackning alkotvål på apoteket. Liksom, hur nice är det att det finns en parasitmask som blockerar lymfkärlen och resulterar i att man ser ut såhär? Inte nice alls, världen.

Dock kan jag lätt leva med vetskapen av att de här doodsen är en del av kroppens artilleri:

“Ooooh, delicious förbrukad blodkropp! Om nom nom nom nom”

Jag är för tillfället kattvakt hos min mamma, vilket innebär att jag får dras med hennes labila trådlösa nät som har en tendens att sparka ut mig lite då och då. Hade jag varit 15 hade jag typ varit i upplösningstillstånd över att inte kunna internetta närsomhelst, men nu verkar jag tycka att det är helt okej att byta ut ett tidsfördriv (bloggar!) mot ett annat (sitcoms!). Det verkar som att min kropp gör precis allt för att distrahera mig från att trycka in citronsyracykeln i huvudet, i alla fall.

Jag kanske säger emot mig själv lite nu i och med att jag tagit med mig datorn till skolan bara för att
surfa blogz, haha. Step one: admit you’re an addict :(

En kvinna fastnade med sin sjal i min ryggsäck på väg upp för rulltrappan idag. Hennes omedelbara reaktion var att börja skratta hysteriskt nervöst på grov göteborgska; “Hahaha! Oh, hohoho, guuud vad knasigt det kan bli!” Eftersom vår intrasslade situation gjorde att jag var tvungen att stå med ryggen mot henne kände jag inte att det var nödvändigt att utbyta fler artigheter än nödvändigt för att försöka lösgöra mig från hennes trådiga grepp. Efter ett par “nej, alltså, du måste ner under blixtlåset” och minst lika många “hohoho!” utbrast Sjalkvinnan plötsligt: “Hahaha, synd att jag inte fastnade med en karl när något sånt här väl händer!”

När jag återhämtat mig från hennes heteronormativa diss i såg jag briljansen i hennes uttalande. Det ultimata raggningsknepet! Fuck social dynamik och internetraggning, att fastna i människor är ju the shit! Man håller kvar personen ifråga tillräckligt länge för att skapa en förbindelse utan att behöva tränga sig på onödigt mycket, och sen kommer man att ha en gemensam überanekdot att bjuda på när folk frågar hur man mötts! Jag kan tänka mig hur många utvecklingar som helst av den här tekniken. Typ att man står och fipplar med ett par handklovar på tunnelbanan precis då tåget kränger till, varpå man får det att se ut att man råkar ramla över måltavlans handled och sin egen samtidigt; “Hohoho! Näää, guuud vad knasigt! Du ser, de enda nycklarna till de här finns på en militärbas i östra Peru! Hahaha, vi måste nog på ett transatlantiskt äventyr du och jag!”

Vad säger du, Neil, ska jag börja ha workshops?

I övrigt har jag idag även dissekerat en fisk.

Jag har tre tentor nästa vecka. Eller, well, “tentor”…det känns alltid fel att kalla något på gymnasienivå, och som inte ens innehåller orden diskurs eller paradigm eller dekonstruktion, för en tenta. Överhuvudtaget är jag väldigt besviken på mina naturbasårslärares bristfälliga språkkunskaper, det bidrar liksom till att jag inte kan ta allt det här på allvar till 100%, haha. Min biologilärare säger “hands-out” istället för “hand-outs” (jazz hands!), mina kemilärare stavar och uttalar alla franska namn fel (Descartes =/= “Deskart”), och i fredags genomled jag en hel föreläsning där “matris” konsekvent felstavades “matis”. Wtf liksom! Och särskrivningarna! Jag dör! DET ÄR BÄST FÖR ER ATT “LABB ROCKAR” ÄR EN DÅLIG ORDVITS!

Jag slutade dejta en person en gång för att hen uttalade chèvre “schevré”. Jag vet inte om jag är sinnessjuk eller om det är alla andra som är det. Eller så kanske jag bara är predestinerad att bli korrekturläsare.

