Jag har ett sjukt oflyt med kroppsdelarna just nu alltså, jag känner mig som en spratteldocka som smäller in i allting så fort jag rör på mig. Härom dagen drämde jag in högerfoten i dörrkarmen för fjärde gången den här månaden och jag blev så sjukt arg på Universum att jag slogs med väggen ett tag, haha. Och sen upptäcker jag ett enormt blåmärke på höftrumpan (ni vet, den där biten av kroppen där höften och rumpan samarbetar om att sticka ut så mycket som möjligt). Var kom det ifrån? Har jag så dålig kroppskontroll att jag inte ens märker när jag gör illa mig? Wtf.
Nåväl, på vägen hem från dansen gjorde kylan sig påmind och jag upptäckte ännu en vardagsblessure - skavsår! On my NIPPLE! Det kanske bör sägas att jag inte tror på behåar om man inte verkligen behöver stödet och well, för mig att ha behå är typ som om jag skulle köpa stöd för mina kinder eller något. Nackdelen med min frigjorda livsstil är att friktionen som uppstår efter en timmes runthoppande à la africaine inte direkt är försumbar. Det har faktiskt hänt att jag har gått ut med plåster på bröstvårtorna för att förebygga skador, men det blir i allmänhet mer obehagligt än det man försöker undvika.
Är detta Universums sätt att få mig att designa pasties för oss vanliga människor, dvs utan gardintofsarna och med ett större mått av…diskretion? Något virkat kanske skulle funka, haha.
