You are currently browsing the monthly archive for March 2008.
Igår vaknade jag av att Vespertine nafsade på mina vingar. Mina Always Ultra Plus©-vingar, dvs. Det var bara ett sånt där underbart hoppsan-perverst ögonblick som gör livet värt att leva. Räknas det som zoofili om katten tar initiativet? Uhh.
Förresten fångade jag ett fint ögonblick i lördags som jag glömde slänga med i förra uppdatten. I give you HEPI FEET:
Axel och Alex stod för Gunget, såklart.
Då gårdagens Singstarfest blev inställd pga Johnnys sjuka à la vinterkräk byttes karaokeplanerna till technoplaner. Robert Hood på Clustret. Det var trevligt, men den överdrivet höga basen gjorde all form av kommunikation omöjlig. As below:
Jag: Hej, en Burn!
Bartender: Va?
Jag: En BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRN!
Bartender: Vaaaa?
Jag: Alltså, Burn! Energidrycken Burn! Energidryck!
Bartender: Nej, nej, inte fri dricka, det kostar!
Jag tar upp mobilen och skriver “Energidrycken burn”. Bartendern skakar på huvudet. Jag ser smått förvirrad ut, eftersom hela klubbkvällen verkar vara sponsrad av Burn - mitt i de Coola TechnoProjektionerna kommer det upp reklam för nämnda dryck ungefär var femte sekund. Alex pekar ut det 20-talet burnflaskor som står en decimeter från bartendern. Et voilà! Wtf.
Anyway, basfrekvenserna och de tjackade idioterna som stod närmast dj-båset gjorde att min självbevarelsedrift förpassade mig till utkanten av dansgolvsklungan; ni vet, där den där konstiga killen som flaxar för mycket med armarna alltid befinner sig. Denna kväll var inkarnationen en svettig 45-åring i kostym och militärkeps.
BILDER NEDAN! Dock ej på Konstiga Killen, jag ville verkligen inte uppmuntra hans sälliknande parningsrop.
Är det ett dåligt tecken om man fnissar lite för sig själv då man läser frasen “Han ville äga, men blev själv ägd” i feministbibeln? Internets, du har förstört mig.
För övrigt är dagens bedrift att jag har lyckats trycka ner mig i mina för hårt tvättade stretchjeans. Jag har nu påbörjat assimileringen och hoppas att jeansen snart inser att det är jag som har överhanden! Vik er för min kroppsvolym, denimfibrer!
Alltså ååh vad jag hatar kläder! Redan när jag vaknade idag förbannade jag textiliernas existens, trots de TRE TON KLÄDER jag äger så var allting antingen 1) för varmt, 2) för kallt, 3) för hippiefult (sommaren 2006, vad kan jag säga) eller 4) för litet. Jag skulle kunna bränna upp allt och start anew, om jag inte hatade att shoppa. Min shoppingtaktik är att vara in and out på under en kvart, man liksom känner hur hudlager efter hudlager nöts bort efter allt detta provande och provande och provande, aaargh! Min shoppingfobi har fått mig att bli världens hobo; när jag hade nött ut mina vans så att innersulan fått ett par snygga femkronors-sizade hål fyllde jag dem med toapapper och tejpade över med gaffa. Haha. Och slitaget i skrevet på mina “all day, every day”-jeans gör att de är mer assless chaps än Cheap Monday.
Jag köpte i alla fall en byrå för att försöka bli av med problemet (alltså ja, jag har en garderob också), men det räckte inte! Jag måste frammana bicepskraften från Helvetet för att kunna trycka ner allt i lådorna! Herregud! Kan inte skiten bara spontant självantändas?
Bluääääärgh, jag kräks kläder över dig och din livsvilja, Meidi!!!
Wtf. Ett tåg har spårat ur här utanför! I värsta krigsjournalistanda sprang jag ut i vårskorna och fotade. Man ser verkligen inte att det har spårat ur, men ni får take my word for it. Och sl.se.