Det här är mitt hundrade blogginlägg! Jag har hört att man ska göra något Extra Häftigt för att fira att det finns så vackra runda siffror här i världen, så jag tänkte bjuda på lite mer dirt om mig själv som barn. Således:

Top-three tecken på att jag var en psykopat som barn (dvs, störda saker jag sysslade med before the age of ten)

1. När jag var sisådär sju-åtta år gammal var jag dödligt kär i en mycket söt och snäll kille i min klass. Jag frågade chans på honom utan att ta hänsyn till att han redan hade en flickvän och därmed var out of reach. Han avvisade mig vänligt och vi fortsatte vår vänskap (det enda jag riktigt minns att vi gjorde tillsammans var att titta på Love Boat och leka med MS Paint). Jag tyckte att det kändes som ett naturligt nästa steg i vår relation att klippa ut ett femtiotal bilder på underklädesmodeller ur en katalog och posta dem anonymt till honom. Jag minns inte om jag FAKTISKT postade dem, bara att jag skrev adressen. Jag hoppas verkligen att jag inte gjorde det.

2. Efter ett tag blev svartsjukan för mycket för min barnahjärna att klara av, jag behövde ta ut mina aggressioner! Vem skulle vara ett bättre mål för min svartsjukeilska än min kärleks blonda stycke till flickvän? En dag efter skolan stannade jag kvar en halvtimme extra på lekis för att sedan leta upp hennes låda innehållande alla hennes skrivböcker, vilka jag prompt förstörde med limstift och sax. Lustigt nog hörde jag aldrig mer något om det här igen och jag fick inte känna av några som helst konsekvenser. Slutsats: hämnd is the SHIT!

3. Från dess att jag var fem till det att jag var 14 bodde jag på femte våningen i ett hyreshus med balkong mot gården. Ett dagis höll till i samma hus vilket innebar att det varje lunch cyklade runt ett trettiotal små knattar på ondskefullt gnisslande trehjulingar. Och, well…när andra brände myror med förstoringsglas hällde jag litervis med vatten på intet ont anande dagisbarn. Andra dagar kände jag mig lite snällare och kastade istället bara jordnötter i mina grannars blomkrukor.

Man blir ju nästan rädd.

Alltså jag är KÄR i M.I.A. Inte friendcrush-kär utan KÄR-kär. Hon är så jävla bra! Och snygg! Och ah! Ah. Jag är ju inte direkt känd för att upptäcka musik direkt när den kommer ut så det är väl ingen överraskning att jag upptäckte låten Paper Planes typ förra veckan, haha, men den är så braaaaa. Sen Youtubar man lite och hittar en video från hennes uppträdande på Letterman i höstas, och liksom…wtf? Sen när är LJUDET av pistolskott tabu i landet där det ses som en mänsklig rättighet att bära vapen? Jag är förvirrad.

För övrigt försöker jag distrahera mig själv från skolarbete och har därmed gjort ett nytt Johari Window. Ni vill bidra.

Toalettklotter är väl oftast inte direkt en källa till insikt och eftertanke, men något med kombinationen universitetsstudent och spritpenna gör att resultatet blir alldeles särskilt speciellt. Något jag roat mig med under mina månader på naturbasåret är att jämföra den naturvetenskapliga toalettklotterdiskursen med den samhällsvetenskapliga.

Ett parafraserat utdrag ur en toalettväggsdialog på den humanistiska sidan kan lyda ungefär såhär:

- Jag hatar killar!!! :(

- Sådär kan man ju inte resonera. Förstår du inte att du bara förstärker samhällets könsuppdelning med ett sådant uttalande? Sluta cementera könsrollerna din jävla biologist!

- Men hallå, utan hatet underifrån kommer den feministiska revolutionen aldrig bli av. För att älska kvinnor måste du hata män! Klasskamp är kvinnokamp!

- Man kan inte välja sida sådär i kampen för jämställdhet, bägge könen drabbas lika mycket av könssegregeringen…

- Hallå KÖN FINNS INTE ERA IDIOTER!!!

En naturvetenskaplig klosettdebatt riktar dock in sig på lite andra ämnen:

- Jag vill ha sex!

