Då gårdagens Singstarfest blev inställd pga Johnnys sjuka à la vinterkräk byttes karaokeplanerna till technoplaner. Robert Hood på Clustret. Det var trevligt, men den överdrivet höga basen gjorde all form av kommunikation omöjlig. As below:
Jag: Hej, en Burn!
Bartender: Va?
Jag: En BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRN!
Bartender: Vaaaa?
Jag: Alltså, Burn! Energidrycken Burn! Energidryck!
Bartender: Nej, nej, inte fri dricka, det kostar!
Jag tar upp mobilen och skriver “Energidrycken burn”. Bartendern skakar på huvudet. Jag ser smått förvirrad ut, eftersom hela klubbkvällen verkar vara sponsrad av Burn - mitt i de Coola TechnoProjektionerna kommer det upp reklam för nämnda dryck ungefär var femte sekund. Alex pekar ut det 20-talet burnflaskor som står en decimeter från bartendern. Et voilà! Wtf.
Anyway, basfrekvenserna och de tjackade idioterna som stod närmast dj-båset gjorde att min självbevarelsedrift förpassade mig till utkanten av dansgolvsklungan; ni vet, där den där konstiga killen som flaxar för mycket med armarna alltid befinner sig. Denna kväll var inkarnationen en svettig 45-åring i kostym och militärkeps.
BILDER NEDAN! Dock ej på Konstiga Killen, jag ville verkligen inte uppmuntra hans sälliknande parningsrop.