De senaste dagarna jag har haft Les Sucettes med France Gall spelandes på repeat i huvudet. Den har haft en så stor inverkan på mig att jag har återupptäckt Calippo! För er som inte har en aning om vad jag pratar om:
Les Sucettes är alltså en låt skriven av Serge Gainsbourg för France Gall när hon var 18 år gammal. Den handlar om en tjej som älskar lollipops (loli, haha!). France fattade inte undertonen av OMG FELLATIO när hon spelade in den och blev tydligen mycket upprörd av det hela när hon fick reda på vad resten av världen redan fnissat åt i flera veckor. Säga vad man vill om Gainsbourgs gubbsjuka; det är en otroligt catchy låt. Och seriöst, de enorma mänskliga slickepinnarna? Hahaha. Genius.
Alltså ååååh. Det är i princip omöjligt att undvika frekventa nostalgi-orgier om man levt åtminstone 10 år av sitt liv på internet. Jag satt och letade gamla gotbilder på mig själv nyss och reminiscade över tiden då man tyckte att en asbra dag var en dag tillbringad på Pierrot, i sällskap av andra svarthåriga 14-åringar man inte ens kände by name (Lava-namnet bara, såklart). Finns den här kulturen fortfarande kvar? Var hänger de nu liksom, Pierrot har ju blivit ett dött barnvagnscafé? Har de lika roligt som vi hade eller står de ständigt i skuggan av Berny Pålssons svällande skärsår?!
Är det sånt här man funderar på när man börjar bli…gammal?
Katter, alltså. När man inte har dem som husdjur själv har man något slags uppfattning om att alla katter är sjukt smarta och graciösa. Och sen skaffar man ett par själv, och, well…
Fr. V: Vespertine och Capa (sjukt nöjda katter)
Vespertine satte sig på en ugnsplåt idag, en Mats hade använt till att göra pommes frites i förrgår. Jag kan uppskatta att hon satte sig i ungefär tre deciliter matolja. Det intensiva tvättarbete som därefter inleddes gjorde inte sitt jobb till 100%, märkte jag när hon nyss satte sig på ett av mina fysikpapper och lämnade fettfläckar.
Le sigh.
Skulle ner och köpa sushi igår (som för övrigt smakade gammal svett, wtf!) och märkte att den glashala backen ner mot vägen täckts av ett fint lager pudersnö. Det tog mig ungefär fem gånger längre tid att ta mig ner som det brukar. Jag vet inte vad det är med mig, om jag upphäver friktionen med min blotta närvaro, men jag är verkligen väldigt väldigt bra på att halka, närhelst det är möjligt.
Under min descent kom jag för övrigt på varför pingviner går som de gör - de vet att den smått pinsamma vagg-gången är det enda vettiga sättet att undvika att falla handlöst på röven när man går på is. Om nu ens pingviner har rövar? De är mest strömlinjeformade/bowlingkägleformade. Öh.
Förresten är detta the funniest shit jag har sett på FLERA VECKOR (en vecka är skitmycket på internet!):
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=nda_OSWeyn8]
Något av det finaste här i världen är bloggstatistik. “Åh, tjugotvå personer om dagen ÄLSKAR mig verkligen!” hinner man tänka innan man sänker blicken ett par scroll och ser vilka depraverade sökningar som i själva verket lett dem hit:
Att Elin får sin fair share av såna här sökord känns lite mer förståeligt då hon tecknar snygga brudar och skriver om telesex, men liksom…90% av min blogg är gnäll om fysiklabbar och redogörelser av hur tråkig jag är. DETTA ÄR INTE REPRESENTATIVT FÖR MIN TANTIGA LIVSSTIL!
Jag kan i alla fall nöja mig med att totalt tre personer hittat hit via en sökning på ordet “påskefterrätt”. Fint.
Hahaha, herregud. Möttes av ett par “LOL DU ÄR PÅ TV”-sms igår och insåg att jag glömt kolla på nyheterna. Men visst är jag snygg som knattesupporter? Jag skulle vilja säga “blinkar du så missar du mig” men TV4-tjejen var tydligen all up in mah grill.
Alex hade för övrigt detta att säga angående gårdagens kemiskt romantiska inlägg:
Äelx says:
jag har börjat utveckla lite dragning till knulla i labbutrustning, naken under labbrock och vinylhandskar, riktigt tajta!