- Går man upp klockan fem har man en timme till sex. Höhö.

- Jag hinner aldrig ha sex :(

- FEST HOS JOCKE PÅ FREDAG!!!

Jag vet inte riktigt vad slutsatsen av min empiriska studie är. Kanske att tentafrustration tar sig olika uttryck beroende på det sociala klimatet?

Jag var precis på en föreläsning i analytisk kemi hållen av två glada karlar med varsin version av Powerpoint. Powerpoint får vuxna människor att hålla föreläsningar för andra vuxna människor med hjälp av bilder på roliga gubbar. Min biologilärare har en alldeles särskild affinitet för att slänga in foton på fåniga djur och serierutor bredvid sina prydligt staplade bullet points; typ rävar med stora öron och björnar som dansar. Igår skulle han vara lite extra pedagogisk genom att konstatera att rabies (bild på arg hund) är lika med virus (bild på komodovaran…jag tror jag missade något där) som är lika med DÖDEN (bild på, well, döden i sin sedvanliga svarta outfit).

Powerpoint har fått människor att tycka att det är helt normalt att prata om tunnskiktskromatografi med en 1×1 m stor bild på en clipart-detektiv bakom sig. Är det faktumet att man tvingats vara så dödligt seriös under hela sin karriär som kemist/biolog/fysiker som gör att Fånighetscentrat i hjärnan plötsligt blir överaktivt när man inser att man faktiskt bara lär ut ämnen på gymnasienivå för tillfället?

Ja. Jag tänkte att det kan vara värt att nämna att det inte bara är mitt förnamn som ställer till problem för mig. Nedan ser vi en pizzaräkning:

Ja, det är på riktigt. Jag (och Johan, som var närvarande at the time) skrattade i ungefär fem år.

Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på hur konstigt mitt namn är egentligen. Jag är säkerligen inte den enda som har issues med sitt förnamn, men…Meidi, liksom. Meeeeidi. När jag var liten hatade jag den där diftongen. Den fick mig att tänka på senap och andra äckligt gula saker. Messmör. Meidi Messmör. Därför ville jag heta andra saker; jag minns att Therese var en favorit. Therese var varmt och kvinnligt och blommigt och Meidi var senap. Jag har fått berättat för mig att jag en tid ville heta Lisa, men eftersom jag inte kunde heta Lisa började jag kalla mig själv Asil. Barnalogik, osv. Unikt och Vanligt samtidigt.

Mejjjjjdi. När folk stavar mitt namn så kommer senaps- och messmörsassociationerna tillbaka all over again, även om jag faktiskt lärt mig gilla mitt namn de senaste tio-nånting åren av mitt liv. Okej att det osökt för tankarna till en viss HIV-man, men whattafuck. Det kan jag ta. Mayday Meidi, Iron Meidin, Meid in Sweden; det är helt okej. Projicera alla dina ouppfyllda drömmar om att ha ett Häftigt Smeknamn på mig, I can take it! Alla är inte lika lyckligt lottade som jag, med mitt UFO-namn.

Jag antar att folk blir förvirrade när de inte vet vilket fack de ska placera namnet i. No sweat, jag blir själv otroligt irriterad när jag hör ett ord eller ett namn som inte åtföljs av en uppenbar stavning. Så, without further ado:

Namnet kommer inte från någon speciellt land. Jag är halvest, dock, så jag antar att namnet då också per definition är halvestniskt. Min mamma kom på det när hon var barn och hade för vana att dricka te med sin tvillingbror. De brukade döpa sockerbitarna (herregud, nu inser jag att min egen mor faktiskt druckit te med SOCKER, är jag adopterad?!); flicksockerbiten hette Meidi och pojksockerbiten hette Plogi. Den obligatoriska frågan blir om jag har en bror som heter Plogi, och nej, det har jag inte. Han heter Raoul.

Namnet betyder även ett par saker på kinesiska varav en av betydelserna är Vacker Mark. Jag är alltså inte bara människa, jag är även attraktiv på bostadsmarknaden! Ett tag funderade jag på att tatuera in Mei Di i teckenform någonstans, men kom på att jag bara skulle bli ännu en sån där loser med sushimenyn permanent fastetsad på skuldran.

