Setting: Jag får en outburst av JAGÄRFULJAGÄRFULJAGÄRFUL och gnäller (okej, gnäller kanske är fel ord; trakasserar är nog mer passande) om det för Flunky på MSN. Ungefär en halvtimme in i samtalet (som för övrigt kan sammanfattas typ: “Jag är fuuul!” “Nej det är du inte…” “JO DET ÄR JAG!”) inser jag något:
Meidi says:
Oh fuck dude
Meidi says:
I just realized something
Flunky says:
what?
Meidi says:
PAY NO ATTENTION TO ANYTHING I’VE SAID
Meidi says:
I HAVE PMS
Flunky says:
hahaha
Meidi says:
Jag hatar att kroppen gör en så förutsägbar!!!!
Det är både bäst och sämst att sånt här är så lätt att förklara bort med lite basic hormonkunskaper egentligen. Bäst för att man inser att det förmodligen kommer gå över once the flood begins, och sämst för att man inser att man är at the mercy of sin egen kropp. På något sjukt sätt känner jag mig som mindre av en feminist när jag inser såna här saker, och samtidigt ÄNNU mindre av en feminist när jag förnekar mig själv rätten att leva ut mina hormonella behov!
Slutsats: FAN VA LIVET E JÅBBIT :(