Meidi says:
… :D
Jag kom just ihåg att jag drömde värsta romantiska sexdrömmen om min labassistent i natt. Herregud. Vi var på ett stort skepp av något slag och han skulle rädda mig från något och…ja…
Anders, om du läser det här, förlåt. Jag lovar att jag egentligen är en mycket professionell människa.
I anda med denna serie begav jag mig idag ut till Skytteholms IP i sällskap med ett par hundratal andra människor för att heja på Hässelby P-98 i deras match mot Huddinge. Det var smått fantastiskt! Världen behöver lite fler WTF moments. Sen att vi förlorade med 4-1 är väl rätt sekundärt egentligen.
Klicka här för att ladda ner en spektakulär film av händelsen. Sorry för den reklamspäckade hostingsidan, orkade inte hitta något bättre.
Jag vill gå på maskerad, för övrigt! Funderar på att klä ut mig till tampongninjan i detta inlägg. Alternativt Mel Gibson.
Var hos far och åt pasha idag, the amazing estniska påskefterrätt (okej, den är väl rysk från början, men eh!). Man måste ha lite respekt för något som kräver 18 äggulor, två burkar marmelad och en meter gasväv att framställa. Pictures were taken:
“Kolla, Old School-Wikipedia!” utbrast Mats glatt.
Jag har fått den märkliga ovanan att sova hela natten i exakt samma ställning. Detta leder till typ “jag-är-90-år-gammal”-smärtor i halva kroppen när jag vaknar; predominantly i vänstra handen och foten (eftersom jag, well, sover PÅ dem). Jag borde uppfinna en maskin som rullar runt mig då och då i sömnen, som en kyckling på ett spett! Mmm…spett.
Dagens irritationsmoment är för övrigt föräldrar som låter sina barn klänga runt på konditoridisken när man ska köpa bakelse på Ritorno. Man typ, HEY, jag tänkte välja semla nu men din unge verkar vara upptagen med att leka Snorig Vindrutetorkare och liksom täcker Karlsbadersemlorna med sin leriga overall?! Frust.
Semlan var god dock.
Dansade idag! När jag efteråt tog min celebratory dusch kom jag att tänka på (usch, jag hatar egentligen inlägg som börjar “idag gjorde jag x, det fick mig att tänka på y” - som att man behöver rättfärdiga sitt associationsmönster liksom?!) hela fenomenet Offentliga Duschar. Jag minns när jag var på Arvikafestivalen 2006 med ett par besökande brudar från Kanada, och vi till slut tvingades face up to vår hygiensituation via en sedvanlig tripp till badhuset. “We…we shower in front of eachother?!” Tydligen har man separata duschar i omklädningsrummen i Kanada. Jag har fo’ real aldrig känt mig så mycket som en svensk porrklyscha.
Relevant Festivalbild.
Anyway; jag är verkligen sjukt oblyg. Att visa mig naken är ingen big deal för mig, i alla fall inte IRL (bilder är oförlåtande!). Men ibland, när jag duschar bland en massa nakna kvinns, drabbas jag av något slags nakenneuros. Det är som med män och pissoarer, kan jag tänka mig; jag vet liksom inte alls var jag ska titta och det känns som att alla tänker “Öh! Den där bruden tittade på mitt ass en sekund för länge! Hon är perveeers!” Speciellt när det är barn involverade, alltså, herregud. Det känns som att jag ska bli lynchad för pedostirrande! Trots att jag inte alls stirrar (haha, älskar att neurosen gått så långt att jag bortförklarar mig även här, lovely)!
För övrigt vill jag ha ett påskägg. Man blir väl aldrig för gammal för påskägg?
Fysik är inte min vän just nu.
I väntan på Johnnys Singstar-fest, och i syfte att undvika den stundande fysiklabrapporten, har jag idag roat mig med att vara en tönt på internet. Alla som vill höra mina karaokeversioner av Spice Girls och Michael Jackson lär ju hoppa upp och ner av glädje inför detta teknikens under!
Jag känner mest för att spela Silent Hill och äta chips.