Jag heter inte Maidi, Heidi, Mady eller Melody. Ej heller Midi, Maydie eller Malin. Det är okej att be om att få titta på mitt ID-kort för att få stavningen rätt; tillsammans med mitt häftiga estniska efternamn och mina tre mellannamn är jag medveten om att det inte är en bit kaka att lista sig till. Och oavsett hur många gånger du frågar eller hur högt jag skriker kommer du aldrig fatta vad jag heter om du frågar mig på ett ställe med en ljudnivå över 70 decibel.

Är den här bloggen på riktigt? Att döpa sin blogg till Lycklig Kvinnas Dagbok känns som det mest osympatiska man kan göra utan att faktiskt trampa någon direkt på tårna. Hej och välkommen till min blogg, “How is my life better than yours? - Let me count the ways!” heter den. Herregud. Och innan nån kommer och påstår att jag är avundsjuk på Lycklig Kvinnas liv;

Vi hittade jättefina köksmöbler på EM-Möbler i Stenungsund. Precis det vi var ute efter. Jag tror det blir väldigt hemtrevligt med vitt i köket, och inslaget av ek passar perfekt till våra ekgolv.

Är det sånt man tänker på när man är Lycklig klarar jag mig nog väldigt bra med att vara Miserabel.

Alltså gud vad jag älskar Mythbusters. Jag orkar för det mesta inte följa TV-serier 4-real utan föredrar att slentriantitta för att distrahera mig från mina mortal toils, men jag kan helt ärligt säga att jag lyser upp av glädje varje kväll när jag inser att Mythbusters börjar snart. Haha. Jag skulle kunna ha Mythbusters-maraton i en hel vecka utan att tröttna. Undrar om de behöver groupies?

Personer jag skulle kunna bli groupie till utan att blinka:

Adam Savage
Kari Byron
Grant Imahara
Trey Parker och/eller Matt Stone
Killen som har den här youtubekanalen

Om jag hade varit Blondinbella hade jag säkert fått betalt för att skriva såna här inlägg. Tänk, bara, hur mycket av min gränslösa kärlek som jag slösar bort!

Okej. Jag erkänner. The Game är jävligt underhållande. Och även om jag översätter tillbaka allting till engelska i huvudet så känns det helt okej att läsa den på svenska. Räknas detta som Quick Lit, Flunky? Ger detta mig tillräckligt med prettopoängsavdrag eller måste jag lära mig älska Bridget Jones också?!

För övrigt är jag fortfarande sjuk, jag fattar ingenting. Mina bihålor är svullna vilket gör att jag går runt i något slags lockföröronen-bubbla och inte fattar någonting. Och igår när jag skulle sova blev jag så trött på att jag behövde åtgärda min rinnande näsa hela tiden att jag till slut bara körde in en näsduk i näsan och somnade av ren irritation. Kan ingen komma över och donera ett knippe vita blodkroppar?

Hm. Undrar om nästamponger vore ett vinnande koncept? Imma be rich!

Min dator har en saknad (eller dysfunktionell, det är lite svårt att veta just nu) .dll-fil. I mänsklig motsvarighet kan man säga att den har blivit lobotomerad och nu endast går att kommunicera med via djup hypnos (BIOS). Annars sitter den mest där och dreglar ur sig felmeddelanden. Eftersom jag är så sjukt häftig och inte gjort en backup får jag helt enkelt använda min fyra år gamla monsterdator ett tag tills jag ominstallerat XP. Jaja. Det finns sämre svepskäl för att inte skriva labbrapporter.

Jag undrar om det finns något underliggande psykologiskt skäl till att jag förmänskligar saker omkring mig (t.ex. vattenmolekyler, bakterier och nu datorer).

Biologilabbade idag, med cancerceller vars anfaderceller ursprungligen kom från en spontan prostatatumör! Indirectly from a man’s ass, dvs. Rätt spännande. Vi fick attackera dem med lite allt möjligt, bl.a. en detergent vid namn Triton X-100. Seriöst, vem namnger de här grejerna? Manusförfattarna till Star Trek?

I övrigt var kanske inte cellerna i sig särskilt intressanta, men det sötaste ever var när en bollformad bakterie (tänk de här grejerna från Spirited Away) vandrade tvärs över petriskålen. Den liksom vibrerade och klämde sig fram mellan cellerna som en tanig kille på en korridorsfest med två efterfrågade öl i handen; “Excuse me, coming through, sorry bout that…” Gullbakterie!

Tanja upplyser om Microsofts nya tjejsatsning (bara det ordet får min korrumperade hjärna att rysa och fnissa samtidigt); en kurs vid namn Digigirlz. Vid första anblicken verkar det som att det är något slags Futurekids för den nya generationen (as they say - Z i egennamn används bara 1) då man riktar sig till barn, 2) i post-post-ironiska internetnick, 3) i dansbandsvärlden), men sen gör man en googling och noterar att kursmedlemmarnas ålder ligger någonstans runt 15. Okej. Och de tyckte att det var en grym idé att peppa tjejers teknikintresse genom ett spexigt zäta, eller vad?

Notera förresten ordet teknikintresse, för problemet som formuleras är att “…gymnasieskolor och högskolor [har] i Sverige haft svårt att få fler tjejer att välja tekniska utbildningar och yrken.” Fine, så ligger landet. Då verkar det väl vettigt att, say, låta tyngdpunkten ligga främst på teknik i den här kursen? Åtminstone låta dem köra lite basic html för att få förhöjt haxing-självförtroende?

Vad var det bästa med kursen?

— Jag lärde mig mycket om Windows Live Messenger och om Live Spaces och hur jag skulle göra en egen MSN-sida, svarar Bella.

Alltså. Det här är som att starta en kurs i snickeri och låta eleverna sätta ihop IKEA-möbler. Var ligger värdet i att lära sig chatta om man ska förbereda sig för en teknisk utbildning?!

Hela grejen känns bara som en enda stor reklamkampanj baserad på indoktrinering. “Kolla på oss, vi ser grymt genusmedvetna ut samtidigt som vi låter tjejer världen över tro att Windows Vista är det enda operativsystemet som finns, WOO! Dubbelvinst!”

Jag går NÄSTAN över till Linux i ren ilska. Nästan.

Alltså my god vad jag älskar nostalgi! För mig kan nostalgi i och för sig i princip gälla saker som hände för typ en vecka sen, men ändå. Jag lever aldrig i nuet, man behöver lite perspektiv för att uppskatta sin situation I believe.

Anyhow! Jag hittade lite gamla bilder på min halvdöda dator (story of my life, jag är världens fotodokumentärsmongo och har typ en saftig terabyte bilder lite överallt) från tiden då jag var blott 18 år och jobbade i en diamantfabrik. Haha. Jag hade labbrock varje dag och på arbetsspecet stod det laseroperatör, fatta! Jag var knappt myndig och fick sköta en maskin för drygt en miljon kronor. Det är fortfarande det bästa jobbet jag haft, sådär härligt monotont och självstyrt att man kunde låta tankarna vandra iväg lite (och sedermera surfa webternets när jag blev tillräckligt skillad på lasern).

Notera: BLOND PAGE, skyddsglasögon, skyddshandskar, labbrock, faktumet att jag hade tid över att ta poserfoton på mig själv. Haha.

Notera: den stora röda knappen längst upp till höger som man bara vill trycka sjukt mycket på!

Synd att företaget gick i konkurs bara. Buhu.

Bara för att vara lite okonventionell i Staden No. 1 för horor och knark funderar jag på att boka rum åt mig och Janna på ett kristet hostel. Haha. Fördelar med detta är att de har könsuppdelade dorms (vilket, all min feminism åsidosatt, faktiskt känns skönt. Jag vet, det är otroligt hycklande av mig, men jag tänker att det minskar risken för SURPRISE PENIS lite), nackdelar är att de tydligen verkar vara rätt måna om att låta Jesusbudskapet gå fram till gästerna. Men whattafuck. Kan Flunky låtsas vara pingstvän för musikens skull kan väl jag göra detsamma för lite husrum? Jag menar, frukosten ÄR faktiskt inkluderad.