Schlager igår. Det som började som en snacksätarorgie tätt avbruten av tonartshöjningar och Kristian Luuk spårade ur i en djuplodande teologisk diskussion som inte tog slut förrän tretiden på morgonen. Själv föredrar jag det senare, so I’m nöjd! Jag och Janna roade oss med att ta bilder:
“Se ut som du ska på arbetsintervju!” Jag tycker jag ser mer nyfrälst ut än meriterad.
Labbade igår! Vi fick instruktionen av vår labassistent att utföra Sammanblandandet Av Illaluktande Skit i dragskåp, trots att lukten relativt sett inte var särskilt påträngande (i jämförelse med, t.ex., ammoniak). “Varför?” frågade Nyfiken Tjej. “Ni får cancer och dör” blev svaret. Tydligen är 1-bromobutan något som man ger till möss för att de ska få cancer, i forskningssyfte. Och nu skulle vi tillsätta en kubikcentimeter av detta i ett jävla provrör? Oh hell no! Självklart fick alla panik och kallade den onda flaskan för “cancern” resten av labben. Det finaste var ändå att Gabriel hällde ungefär en deciliter av Cancern över sin hand, utan handskar. “Cancern har vält! Stand back!”
Ibland innehåller mitt liv lite väl mycket action.
Alltså jag älskar verkligen potatis. Det är den optimala födan. Den är god, tillräckligt smaklös för att man ska kunna göra något EGET av den (haha who am I kidding, jag misslyckas med att göra mackor typ), såpass ful att man inte ens behöver försöka få den att se aptitlig ut, och den håller i typ femtusen år i skafferiet! Den gör till och med egna små potatisbebisar där inne om man väntar tillräckligt länge! Så sjukt sympatisk liten knöl. Försökte övertyga Flunky om potatisens storhet på MSN nyss:
Meidi says:
Seriously
Meidi says:
don’t be hatin’ on the POTATIN’
Meidi says:
Jag skulle kunna leva på potatis
Meidi says:
Potatissallad, potatisgratäng, potatismos
Flunky says:
hahaha potatin’
Meidi says:
HASSELBACKSPOTATIS, STEKT POTATIS, BAKAD POTATIS
Meidi says:
POTATIS-FUCKIN-SOPPA!
Meidi says:
FRITERADE POTATISSKAL!
Meidi says:
Jag tar din tystnad som att jag vann striden!
För övrigt såg jag allas favoritfilm Into the wild ikväll. Man kanske skulle bege sig ut i vildmarken och leva på, eh, potatis.
Åt lunch på den skabbiga pizzerian i Frescati idag och kom osökt in på ämnet dålig sexualundervisning (alltså, ja, jag hade sällskap; jag för otroligt nog inte särskilt spännande konversationer med mig själv). De intryck min självupplevda knullteori gett mig kan sammanfattas enligt följande:
Vi tvingades (eller okej, vi tvingades faktiskt inte - Den Kristna Tjejen var inte med på lektionen alls) först kolla på en konstig lättklädd musikvideo med Madonna som gjorde vår lärare noticably besvärad. Då en kille i klassen visade sin förvirring inför detta (genom att säga typ “öh, vafan kollar vi på det här för”) blev han utkastad under premissen att han störde lektionen. Haha. Efter videon följde en ännu konstigare tecknad dansk sexfilm med en berättarröst som såg till att vi inte missade vitala delar av plotten (typ, “Lisa tycker om Peter. Då känns det som det kittlas det mellan benen”). Detta gjorde stämningen märkbart mer obehaglig.
Till sist skulle vår lärare förklara menscykeln. Av detta minns jag i princip bara att han blev rödare och rödare i ansiktet ju längre han pratade, haha. Tönt. What I know about my bleedin’ har jag verkligen bara lärt mig av hemskickad Libressereklam och the internets.
Såhär såg jag för övrigt ut på den tiden, för den som undrar. OMGOTH!
Lyckades med något slags missförstånd idag vilket ledde till att jag sov sjukt länge och missade dagens fysiklektion (story of my life). Jag tog igen denna dyrbara tid genom att kolla på Rachael Ray (also known as tjejen som alltid är hes, skriker och lagar mat). Sen tog jag ut katterna på promenad och lyckades riva sönder handen på någon rosenbuske de slet in mig i. Karma!
Hahaha, ska kalkonen distrahera från hennes bländande fejkleende eller vad är dealen? Helt fantastiskt.
Nu ska jag trycka i mig en miljard vitaminer och dansa som om det vore den 12:e mars 2008.
Fikade i sammanlagt fem timmar idag, på Creem. Jag hade tänkt gå på sena fysikföreläsningen som började vid ett, men konceptet att gå till en lektion med en lärare som bara ser plågad ut av att tala inför folk är så sjukt deprimerande. Det, och så uttalar han “fjäder” “fjeeeeder”. Han är typ Stockholmaren ingen trodde fanns på riktigt längre.
Så. Jag festade till det med Alex och Karin och åt både semla och chokladboll. Tjockis! Bevis på min glädje över att slippa lyssna på dåliga fysikskämt demonstreras nedan.
Alex har självklart gjort det tidsödande Photoshoparbetet bakom denna, till synes, fullkomligen omöjliga bild. My senses, they fail me!
Blev attackerad av två Jehovas Vittnen idag. De frågade om jag ville släppa in Gud i mitt hjärta eller något, och jag tänkte liksom; tja, varför inte? Så jag tog deras lilla tidning och sa “visst, men jag har inte tid att prata”. Haha. Fan vad otrevlig jag är egentligen.
Nåväl. Nu har jag läst lite i tidningen ifråga och lärt mig att uttrycket “vi har fått en väverska” används i Östtimor för att berätta för folk att man fått en dotter. Notisen fortsätter med att berätta om de vackra tyger kvinnorna väver och säger ingenting om hur vrickat det är att alla tjejer automatiskt föds in i rollen som VÄVERSKOR liksom wtf. Hur utvecklande kan det vara? Jag har vävt en gång i mitt liv och det var skittråkigt. (<– relevant inlägg i den feministiska debatten)
Träffade även en “laminerad lapp”-tiggare på tunnelbanan vars lapp förtäljde att hans familj flytt från Rumänien då “Ceucesu” störtades. Ursäkta min cynism, men det känns som att om man blivit utsatt för något sånt så minns man åtminstone hur diktatorns namn stavades. Det kanske ligger något slags lamineringsliga bakom allt det här! Typ pimps som traffickar folk till Sverige för att tvinga dem att lägga ut lappar på tunnelbanesätet 18 timmar om dygnet. Något för Kalla Fakta, måhända.
Såg även No Country For Old Men idag. Jag ska också bli mördande psykopat, tror jag.
P.S. Jag skriver oftast inte som en idiot, men jag är så trött just nu att jag tror att jag är full. D.S.
P.P.S. Oh my god. Jag läste precis vidare i Vakttornet och upptäckte en artikel om hur man vet om man passar ihop med sin pojk-/flickvän. Det finns två checklistor; en betitlad “Skulle han bli en bra äkta man?” och en “Skulle hon bli en bra hustru?”. Under kategorin “Varningssignaler” finns på den manliga sidan “Har han ett häftigt humör?” och på den kvinnliga “Är hon grälsjuk?”. Det säger väl sig självt att män inte kan vara grälsjuka lix! Vidare ska man tydligen fråga sig “Hur visar hon att hon underordnar sig i familjen och i församlingen?” Uhhh.
Jag borde inte bli förvånad överhuvudtaget över detta, och det är jag inte heller, men jag känner verkligen för att bränna ner något just nu.
Jag har dragit ner en massa Le Tigre som jag inte lyssnat på förut. Så bra, så braaa! Jag är kär i JD Samson. Jag vill vara hennes flickvän och gå ut och dansa med henne och beundra hennes mustasch och typ sno alla hennes kläder. So grawr. Varje gång hon syns i Shortbus (vilket väl är typ totalt en och en halv gång, men ändå) gnyr jag vällustigt inombords. Eller utombords, om jag är på det humöret. Som en utombordare!
Jag är även kär i ena tjejen i Nouvelle Vague, hon som gör de där axelrörelserna när hon uppträder och verkar bli helt rosig om kinderna av att få stå på scen och sjunga new wave-covers.
Jag borde göra en lista på alla människor jag är avståndskär i (inkluderat friend-crushes) och skicka ut brev till dem eller något. Som jobbansökningar fast med roligare meriter, som t.ex. att jag är ett asbra TV-spelssällskap och att jag har sjukt bra filmsmak. Och att jag dricker te utan mjölk och socker. Och att jag är bra på att färga folks hår, men inte mitt eget.
Typ så.
Mattetenta idag. Det är alltid trevligt att gå upp halv sju på en lördagsmorgon och stöta ihop med förvirrade tjejer i höga klackar som är på väg hem från någon efterfest. TÄNK VA, för bara något år sen var jag den tjejen! Minus klackarna förvisso, men hey. Det är otroligt vilken tant jag blivit verkligen, istället för att bli aspackad och nästan bränna ner lägenheten med pasta om kvällarna (ja, true story) sitter jag hemma och läser böcker. En fantastisk FaceBook-grupp på detta ämne finns för övrigt här.
Undrar om jag kommer få en livskris om ett par år och flippa ur totalt, bli clubkid och tillsbringa mina onsdagar med att dra kokslinor off a hooker’s ass? TIME WILL TELL, typ.
ALLTSÅ OKEJ, nytt ämne; jag såg nyss världens sämsta reklam featuring världens sämsta logga:
Varför? Varför har de klämt in en smiley lite hafsigt mitt i allt? Det är inte IT, det är inte Web 2.0, det är INTE Framtiden! Jag dör!
Jag tror att mina två kemilärare är kära i varandra. Jag vet att det är lite osedvanligt att RP-slasha två män i 70-årsåldern, men de är verkligen så tighta att man UNDRAR LITE, liksom. De avslutar varandras skämt och driver med varandra på det där “vi har varit med om så mycket tillsammans”-sättet, som i vissa fall är olidligt (som när man hänger med två super-bästisar-från-barndomen som bara kör internskämt hela tiden) men i detta fall bara är fiiiiint.
Jag vet inte vad det är med gamla människor, för övrigt. Jag får typ moderskänslor för människor över 60 (och under 90, okej, jag är inte ett stort fan av okontrollerad salivering och dito avföring)! Är det evolutionens inbyggda lilla pension? Eller bara ett sätt att sluta cirkeln, liksom; man är skitsöt när man föds, sen blir man fulare och fulare och någonstans runt 65 slår det runt på fulskalan och man blir söt igen? Haha. Jag kanske borde nämna in the name of PK att det faktiskt finns gamla människor som är heta och inte bara söta, typ… Faye Dunaway!
Anyway, nej; jag har inte tagit oavstående bild. Den är en produkt av en annan klasskamrats mobilkamera och vad jag tror är en undermedveten uppskattning av männens uppenbara kärleksförhållande. Yes!
Var och hälsade på Victor (min andrahandsohyra) i Solna idag, och insåg hur enormt mycket SKIT jag måste ha haft när jag själv bodde där. Jag menar, han måste ha frigjort ungefär en miljard kvadratmeter. Det som förut var en sunkig “jag-pluggar-filosofi-och-är-för-upptagen-med-mina-egna-tankar-för-att-diska”-lya (okej, nej, jag har aldrig pluggat filosofi, men det är en mysig klyscha) är nu en regelrätt boudoir. Where there were nystan av sladdar, there are now skivspelare och snygga 50-talsfåtöljer.
Alltså nej, nej, NEJ, jag kan inte inreda. Jag förstår det inte alls. Att koordinera sina möbler känns ungefär lika vettigt som att försöka matcha sina ögonglober med sin favoritbok. Mats försökte få mig intresserad av Stringhyllor för någon månad sen och visade allehanda färger och former och kombinationer jämsides med ett komplicerat teoretiserande kring möblemangmatchning, färgharmoni och hyllbreddsmått; till slut ville jag bara skrika. Kläder kan jag fatta, de har man liksom…på sig? Det känns något mer konkret att faktiskt drapera sig själv i saker man gillar än att försöka få boet att representera sin amagad-stilmedvetna sida. Eller så fattar jag det bara för att det är typ tre saker att matcha istället för fem miljoner. Hahaha.
I övrigt hittade jag världens finaste lilla Helgontjej häromdagen som tyckte att “jävla emo” borde räknas som hets mot folkgrupp. GULL!
Efter ett halvårs samboskap känns det som att man har lärt sig en del om sina störningsmoment gällande den andra parten. Alla gillar ju SJÄLVUTLÄMNANDE SKIT, så:
Saker Mats Ogillar Med Mig
Jag diskar aldrig, jag städar aldrig, jag lämnar 98364873 glas framme med tepåsar i, jag läser till tre på natten med lampan på så han inte kan sova, jag går aldrig och återvinner, jag fattar inte hur man använder diskmaskinen, jag bokar inte tvättid förrän det är total kris och vi har på oss potatissäckar, jag duschar så länge att badkaret får någon flipp och leder allt vatten ut på golvet (creating a veritable ocean of duschvatten), jag lagar aldrig mat, jag KAN inte laga mat (dvs, när jag väl lagar mat är det typ Smaklösa Grönsaker Med Ris), jag sprider ut alla mina papper och böcker överallt i vardagsrummet, jag sitter vid datorn 24/7, jag rensar ytterst sällan kattlådan.
Saker Jag Ogillar Med Mats
Han kittlar undersidan på mina fötter med sina tår när vi ligger i sängen, han gör ett sjukt jobbigt ljud med munnen när han ropar på katterna, han lyssnar på monoton techno när jag försöker plugga, han torkar inte av toasitsen när han rengjort den så att man sätter sig i vatten utan att märka det (SJUKT JOBBIGT, Reds. Anm.), han vill aldrig spela Betapet.
På något sätt känns det som jag har dragit den vinnande lotten i det här förhållandet, haha.
Det känns som att gårdagens inlägg var smått olycksbådande, då jag imorse vaknade med Den Kvinnliga Arvssynden mellan benen! Jag lyckades dock undvika en regelrätt Gudfadern-scen, tack och lov. Det är alltid lika trevligt att märka att ens kön har enorma krafter inom området Förstöra Textilier.
Jag har typ en miljard mens-anekdoter från min ungdom som innefattar en hel del collateral damage. Dock har min kropp aldrig fattat det här med mensvärk, det är som att den säger “öööh, spasma? ORKA!” för att sen dregla som en byfåne i en vecka. Hahaha. Åh, mens. Detta outtömliga ämne! I helgen roade jag mig med att äckla Jonas med detaljer från Shark Week, han är en sån där överkänslig karl som hellre äter fekalier än snuddar vid bortstött slemhinna. Jag har verkligen aldrig varit en av de där tjejerna i reklamerna som oroar sig sjukt mycket för om bindan syns eller något; snarare har jag sett det som FET STATUS att kunna producera så mycket blod helt utan någon egen insats. Lite som Spindelmannen, fast med blod från fittan istället för vitt klägg från handlederna. Med lite högre tryck i livmodern kanske man hade kunnat slänga sig från husväggar!
För övrigt har Aleks skaffat en blogg. MEIDI IS MUCHLY PLEASED.
Ibland älskar jag Google. Jag skulle just (in pursuit of dagen efter-mat) googla fram en hemsida till Vedugnen i Alvik, vår grannpizzeria, när jag möts av detta:
Vad säger detta om mig egentligen? Det känns som min dator hånar mig.
I natt drömde jag att jag och Aleks var på Arvika och gjorde LSD (eller, okej, försökte göra) i en kastrull, med vinäger och “chipsextrakt”. What. Mitt undermedvetna är märkligt.
Idag hade jag kemitenta. Det är svårt att säga riktigt hur det gick, men på en av frågorna svarade jag ungefär “Jag vet inte. Den här stolen är obekväm.” Jag funderade på att skriva en haiku eller att rita en fin bild, men man vill ju inte spela Allan va! Förresten ritade jag ett par sjukt söta vattenmolekyler för ett tag sen:
Vill man inte bara krama och klappa på dem liksom? De bara vänder sina fria elektronpar mot kopparjonen, helt på egen hand! Gullegull! ^___^
Jag tror att det här basåret har gjort mig galen.