Jag försökte skicka en länk till reklamen HeadOn till ett par människor på MSN nyss, och möttes gång på gång av “Your message could not be delivered”. Mats fick samma problem, så även Axel och Elin;

Meidi says:
testa att skicka en youtubelänk till mig
elin says:
Mmm?
elin says:
Går icket!
Meidi says:
METHINKS THE ALLMIGHTY MSN HATH BLOCKED THE YOUTUBES

Vad är det här nu då? Vill Gates beskydda oss från videobloggar och filmer av söta katter? Jag LEVER ju för att skicka youtubelänkar! I en IRC-kanal jag hängde i förut kallades jag för PASTE-MEIDI!

(Ja, sånt här upprör mig verkligen när jag ligger i sängen och hostar alveolerna ur mig.)

Jag blir så fruktansvärt ynklig när jag är sjuk. Jag går runt i sunkkläder och säger “uuh, uuuuhhhh” gång på gång som om jag vore något slags odöd version av mig själv, samt skickar tycksyndommig-sms till alla jag känner. Om någon finns i närheten tycker jag att det är deras mänskliga plikt att ta hand om mig som om jag vore ett spädbarn; med nudelsoppa, te, halstabletter och allt annat som hör sjukdomen till. Så vad gör jag nu, när jag tvingats åka taxi till min mammas lägenhet för att sällskapa hennes två katter medan hon är i Västerås?

Kollar på dålig TV, såklart. Och säger “uuuhhhh”.

jag har alldeles för mycket att göra för att kunna skriva ett vettigt blogginlägg, så jag lämnar er med denna smått beskrivande MSN-utväxling istället:

impish says:
jävla vinhelvete. att det måste vara så hysteriskt dyrt
Meidi says:
Jävla kvasar. Måste jag bestämma hur långt borta du är genom att använda din rödförskjutningsberäknade radialhastighet?!

Ända sen jag fick reda på för någon vecka sen att världens äldsta nu levande träd hittats i Sverige (i Dalarna, no less) har jag varit sjukt pepp på att vallfärda dit för att tafsa lite på denna levande relik. När något så fantastiskt för en gångs skull finns bara ett par timmar bort känns det som ett slöseri att inte åka dit och uppleva det! Men så hittar man till slut en bild på urtidsträdet:

Och vad i helvete är det här liksom? Stort och ståtligt my ass! Det här var det fånigaste trädet jag någonsin sett! Som en övervuxen sparris som sträcker upp sig från tundran. Jag är otroligt besviken.

Jag har fortsatt läsa igenom min skoldagbok från mellanstadiet, och…jag kan inte hålla mig längre. Jag MÅSTE posta ett utdrag! Jag är seriöst helt kär i mig själv som barn.

Utöver mina artistic mishaps: Futurekids, alltså. För er som inte gick på hightech innerstadsskolor kan det vara värt att veta att Futurekids var (på 90-talet alltså, säkerligen får dagens framtidsungar haxa Perl eller något annat trevligt) en institution som samarbetade med skolan om att utbilda framtidens datornördar. Det låter väldigt fint, men i ärlighetens namn minns jag inte att vi gjorde särskilt mycket mer än att rita fula grejer i Creative Writer och spela Backpacker. Jag undrar vad det är för databas jag pratar om liksom? En…mapp, måhända? Jag blir i alla fall väldigt imponerad av hur internets jag var innan jag ens hunnit fylla nio:

Så. Jag ska försöka hålla mig ifrån att posta fler “I WAS A CHILD GENIUS!!!!”-inlägg nu, jag vet att det är ungefär lika kul att läsa om som det är att tvingas gå igenom en hel familjs semesteralbum. Men ändå!

Jag hade tänkt skriva om hur en promenad runt Götgatan idag gav mig ångest eftersom alla är så jävla stylish att man tror att man gått rakt in i ett fucking streetstylereportage, men bleh. Jag fick mina t-shirts från Threadless idag och tänkte fira med att visa hur snygg jag är i mina kläder istället. Internetshoppning är verkligen the shit; som Flunky sa idag så känns det ju helt avlägset att man betalat för något när kläderna väl kommer, så det är som att få en present från sig själv! En present man betalat 582 kr i tullavgifter för! WOOO!

Det ni ser här är alltså resultatet av min första bild tagen med self-timer, EVER. Jag har alltid varit all about att ta poserbilder i badrumsspegeln, men nån gång måste väl även jag ta steget in i världen post-2003 antar jag. Lite mer lyckade försök bakom länken!

Read the rest of this entry »

Publicerade just en arg recension av Chasing Amy på Gayfilmer, haha. Jag var tvungen att se om filmen för att kunna recensera den då min hjärna lyckligtvis verkade ha filtrerat ut det mesta av handlingen ur mitt minne, och alltså…uhhh. Jag mår fortfarande illa.

Nu ska jag äta sushi och låtsas som att jag aldrig sett denna styggelse till film.

Något jag roar mig med mycket just nu är FaceStat, sidan där man slänger upp en bild på sig själv utan någon ytterligare personlig information för att fem timmar senare få utförlig statistik om hur internetfrämlingar uppfattar ens utseende. Då jag både gillar bekräftelse och pie charts är det ju rätt givet att jag har blivit beroende av detta, haha. Fun Facts är att jag tydligen inte ser trustworthy ut på någon av mina tre bilder, samt att nördbilden på mig hållandes en TI-83 gav mig mitt högsta intelligenssnitt.

De som röstade på “dull” är såklart bara förvirrade över faktumet att jag inte bär glasögon.

Fikade med fantabulösa mångsysslar-Karin idag i sisådär fyra timmar, sjukt splendid. Hon angstade över att hon inte fattar när killar stöter på henne, jag angstade över att jag inte fattar när tjejer stöter på mig. Det är typ allmänt känt att jag har sämst lesbianradar och inte tar en hint förrän bruden i fråga kastar sig om halsen på mig. Liksom, de flesta tjejer är rätt kramiga av sig - hur märker man skillnaden mellan ett kompisbeteende involverade kramar och en raggningskampanj?! Helt obegripligt.

Karin med sitt lesbiska snus, fett hett!

Firade Mats födelsedag igår med lite OMG WTF BBQ på uteplatsen. Vi hällde säkert sammanlagt tre liter marinad i gräset, haha. Hoppas grannarna uppskattar att trädgården luktar mangobalsamico.

Det är så jävla grymt med sommar egentligen. Synd att den inte slagit på ordentligt än och att jag tvingas leva med vårallergier à l’extrème istället, LAME! Fler bildz och witty commentary bakom länken.

Read the rest of this entry »

Städade lite halvhjärtat igår och hittade diverse roliga saker jag skrivit under åren, bl.a. en skoldagbok från 1995. Jag vet att alla tycker att de var så sjukt speciella som barn, men seriöst, vem skriver “Idag fick vi skriva efter diktamen. Det var JÄTTEKUL!” som nioåring? Sen att jag bedyrar mitt hat för skolidrotten på ungefär varje sida (med fantastiska uttryck såsom “Gympan är dumidumdum!”) är väl mindre häpnadsväckande. Jag fattar egentligen inte hur jag orkade med idrotten i elva år utan att en enda gång försöka ta livet av mig! Det var verkligen den största ångestkällan för mig under hela min uppväxt.

Såhär söt var jag för övrigt på den tiden:

Jag kom just på att jag drömde en sexdröm i natt. Om datorer. Jag spelade Civ 1, tror jag, och någon kom och uppgraderade hela min dator. Jag blev helt otroligt upphetsad! Inget regelrätt sex utspelade sig ens, det bara låg i luften. Haha. Jag är verkligen inte frisk.

Spelade Monopol igår i alla fall, och avslutade min karriär thusly: